Till minne av Basil Finer

En kär kollega har avlidit.

Basil Finer blev knappt 95 år.

Han föddes, växte upp och utbildades till anestesiolog i London, där han även lärde sig hypnos som smärtlindring. Han kom till Sverige cirka trettio år gammal, i mitten av femtiotalet. Hans första anställning var på Akademiska sjukhuset i Uppsala och han blev Uppsalabo resten av sitt liv. Basil startade på sextiotalets mitt Sveriges första smärtklinik, på Samariterhemmet där han var överläkare. Han doktorerade på sjuttiotalet på temat relationen mellan läkaren och smärtpatienten.

Jag hade äran att få delta på hans nittioårskalas, inbjuden av hans fru och tidigare medarbetare Birgitta Melander. Jag såg mig som SFKH:s representant där på festen för där fanns bara jag från vår förening. Så när kollegan psykolog Christina Lillieroth, bad mig skriva en minnesruna sade jag ja. Samtidigt vet jag inte så mycket om Basil och när jag frågat runt får jag bekräftat att han var ganska hemlighetsfull om sin egen person. Men alla vi som samarbetat med honom vet att han hade humör. Han kunde upplevas som burdus i sitt sätt att närma sig människor, men han hade också en varm omtänksam sida. Den såg jag tydligt i hans sätt att bemöta min son då vi tillsammans föreläste på ett hypnosårsmöte i Göteborg. Vi hade också lite mejlkontakt för ett par år sedan och det mest personliga han delade med sig var stoltheten över barnbarnets musikaliska framgång. Och nu, något om hans bidrag till hypnosvärlden.

1966 initierade Basil tillsammans med några kolleger, läkare, tandläkare och en psykolog, att starta en svensk hypnosförening. Föreningen registrerades och konstituerades formellt 1967. På 70-talet började SFKH, då kallad SFKEH, ge längre sammanhållna hypnosutbildningar i Södra, Västra samt senare även i Stockholmskretsen (numera kallad Östra Kretsen). Basil var en flitigt anlitad föreläsare vid samtliga dessa utbildningar. Han blev också internationellt uppmärksammad för sin smärtforskning. 1982 publicerades ”Psychological Approaches to the Management of Pain”. Redaktörer var Joseph Barber och Cheri Adrian, den förre en mycket känd expert inom området hypnos–smärta. Basil Finer var då docent vid Uppsala universitet, ämne Anestesi och Intensivvård, vid sidan om sin överläkartitel på Samariterhemmet. Utöver artiklar om hypnos i ”HYPNOS” och ett kapitel i Lars-Eric Uneståhls ”Hypnos i teori och praktik” från 1984 samt ett senare bidrag i Anna Gerges sammanställning från olika specialister i boken ”Hypnos i behandling av smärta”, publicerades redan 1984 Basils egen bok ”Att leva med kronisk smärta”.

Basils specialitet var att integrera medicinska och psykologiska metoder i interdisciplinärt samarbete. Hans idéer fick ett uppsving på 2000-talet under benämningen ”multimodal” behandling av smärta, men presenterades som något nytt, som brukligt då klinisk tillämpning ska finansieras via forskningsanslag. Det var kanske ett sidospår… eller inte, för jag vill ju ge Basil ”credit” för sitt pionjärarbete! Basil Finer engagerade sig även i SFKH:s tidskrift HYPNOS, där han satt med i redaktionen från tidskriftens start 1974 fram t.o.m. 2005.

Hans död kom, trots hans ålder, överraskande för oss i SFKH. Jag har tyvärr inte lyckats nå Birgitta för information om dödsorsak. Hursomhelst, vi önskar honom en vila i frid efter ett långt rikt liv.

Susanna Carolusson