|
|
Hej!
Jag har sedan ett halvår letat efter minnessaker som tillhör
mina barn. Sakerna har försvunnit och jag vet inte hur. Kan
jag med hjälp av hypnos minnas när jag såg dom sist och på
så sätt kunna få hjälp med vart dom har tagit vägen? Jag mår
väldigt dåligt av att sakerna är borta.
Tack på förhand, K
|
|
 |
Hej K.
Saker hamnar ofta fel utan att man är riktigt närvarande i
tanken då det sker – t.ex. att man lägger dem i soppåsen
därför att man håller på att slänga annat samtidigt och är
disträ. Därför skapas inte minnen av dessa tillfällen.
Vi kan alltså inte påstå att hypnos hjälper dig att hitta
förkomna saker. Vad hypnos kan göra, är att frigöra din
fantasi, så att du kan komma på fler platser att leta på, än
du kommit på då du ”försöker” erinra dig var sakerna kan
finnas.
Chansen att minnas under hypnos ökar om det skulle vara så
att du har valt en personlig och speciell plats för just
dessa minnessaker, som du sedan glömt.
Mvh
|
|
|
Hej!
Går det att använda hypnos för att med vilja ta bort minnet
av en person man tidigare haft en relation med?
N.
|
|
 |
Hej N!
Ja, det är tekniskt möjligt att skapa tillfälliga
minnesförluster av detaljer. Men personer som man haft
starka känslor för? Knappast troligt, och om det skulle
lyckas, skulle minnesförlusten inte var särskilt långvarig,
så ditt problem skulle snart återkomma. Eftersom vi som är
medlemmar i hypnosföreningen (SFKH) hjälper människor att
vara i verkligheten – och minnen av relationer är en del av
verkligheten, vill vi i vilket fall som helst inte ta bort
minnen.
Seriösa behandlare med hypnoskompetens manipulerar inte på det
sättet, verkligheten är att personen finns i ditt minne. Hos
oss blir du behandlad ungefär så här:
Du får hjälp att hantera de känslor som väcks av dina minnen, hjälp
att hitta det egenvärde du hade innan personen kom in i ditt
liv, hjälp att sörja – om det är vad du behöver, hjälp att
tro på en framtid utan den relationen.
Så jobbar vi på
www.hyposforeningen.se.
Mvh
|
|
|
Hej!
Går det att använda hypnos för att med vilja ta bort minnet
av en person man tidigare haft en relation med?
N.
|
|
 |
Hej N!
Ja, det är tekniskt möjligt att skapa tillfälliga
minnesförluster av detaljer. Men personer som man haft
starka känslor för? Knappast troligt, och om det skulle
lyckas, skulle minnesförlusten inte var särskilt långvarig,
så ditt problem skulle snart återkomma. Eftersom vi som är
medlemmar i hypnosföreningen (SFKH) hjälper människor att
vara i verkligheten – och minnen av relationer är en del av
verkligheten, vill vi i vilket fall som helst inte ta bort
minnen.
Seriösa behandlare med hypnoskompetens manipulerar inte på det
sättet, verkligheten är att personen finns i ditt minne. Hos
oss blir du behandlad ungefär så här:
Du får hjälp att hantera de känslor som väcks av dina minnen, hjälp
att hitta det egenvärde du hade innan personen kom in i ditt
liv, hjälp att sörja – om det är vad du behöver, hjälp att
tro på en framtid utan den relationen.
Så jobbar vi på
www.hyposforeningen.se.
Mvh
|
|
|
Jag är en
tjej på 25 år och har problem med mitt minne.
Jag minns knappt vad jag gjorde för två dagar sedan. Jag
minns inte min sons födelse som var för knappt ett år sedan.
Jag minns inte hur det var när jag tog studenten. Jag minns
inte vad jag sagt och gjort med vänner som berättar vad vi
gjort ihop. Jag minns knappt vilka ämnen jag pluggade på
gymnasiet.
Häromdagen pratade jag med en vän och frågade om hon minns
ifall vi hade pluggat matte på gymnasiet. Ja, men det är
klart, sa hon. Minns du inte det? Och nej jag mindes inte
det. Mina vänner frågar alltid, men minns du inte det? Min
sambo berättar om sina problem på jobbet med vänner etc och
jag minns inget. Då tror han att jag inte bryr mig om vad
han har att säga.
Åh jag vet inte hur jag ska förklara mitt problem med mer
ord. Jag minns helt enkelt inte saker jag borde minnas. Jag
borde väl minnas min förlossning och om jag pluggade matte B
i skolan. Jag borde väl också minnas händelser som mina
vänner minns så tydligt...
Har det kanske att göra att jag stressar upp mig för
ingenting? Jag minns knappt min sons första månader och det
känns så sorligt.
Hoppas du kan hjälpa mig.
MVH Alexa
|
|
 |
Bästa Alexa
Ditt problem behöver utredas neurologiskt innan en
psykologisk behandlingsmetod prövas. Kräv av din vårdcentral
att de skickar remiss till neurologisk klinik på närmaste
universitetssjukhus.
Där får du antagligen möta en neurolog och kanske också en
psykolog som utreder om minnesproblemet beror på stress
enbart, eller om det finns någon brist i hjärnans förmåga
att lagra minnen.
Ett litet tips så länge:
Minnen skapas av att man efter upplevelserna tänker och pratar om
(verbaliserar) upplevelsen. Så pröva gärna själv att, när
något händer som du vill minnas, repetera händelsen inom dig
genom att prata om den omedelbart efteråt, med någon annan
eller med dig själv.
Glömska skapas av motsatsen, att man direkt efter en
händelse byter fokus. Eller att man har sina tankar på annat
håll än det man just gör. Då beror minnesbristen på att man
inte varit 100 % närvarande. Men om du upplever att du varit
närvarande i de händelser du syftar på, och dessutom
samtalat om det skedda efteråt - och ändå glömmer, då är en
utredning absolut att rekommendera.
Hypnos är inte det första jag vill rekommendera. Återkom gärna när
andra orsaker än psykologiska är utredda.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
|
Hej,
Jag är 35 år, intresserad av hypnos för social fobi, som
hindrar mitt liv.
Jag har lidit av social fobi och även panikångest/ångest sedan ca
10 år.
Innan dess hade jag inga problem alls att redovisa och delta
i diskussioner.
Något hände där...
Värst har jag tyckt rodnaden var men det har jag opererat
mig mot. Nu är det ångesten/nervositeten. Har upptäckt något
konstigt och det är att jag inte alls känner mig lika trängd
utomhus. Vet ej vad detta beror på...
Vill inte gå i KBT för att jag känner att jag inte vågar
utsätta mig för övningarna.
Vad tror du, kan hypnos hjälpa??
Tack på förhand!
Mvh Lisa
|
|
 |
Du bör
kontakta en behandlare i vårt register för att få en rättvis
individuell bedömning. Du skriver några viktiga ord som en
behandlare skulle ta fasta på i en intervju.
1. Att det började för ca 10 år sedan. Vad som hände då kan vara
viktigt att utforska. Hypnos kan vara ett hjälpmedel för att
komma åt "djupare" skikt inom dig än enbart samtal, men
terapeuten bedömer ändå om samtalsformen är tillräckligt
djup för att det ska öppna upp för utveckling och
förändring. Dina upplevelser i terapin får inte bli
överväldigande, och detta är något som våra terapeuter är
mycket duktiga på att dosera pga sin utbildning utöver
hypnos. I en analytiskt/utforskande inriktad terapi med
hypnos behöver du inte börja med övningar av det slag du
antagligen tänker dig ges i KBT. Övningar/hemuppgifter
kommer när du är mogen för det och det sker oftast på
patientens eget initiativ.
Hypnos kan underlätta för dig att hitta orsakerna både logiskt och
känslomässigt, förstå din ångestreaktion och dess
konsekvenser. Ångest är liksom rodnad oftast symptom på
bortträngda inre konflikter mellan känslor, tankar eller
behov. Genom att lära känna dig själv på ett djupare plan
kommer problemet successivt att lösas upp.
2. Utomhus fungerar du! Här finns sannolikt resurser man kan
använda i hypnos för att stärka din förmåga att ta in och
använda den frihetskänsla eller annat som du associerar till
att vara utomhus, och som du mår bra av.
Din beskrivning ger hopp, tycker jag.
/Susanna
|
|
|
Hej
Susanna!
Jag har ett stort problem och det är min sambo som för
närvarande har lämnat mig och vår 17 månaders son.
Han har sett foton på mig och mina ex i olika vågade positioner som
inte är trevligt för någon att se och det var ABSOLUT inte
meningen att han skulle titta på dom. Jag hade bara totalt
glömt bort att dom låg där.
Han kan inte glömma det han såg och mår dåligt varje gång han ser
mig naken eller när vi ska ha sex för han bara ser dom
bilderna framför sig.
Jag har försökt prata med honom men det hjälper inte. Det är så
dumt och onödigt alltihop och det är katastrof att han
lämnat sin familj på grund av detta.
Min fråga är: Kan hypnos hjälpa till att ta bort eller försvaga
hans minne av de här bilderna så att vi kanske kan börja om
från början igen?
Hoppas på ett positivt svar från dig
|
|
 |
Hej!
I ett sådant här fall rekommenderar jag inte hypnos förrän
möjligen efter att ni prövat samtalsterapi. Vad som kan
försvaga styrkan i dessa bilder är att han får möjlighet att
beskriva vad han känner för dig och er relation, och själv
fundera på vad som skulle kunna hjälpa honom. Hur han vill
att er relation ska se ut, och kanske få veta från dig vad
du uppskattar hos honom, även sexuellt. Kanske fundera över
egna tidigare erfarenheter, kanske inse vad svartsjukan
grundar sig i. Kan han tänka sig att stanna hos er utan
sexuellt umgänge tills vidare, för att känna vad ni båda
betyder för honom? Jag rekommenderar att ni går till en
par-terapeut först, sedan kanske han behöver tala ensam med
någon om vad detta väcker hos honom, men det kommer en
par-terapeut att rekommendera, om det ser ut att behövas.
Susanna Carolusson
|
|
|
Hej
Susanna, min fråga rör hypnos mot sockerberoende.
Jag har varit överviktig sedan barnsben, kämpat med min vikt
sedan dess och lyckats gå ner och stanna runt 73-81 kg. Förr
vägde jag runt 100 kg idag väger jag 80,6 tack vare att jag
rört på mig i flera år och har ändrat mitt förhållande till
mat. Jag tröstäter inte socker eller kolhydrater längre om
det inte verkligen brakar loss, då kan jag trilla dit men
det är sällan.
Jag är en passionerad och analyserande person och har otroligt lätt
till gråt i både glädje och sorg. Har haft bekymmer mentalt
under åren av min uppväxt men fick rett ut väldigt mycket av
det med olika psykologer.
Jag har däremot aldrig fått ruskat om det här med min
sockerkänslighet... alla de känslor som snurrar i mig, det
är nästan så att jag återupplever känslor från förr då jag
för jämnan gav vika så fort kakan når tungan. Skillnaden nu
är att jag inte får göra det, jag mår så fruktansvärt dåligt
om jag felar mot mig själv. Även om det nu gäller 3 munnar
sockerfri pepsi. Dom munnarna ger ett efterskalv på en
vecka. Jag får välja bort korv med vanligt bröd, pasta, ris,
potatis, popcorn, mackor.
Jag äter enligt LCHF då det är det enda som håller känslorna i
schack, men jag blir ledsen av att jag inte kan ha ett
normalt förhållande till mat. De andra i min familj kan fika
utan att behöva tänka på att vilja ha mer följande timmar,
min man kan ha en godisskål hemma utan att vidröra den.
Jag öppnar inte skåp jag vet att det finns godis i. Jag försöker
kompensera mitt sug med fett, då det direkt funkar som
dämpande.
Jag måste planera min vardag som en nykter alkoholist. Jag vill
kunna ha ett normalt förhållande till socker och
kolhydrater.
Finns det hypnos för att hitta min off-knapp till mitt beteende?
Eller anledningen till varför jag har det så jobbigt med
sockret? Jag vill gärna få kontroll över detta. Eller kunna
släppa tankarna och fungera normalt.
|
|
 |
Hej
Du beskriver ett typiskt sockerberoende, och det börjar bli
känt att det är precis lika starkt som alkoholberoende är
för alkoholister. Du tycks ha kommit ovanligt långt i den
insikten.
Min erfarenhet är att även med hypnos måste man på lång sikt ha
noll tolerans för socker mm, så som du har nu. Man kan med
hypnos stärkas i sin karaktär att avstå, genom inre bilder
av hur tomma och "giftiga" de snabba kalorierna är. På din
fråga om hypnos kan hjälpa dig kunna inta snabba kolhydrater
i måttliga mängder, är svaret: Troligen inte, men kanske
efter många år av hård avhållsamhet.
Din andra fråga handlar om orsaken till sockerberoendet och om
hypnos kan hjälpa dig få insikt om sådant. Jag har sett fall
där man med hjälp av hypnos hittar situationer från
uppväxten då socker givit en ångestlindrande effekt, så att
man stått ut med situationer man kanske ville protestera
emot. I dessa fall har man ansetts vara ett alltför argt
barn, så sockrets lugnande effekt har förstärkts, då det
dämpat såväl ångest som temperament.
Men tyvärr, efter att ha rådfrågat kolleger i hela världen i denna
fråga, så förefaller sockerberoendet vara som ett
alkoholberoende, och alla som haft alkoholism i sin närhet
vet att djup självinsikt om alkohol som en ångestlindrande
drog, underlättar, men hindrar inte återfall. Samma gäller
för sockerberoende. Din självdisciplin är nog nödvändig.
Kroppen kan emellertid ställa om sig med tid. Ju fler år av
självdisciplin som går, desto lättare blir det för din kropp
att släppa suget efter mer. Jag har sett exempel på
alkoholister som kan ta ett glas vin en kväll, utan att
känna sug efter mer, efter total nykterhet under hela 8 år!
Med socker är det förstås svårare, det finns överallt. Men mycket
tyder på att man under avhållsamhetsåren hittar andra sätt
att hantera underliggande oro, rastlöshet eller andra
bortträngda känslor.
/Susanna
Carolusson
Hej
Susanna,
Jag tackar så hemskt mycket för ditt svar. Det känns
härligt på ett sätt att få höra det ifrån någon
utomstående, att jag är just sockerberoende.
Det känns ljust nu när jag vet vilket alternativ jag
måste välja. Nu får jag stålsätta mig och
förhoppningsvis kommer alla tankar om sockret och
ledsamheten av att vara utan försvinna med tiden. Det
känns hanterbart!
Så *Tusen tack* för din hjälp!
|
|
|
Hej!
Jag är 19 år och känner mig hjälplös. Det handlar om svek,
skuld och skam. Kort sammanfattat; Jag svek en vän genom att
inte närvara under hennes "Adjö-Fest" inför en lång resa i
Asien.
Jag prioriterade annat och det ångrar jag. Jag hann inte be om
ursäkt eller klargöra för henne hur hjärtlöst det var av mig
- innan hon redan var iväg.
Jag började direkt att må pyton varje gång hon kom på tal.
Till sist stod jag inte ut mer och skickade iväg ett långt
mail till henne, försökte beskriva hur jag kände. Hon skrev
tillbaka, saker som: "Ditt brev värmde...", "men jag är inte
långsint" och "Du känner skuld i onödan". Trots denna
positiva respons fortsatte jag att må skit. Jag försökte
dölja min nedstämdhet och skuld. Jag undrade: Varför mår jag
så dåligt nu, man har ju svikit folk förr? Jag vet att hon
varken blev ledsen eller sur, bara lite besviken och satte
mig i ett lite kallare vän-fack, suckade och fick den där
"jaha, nu vet jag var jag har dig"-känslan.
Nu hatade jag helt plötsligt mitt mail, för att jag sagt helt fel
saker.
Jag hade allt planerat då vi skulle träffas; hur jag skulle
låta samtalsämnet komma fram smidigt, säga allt det där jag
hade tänkt på, det som skulle lätta mitt samvete och göra
mig "normal". Sedan skulle vi kramas. Detta skedde också.
Problemet är att skulden/nedstämdheten inte går bort. Jag
har inget mer att säga henne och vi har umgåtts ett antal
gånger efter hennes hemkomst.
Varför går inte skiten bort? Vad är det för process som har satt
igång i psyket och vägrar försvinna? Hjälp...
Mvh
Petter
|
|
 |
Hej Petter
Du beskriver en samvetsångest som verkar orimligt sträng.
Människor är inte perfekta och att prioritera annat än en
fest är ingen oförlåtlig synd, det inser du säkert med ditt
förnuft. Om hon tog lite illa vid sig, betyder du tydligen
mycket för henne, eller så är hon väldigt självcentrerad.
Hennes respons på ditt förlåt tyder ändå på att du
återupptagits till den varmare inre vänkretsen igen, om du
nu verkligen hamnade utanför ett tag.
Om det inte hjälper dig att tänka mer tolerant mot dig
själv, behöver du fundera på varför du är så hård mot dig
själv. Du kan ta hjälp av våra behandlare, om du har råd.
Med hypnos kan man komma åt djupare orsaker till samvete och
självbild. Du har ju annars rätt ålder för att få vända dig
till Ungdomsmottagningen där du bor.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
|
Hej
Susanna!
Jag hittade dig på hypnosföreningen och behöver råd.
Jag är i desperat behov av att lära mig hantera min oro och ångest.
Har alltid varit ett "oroligt barn" som måste ha full
kontroll på vad som komma skall. Under tonåren förvärrades
det hela; jag fick prestationsångest, vaknade på nätterna
och kräktes och gick ner i vikt då matlusten försvann. Sedan
dess har jag alltid haft magkatarr och min mage är
stresskänslig. Jag hamnade i en depression när jag var 19
eftersom jag då reste ensam utomlands i ett par månader. Jag
fick vansinnig hemlängtan. När jag kom hem gick det så långt
att jag knappt vågade gå utanför dörren eftersom min mage då
kollapsade och mina tankar blev väldigt mörka. Min mamma
ringde då en psykolog och bad mig gå dit.
Nu för tiden (jag är 26 i år) har jag fortfarande magkatarr och
dras med oro hela tiden, som då och då mynnar ut i
fruktansvärda ångestattacker. Jag kan inte hantera
förändringar eftersom jag då automatiskt föreställer mig det
värsta som kan hända. Jag behöver därför hjälp att tackla
den här problematiken, framförallt nu då jag står inför att
söka nytt jobb vilket oroar mig dygnet runt.
Jag har gått i kognitiv terpai i flera omgångar och gör det även
nu, men jag känner inte att det biter på mig. Jag behöver ta
till det "tunga artilleriet".
Jag vill så gärna få omgående hjälp med detta men vet inte om det
finns hypnotisörer som specialiserat sig på ångest och oro?
Oerhört tacksam för svar.
Mvh/ Johanna
|
|
 |
Hej Johanna
Först; det är angeläget att på vår hemsida upplysa om att
begreppet hypnotisör är vilseledande - det ger intrycket att
hypnos kan bota symtom som annan behandling inte biter på.
Den psykolog du går hos kanske använder mindfulness, en
metod som delvis har sina rötter i hypnos. Om det är så,
kanske du skulle uppleva att hypnos inte tillför något
speciellt nytt. Det är också viktigt att ta upp ditt
missnöje med behandlingen hos din aktuella psykolog, så att
ni får prata igenom vad som saknas och om ni kan ändra
inriktning eller om psykologen kan förtydliga hur han/hon
ser på ert samarbete. Ett sådant samtal kan resultera i att
behandlingen tar fart och känns trygg eller att båda är
överens om att en annan behandlare kan ha något annat att
tillföra.
Naturligtvis måste du inte inhämta samtycke för att avsluta en
terapi, men man vinner alltid på att våga vara tydlig.
Hypnos är ju ingen mirakelmetod, sådana finns inte annat än
på kort sikt. Våra behandlare använder kognitiva metoder och
dynamiskt utforskande i en kombination som passar den
enskilda patienten. Hypnos provas ut tillsammans med dig och
ger effekt genom att man når ett fördjupande, förstärkande
tillstånd.
Du frågar efter någon som specialiserat sig på ångest och oro.
Eftersom ångest och oro är ett stort problem för de flesta
som söker terapi, så är alla psykologer och psykoterapeuter
väl utbildade för just sådan behandling. Men, som du
erfarit, så kan alla inte hjälpa alla. Och ibland krävs
många års relation med en och samma terapeut för att
livslång otrygghet ska kunna repareras i en behandling. Så:
prata med din aktuella psykolog om ditt behov av en annan
behandling och om ett sådant samtal inte leder till
förnyat/förstärkt förtroende kanske det ändå är läge att
begära en avslutning, eller vad ni har kommit överens ska
gälla för att avsluta. Att summera eller på annat sätt
avsluta alternativt boka en uppföljningstid, ingår som en
viktig del av terapin.
Om du sedan vill söka någon av våra behandlare, se
behandlarregistret. Med din
problematik bör det vara en psykoterapeut.
/Mvh
Susanna Carolusson
|
|
|
Hej
Susanna.
Jag är 35 år bor i (...). Bor med sambo och våra två barn.
Nu ska jag försöka berätta vad som är mitt problem och vad
som har hänt i mitt liv.
Jag kommer från (...). Vi är fyra syskon. När jag var liten drev
far och mor ett jordbruk. När jordbruket gick dåligt dåligt
började far dricka alltmer och blev aggressiv. När vi gjorde
nånting som han tyckte va fel så tog han tag i håret och
ruskade om en. Min äldre bror har alltid varit stökig och
när han blev äldre så börja han och far slåss, när han var
full.
Min äldre bror har förgripit sig på mig och när jag efter ett tag
sa ifrån fortsatte han med att förgripa sig på vår syster.
...
1995 flyttade jag till (...). 1999 började jag få panik, det blev
bara värre. Jag fick kontakt med psykiatrin och började gå
till en psykoterapeut.
Dit gick jag några år och det har fått mig att förstå mitt problem
men inte leva med det. Jag har ångest, svårt att åka färja
och alla situationer som jag inte kan gå ifrån (t.ex. flyg,
hissar, teater, osv.). Jag är rädd att jag ska ta livet min
sambo bland annat. Det här har gjort mig isolerad, jag orkar
snart inte leva med det här. Kan ni hjälpa mig?
Mvh NN
|
|
 |
Hej
Du skall söka mer hjälp. Vänd dig till psykiatrin igen och
be att de remitterar dig till en psykoterapeut som är van
att behandla posttraumatisk stress, eventuellt komplex
sådan. KBT räcker inte i ditt fall, troligen inte heller
enbart insiktsgivande samtal. Det har du fått och det har
sannolikt lindrat paniken, men ångest är kvar. Hypnos är en
bra metod för traumabearbetning och det finns liknande
metoder, som kan ha andra namn. Om regionen där du bor
saknar den kompetensen, så brukar det kunna fungera med s.k.
"Riksavtal". Då skriver en läkare en remiss till en
mottagning i närmaste större stad där kompetensen finns. I
våra storstäder finns specialiserade terapeuter och du kan
återkomma om du vill veta hur man hittar en sådan
mottagning.
/Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej
Jag är 20 år har jobbat lite efter studenten. Men för 1 år
sedan blev jag riktigt dålig i min mage, jag har inte jobbat
något under detta året.
Jag har varit hos läkaren flera gånger men dom hittar ingenting.
Jag blir dålig i samband med att jag tänker för mycket på
många saker, jag blir stressad. Jag får panik i folkmassa,
klarar knappt av att stå i kö, blir stressad av att vänta.
När det finns de saker som jag inte vill eller orkar startar
mina mage direkt och det blir så att jag får gå på toa jätte
ofta.
Detta har blivit ett stort problem och det påverkar mig och min
killes förhållande. Jag vågar inte söka jobb med en mage som
denna. Fungerar hypnos mot detta?
Ser fram
emot svar
Mvh J
|
|
 |
Hej J.!
Du bör först vända dig till en gastroenterolog
(magtarmspecialist). Återkom om var du bor så kan jag tipsa
om var sådan specialist finns, annars - vänd dig till
närmaste universitetssjukhus, fråga medicinmottagningen om
man behöver remiss för att få komma till magtarmspecialist.
Eller be din allmänläkare/vårdcentralsläkare/distriktsläkare
remittera dig till en magtarmenhet, så att du blir lite
noggrannare utredd. Allt du skriver tyder på att magen
reagerar på stress, men det kan ändå vara bra att ha det
fastställt. Psykologisk behandling/psykoterapi med möjlighet
att använda hypnos som stress- och ångestlindrande metod
brukar fungera väl hos patienter med stresskänslig mage. Se
behandlarregistret, så hittar du våra hypnoskompetenta
medlemmar.
/Susanna
Carolusson
|
|
 |
Hej
Susanna,
Jag har en
fråga jag hoppas du kan hjälpa mig med. Jag blir lätt
generad och röd i ansiktet i vissa situationer, vilket är
ett problem för mig. Jag blir röd i ansiktet utan att känna
mig generad eller tycka en situation är pinsam. Det händer
mest på jobbet eller hos olika myndigheter som bank, läkare
med mera. Ibland kan jag sitta och tänka "nu är jag helt röd
i ansiktet, varför? Inget är ju pinsamt med denna
situation".
Det hela känns så konstigt för jag är en vuxen människa, 30 år, som
är väldigt social, har många vänner och känner mig säker på
mig själv. Men i vissa situationer så blir jag blossande röd
i ansiket och det gör mig så frustrerad. Det hindrar mig
från att ge ett seriöst intryck på jobbet med mera.
Samtidigt kan jag ha föredrag inför 200 personer och tycka
det är okej, vilket gör det hela lite konstigt.
Mest blir jag röd om jag blir tillfrågad något på jobbet, om jag
ska förklara någonting, berätta något eller förklara mig.
När jag var yngre kunde jag blir blossande röd i ansiktet av
att handla på ICA....det blir jag inte längre dock.
Så tror du att hypnos kan vara något för mig? Kan det minska
att jag blir generad över ingenting?
Tack för ditt svar;
Sofi
|
|
 |
Hej Sofi,
Jag
rekommenderar dig att träffa någon av våra behandlare som
kan jobba både med autonoma reaktioner och på djupet. Det
krävs nämligen en djupare intervju helst med hypnos som
hjälpmedel att få fram orsaken. Ditt brev ger anledning till
två hypoteser: Den ena orsaken kan vara följande: Den
ytterst svaga, men dock helt normala anspänning som det
innebär för dig att vara i de informerande situationer du
beskriver, kan ge en adrenalinhöjning med åtföljande
blodkärlsreaktion. Och kanske råkar du ha en hy som är ljus
så att reaktioner syns mer än hos de mer pigmenterade. En
annan förklaring kan vara följande: Du är en logisk och
rationell person, som vet att anledning till genans inte
finns. En omedveten del av dig kan ändå uppleva en genans,
som kan hänga samman med upplevelser från barndomen, då man
inte har ett utvecklat logiskt tänkande, utan har oerhört
lätt att ta åt sig eller känna sig generad för något som
vuxna ser som en bagatell. Om det finns något sådant kan du
säkert få hjälp med det.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Har under hela mitt liv haft problem med att uttala "R" på
rätt sätt och blev lite smått hoppfull om att det kanske kan
lösas med nån form av hypnos? Vad tror ni om detta, kan det
gå och vem ska jag då kontakta?
Hälsningar, A.
|
|
 |
Hej A.
Om du har en psykisk blockering dvs en omedveten övertygelse
att du inte kan säga R på det sätt man försökt lära dig, så
kan hypnos vara ett sätt att hitta en avkopplande annan väg
till konsten, än den väg du använt i tidigare försök. Om det
istället beror på någon neurologisk oförmåga i din
tungmotorik, t.ex. i hjärnans centrum för motorisk styrning
av tungans rörelser eller lokalt i tungan så kan det vara
svårt att avhjälpa med hypnos. Har du prövat att vända dig
till en logoped?
Du kanske borde börja där innan du prövar hypnos. Kontakta
då vemsomhelst i behandlarregistret, de flesta av våra
medlemmar bör ha redskap för denna typ av terapi.
/Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag undrar över hypnos som behandling. Jag har nämligen gått
några gånger till en psykolog och försökt komma över en
otrohet som jag var med om. Jag känner att jag gör några
framsteg men jag kan verkligen inte komma över tjejen som
min pojkvän var otrogen mot mig med. Varje gång jag tänker
på henne så är jag tillbaka på ruta ett igen vilket känns
väldigt hopplöst. Jag undrar om det finns möjlighet att
"radera" henne från mitt minne, vilket jag tror är det enda
sättet för mig för att kunna komma över det som hände?
Mhv /S
|
|
 |
Hej S!
Svaret är nej, om du hoppas att någon sorts
avprogrammeringshypnos ska radera en vetskap. Att du plågas
av tanken på henne kan bero på så mycket: svartsjuka, dvs
rädsla att bli utkonkurrerad, ilska mot din pojkväns svek
och din egen hjälplöshet, utanförskap och/eller gamla
mönster från ditt liv; skola, egen uppväxt, relationen
mellan dina föräldrar och dig, eller annat. Det du
eventuellt kan komma längre med än i samtal är om hypnos kan
hjälpa dig hitta djupare skäl till att du har svårt för att
våga se framåt och lita på din pojkvän. Om du hittar djupare
orsaker är det lättare att lägga upp behandlingen för hur du
ska bearbeta sådant och känna ditt värde i relationen till
din pojkvän.
Mvh
Susanna
|
|
 |
Hej
Susanna!
Jag har lidit av social fobi och även lite
panikångest/ångest länge. Den sociala fobin går lite i
perioder och är mycket bättre nu än tidigare. Jag är lite
blyg men brukar inte ha problem med att delta i diskussioner
etc. Det stora problemet för mig är rodnad, röda fläckar på
halsen och ansiktet i sociala sammanhang och detta har lett
till undvikande av vissa situationer. Det inga problem för
mig att träffa folk på kvällen eftersom då syns inte min
rodnad lika mycket. Har gått i kortare KBT-terapi men inte
blivit så mycket bättre, helt enkelt kanske för att jag inte
kunde utsätta mig för de "värsta" sakerna, som t.ex. äta
lunch ute.
Vad tror du, kan hypnos hjälpa mot social fobi eller är jag
kanske ett hopplöst fall eftersom jag haft detta så länge?
Mvh
S.A.
|
|
 |
Hej S.A.
Det verkar troligt att KBT bara hjälpte för just det som du
vågade exponera dig för och därmed övervinna. Eftersom du
uppnått en viss förbättring redan finns det all anledning
att tro att det går att påverka även återstående besvär. Det
motstånd du har mot att utsätta dig för de situationer som
du nu önskar bemästra kan utforskas i hypnos. Du kan även få
hjälp att utsätta dig för exempelvis lunch ute, men det kan
vara lättare att först göra det i din fantasi, i hypnos hos
terapeuten. Hypnosen kan då hjälpa dig i två avseenden,
beroende på vilken metod du och terapeuten kommer fram till
är ämplig för dig:
1. Utforska vad du känner och tänker som får kroppen att reagera,
vad det är som generar dig (om genans är vad du känner), när
och hur besvären började och bearbeta utlösande händelser
"retroaktivt"; det finns hypnoanalytiska metoder för det.
2. I hypnos uppleva lugn och acceptans och föreställa dig en social
situation som du vill kunna vara i, och känna dig bekväm,
med eller utan rodnad.
Förlägenhet och blygsel är mycket vanligare än folk tror, men de
flesta får mindra synliga symptom än du: lite hand-darr,
svettningar, torr hals och harklingar, höjd puls och
hjärtklappning. En annan fråga som du också kan ta upp i en
behandling, är varför rodnad inte får synas. Symptomen
väcker ju i realiteten snarare sympati än antipati hos
omgivningen om dom ö.h.t. märker något. Svaret på den frågan
kan för många handla om en känsla att avslöjas, och vad det
handlar om kan också utforskas och hanteras med hjälp av
psykoterapi med hypnos.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag behöver få all hjälp jag kan få i att få svar på en
fråga.. Är det farligt eller fel att kombinera KBT med
hypnos?? Det är väldigt viktigt för mig att få svar på den
frågan så fort som möjligt. Det jag menar med att kombinera
är att man går på kbt samtal 1 gång i veckan och sen kanske
hypnos bara 1 gång under den här perioden som man går på
samtal.
Tack för hjälpen
Hälsningar/ A.G.
|
|
 |
Hej A.G.
Om du inte redan har en terapeut som kombinerar kognitiv
terapi med hypnos, så vill jag varmt rekommendera att du
söker dig en sådan. Kombinationen är suverän. Det är alltid
lite mer komplicerat att gå hos olika terapeuter, så det får
du ta upp med dem, om de vill samarbeta med dig på det
sättet du beskriver. Samtalsterapi bör ju handla om det man
hittar med hjälp av hypnos och hypnosen fördjupar
känslomässigt det man samtalar om på en mer kognitiv nivå.
Men de flesta psykoterapeuter som kan hypnos kan också arbeta
kognitivt. Vi arbetar med en kombination av KBT,
insiktsterapi och hypnos, i den kombination som passar
patienten. Hypnos innehåller många av de förhållningssätt
som senare kom att tas upp i de metoder som går under namnet
KBT.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hejsan
Har nu länge undrat om hypnos skulle kunna hjälpa mej. I
hela mitt så har jag haft löjligt lätt att gråta. När någon
höjer rösten. När jag ska försvara/förklara en händelse som
jag varit inblandat i. Om någon tycker lite synd om en. På
barnens kvartsamtal. När chefen vill prata om något osv.
Folk säger att det gör inget och att det är ett gott hälsotecken...
Men det är så jobbigt. Min mamma har samma problem, men jag
är nog värst. Fast jag har lika lätt att skratta, och det
vill jag kunna :) det smittar ju av sig men med gråt och
tårar tycker folk "synd" om en.
Tacksam för svar om hypnos eller något liknade skulle kunna hjälpa.
Hälsningar Rödögd jämt ( nästan )
|
|
 |
Det brukar
vara tvärtom, folk söker behandling för att nå sina känslor.
Du är med din tillgång till känslor förmodligen väl garderad
mot depression och ångest. Du berörs av livet, starkt och
intensivt. Vad du egentligen ber om är att bli lite
"avtrubbad", så som de flesta faktiskt är. När kvinnor är
gravida och när män får barnbarn brukar de reagera som du.
Vems är problemet? Om de som tycker synd om dig upplever detta
betungande kan du ju bara tala om att det inte är sorgligt
och tungt, du är bara så intensivt sensibel av naturen. Du
kan tala om att tårarna lätt rinner på dig, men att det inte
är synd om dig alls. Min mening är att du är stark som har
ett så intensivt närvarande känsloliv. Många utvecklar sin
känslighet med hjälp av hypnos och upplever det positivt att
kunna vara lättrörda.
Många i vår förening skulle nog hellre hjälpa dig att uppskatta dig
som du är, men om det ändå är viktigt för dig att stålsätta
dig bättre så kan man pröva visualiseringar i hypnos för det
ändamålet.
Så rent tekniskt är det antagligen möjligt, men är det etiskt att
påverka dig så? Det är en fråga du får dryfta tillsammans
med en eventuell terapeut från vårt register.
Vänligen,
Susanna
|
|
 |
Hej!
Jag har ett spänningssyndrom sannolikt orsakat av stress i
kombination med tidigare hjärnskakning. Diagnos:
Spänningssyndrom
Händelser som sannolikt kan ha påverkat: Fall i skidbacke –
hjärnskakning med kortvarig medvetslöshet. Efter fall i
skidbacke och med intensivt arbete (ca 1,5 tjänster) framför
terminal (8 -10 timmar om dagen) med glasögon som inte varit
anpassade, protesterade kroppen med huvudvärk > migrän och
svårigheter med synen.
Nuvarande status: Jag känner mig lite bättre när jag vaknar på
morgonen. Men jag påverkas av minsta lilla stimuli utifrån
och dagen blir därför mer och mer komplicerad.
Jag får direkt spänningar i käkpartiet, runt ögonen och får yrsel i
samband
med att jag exempelvis: Gör mycket långsam promenad på plan
mark. Pratar med personer. Hör andra prata runt omkring mig
(bakgrundsbrus). Fokuserar (läser). Ljus och rörelser.
Det är mycket små stimuli som får hjärnan att överreagera och
stresströskeln är nu oerhört låg.
Den stress jag utsatt mig för under vintern 2010 och det jag sedan
upplevt har naturligtvis skapat någon slags
försvarsinställning i hjärnan. Dessa nya ”hjärnrutiner” har
fått starkt företräde i förhållande till de hjärnrutiner som
fanns före stresspåverkan. Stress > (leder till) spänningar
> smärta > rädsla > spänningar (cirkeln är sluten).
För att komma någon vart tror jag att denna ”onda cirkel” måste
brytas. Eftersom stresströskeln är så fruktansvärt låg tror
jag att man kunde manipulera stresströskelns nivå.
Med hypnos kan man styra en del funktioner i hjärnan och det går
att lägga in blockeringar, exempelvis mot smärta i samband
med operationer. Skulle man då kunna lägga in blockeringar
för de nya ”hjärnrutinerna” (som skapats under stark stress)
och på så sätt få hjärnan att arbeta
efter de gamla rutinerna istället (det som gällde före). Kan
man på så sätt höja stresströskeln?
N.N.
|
|
 |
Hej N.N.
När hjärnan
protesterar så markant mot utifrånkommande intryck, så är
det ett symptom på att återhämtningen varit otillräcklig.
Detta symtom ser man efter hjärnskakning där man ignorerat
behovet att utestänga intryck och vila, men även efter
långvarig stress utan tillräckligt frekventa semestrar,
dagar med avkopplande sysselsättning, god sömn, mm.
Utmattning och utbrändhet ger likadana symptom som de du
beskriver att din son har. Både med eller utan hjärnskakning
kan dessa symptom uppstå och i hans fall kanske symptomen
beror på både hjärnskakningen och arbetsstress. När vi
arbetar med hypnos i sådana fall, gör vi det med den största
respekt för symptomens innebörd - nämligen att den drabbade
måste slappna av, vila mer, oftare och lyssna på kroppens
nej. Den psykoterapeutiska delen i terapin handlar om att
kunna behålla självförtroendet i en sådan åtgärd, och det är
en viktig del av behandlingen, eftersom många lägger en stor
del av sitt självförtroende i arbetsframgång. Man kan
således inte höja stresströskeln med hypnos, eller rättare
sagt, man skall inte, för om man lyckades skulle det medföra
en risk att man förnekar signalerna och kör över sig själv.
Människans biologiska behov av att varva utåtriktat
engagemang med inåtvänd vila är mycket viktig att
respektera. Hypnos kan vara till hjälp för att snabbt lära
sig nå den nödvändiga djupvilan, återhämta sig genom den
djupa vila och inre harmoni som man kan hitta m h a hypnos,
och på så sätt läka i den takt som är möjlig. Jag utgår från
att hjärnskakningen är utredd, så att det inte också finns
en skallskada. Om detta är oklart, behövs en remiss från
läkare till lämplig neurologmottagning, innan psykoterapi
med hypnos skulle vara aktuell. Inte för att skallskada
hindras hypnos, tvärtom, utan för att man då vet vad man har
att ta hänsyn till i behandlings-planeringen.
Susanna
Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag har i hela mitt vuxna liv haft svårt att kontrollera
mitt drickande. Mitt problem är att jag inte kan sluta
dricka när jag väl börjat. De senaste 6-7 åren dricker jag i
snitt 2 flaskor vin om dagen. Jag dricker väldigt sällan
före kl 17 (3-5 ggr per år), då det skulle kännas konstigt
(”bara alkoholister dricker dagtid” är inbyggt i mig). Inte
ens under livets svåraste stunder har jag brukat alkohol
dagtid. Min fru och vänner har nästan aldrig haft problem
med mitt beteende, då jag ofta uppfattas som en kul kille
när jag blir berusad. Jag och min fru pratar ofta om detta,
och hon säger att om jag uppfattar det som ett problem, så
måste jag hitta lösningen själv, för hon kan inte vara min
kontrollant. Hon är klok och vi är eniga. Jag blir dock seg
dagen efter, och längtar verkligen efter att kunna
kontrollera intaget då jag vet att hög konsumtion som min är
mycket skadlig. Jag bestämmer mig nästan varje dag för att
”idag skall jag inte dricka något”, men det är nästan aldrig
som jag lyder detta. På kvällen tänker jag ändå att ett
litet glas vin skulle smaka gott, fast jag i den stunden är
full medveten om att jag inte kommer lyckas hålla mig till 1
eller två glas.
Jag har alltid skött mitt arbete, lever ett ganska privilegierat
liv. Jag vet att jag av många anses vara en mycket trevlig
och pålitlig kille.
Jag inser att jag har STORA alkoholproblem och Jag vill VERKLIGEN
kunna bestämma själv om och hur mycket jag skall dricka.
Eftersom jag kan kontrollera suget på för- och eftermiddagen
utan några som helst problem så känns det som om förmågan
att kontrollera suget finns någonstans i hjärnan, så därför
har jag funderat på om hypnos kan hjälpa mig. Vad tror du?
Mats
|
|
 |
Svar:
Nej, hypnos räcker inte för att bryta en sådan stark
alkohol-ovana. Det kan bli aktuellt senare när du märker att
du behöver psykologiskt stöd att hitta ett nyktert sätt att
leva och insikt om orsaken, om det handlar om
självmedicinering mot något ångestskapande i ditt inre. Du
har rätt i att beroendet sitter i hjärnan, och där sitter
både abstinensen och den oro som du inte förmår stå ut med,
när du försöker avstå vin efter klockan 17. Det krävs en
massiv långsiktig insats med professionellt stöd. Först en
alkoholklinik med vana att hantera dessa frågor. Dit vänder
sig många sådana som du. Många alkoholmissbrukare är
skötsamma disciplinerade människor som dricker på bestämda
tider eller i perioder då det inte stör arbetet. 2 fl vin
per dag kanske t.o.m. kräver att du avgiftas, som en start.
Susanna
Carolusson
|
|
 |
Jag undrar
om ni kan hjälpa mig. Jag har sedan barnsben haft en
onormalt stor rädsla för att kräkas och för magsjukor i
allmänhet. Både när andra mår illa och när jag gör det
själv. Jag har kunnat hålla detta under kontroll hela mitt
liv och inte tänkt på det förrän jag har mått illa, men nu
sedan jag fick barn som hade magsjuka i vintras och då även
jag smittades så har min rädsla eskalerat otroligt. Nu
tänker jag på magsjuka vansinnigt många gånger om dagen och
vet inte hur jag ska sluta. Jag har gått i terapi via
vårdcentralen men känner inte att den har hjälpt nämnvärt.
Jag bara MÅSTE bli av med detta nu och denna fruktansvärda
ångest som förföljer mig varje dag i mitt liv. Även om jag
numera kan övertyga mig själv att jag faktiskt inte är rädd
så kommer ändå tankarna på det HELA tiden och jag blir snart
knäpp känns det som. Har ni någon behandling, hypnos eller
vad som helst som kan hjälpa mig? Mycket tacksam för svar.
Svea
|
|
 |
Hej Svea
Ta gärna kontakt med någon av våra medlemmar, men känn dig
för i intervjun, för alla personer stämmer inte med alla. Du
har hamnat rätt om du känner dig sedd, rätt uppfattad och
lyssnad på. Dina symtom kräver tålamod, det finns ingen
"quick fix" för dig, vågar jag påstå när jag läser ditt
brev.
Alla kan hypnotiseras, men alla har mer eller mindre omedvetna
försvar mot att arbeta djupt med sitt inre, för det är en
psykologisk behandling detta, inte en medicinsk.
Susanna Carolusson
Tack för svaret. Har ni någon medlem som är lite mer
specialiserad på fobier och ångestproblematik?
Svea
Min syn på ångest och depression är att de är symptom,
inte sjukdomar. Ångest betyder helt enkelt rädsla som
vuxit sig så stark att den känns obegriplig. Depression
kan i ditt fall vara ett resultat av att du känner dig
trött och uppgiven över att ha denna rädsla och det kan
även finnas djupare föreställningar om din egen oförmåga
att påverka. Din personlighet, din bakgrund, din bild av
dig själv, dina föreställningar om vad du kan påverka
och din förmåga att slappna av, är sådana faktorer som
din behandlare ska känna att hon/han förstår sig på och
därmed vet han/hon hur samtal och hypnos ska läggas upp.
Detta är en process som inte alltid är så lätt att
beskriva i ord. Så mitt råd ovan kvarstår.
/Susanna
|
|
 |
Hej
Susanna,
Jag skulle vilja fråga om det går att tillämpa hypnos mot
anorexi. Saken är den att min dotter har haft sjukdomen
Anorexia nervosa i 13 år och tillbringar för närvarande sin
tid på en psykriatrisk avdelning. Hjälpen som hon får där
mot sin sjukdom är ej tillräcklig. Vi som föräldrar ser att
hennes psykiska/mentala tillstånd försämras med åren. Vården
i all ära, men hantera den här typen av problem klarar man
ej. Jag skulle gärna vilja höra om det är värt att prova
hypnos på henne.
Tack på förhand,
Bekymrad pappa
|
|
 |
Svar till
"bekymrad pappa":
Som förälder är det oerhört smärtsamt att se sitt barn sitta
fast i destruktiva mönster, så jag förstår din förtvivlan.
Tålamod är viktigt och att ta ett steg i taget. Min egen
erfarenhet, och kollegers, är att så långvarig anorexi tyder
på ett starkt kontrollbehov som är mycket envist.
Man känner sig bara trygg när man har stenhård disciplin på sig
själv. Om man börjar ge efter för normal lust att äta,
kommer ångesten smygande och tar snart över så att man
återfaller i tvångsmässigt svältande.
När det går för långt uppstår risk för kroppsliga skador,
undernäringen skapar nya problem.
En tids sjukhusvistelse brukar vara nödvändig för att man ska
tvingas inse att man överlever även om man äter, att man har
ett skydd (avdelningspersonal) mot panik och skräck, även om
man äter, att det ö.h.t. går att leva och äta mer normalt.
Sjukhusvården är sällan tillräckligt bearbetande för ett
långsiktigt resultat utan bara nödvändig för att bryta en
nedåtgående spiral och - krasst - rädda livet.
Därefter brukar behandlingshem diskuteras. Jag vet att man har
dokumenterat
goda resultat på MHE-kliniken i Mora och en del av
personalen där har både psykoterapi- och hypnosutbildning.
En sådan vistelse och de uppföljningsbesök som brukar följa,
stabiliserar ett normalt ätbeteende. Detta räcker för många,
men inte för alla. Jag har haft flera patienter som efter
sin behandlingshemskontakt behöver en lång tids psykoterapi
för att på sikt få en starkare tillit till egna känslor,
kroppsliga behov och att kunna njuta. Det räcker alltså inte
alltid att ändra sitt ätbeteende och få klart för sig att
det är möjligt, en del behöver mer djupgående samtal gärna
med hypnos, eftersom man når grundläggande behov med sådana
metoder. Men jag rekommenderar alltså följande ordning:
1. Sjukhusvistelsen och den här- och-nu-orienterade
behandling den oftast
innebär. Kroppen i fokus.
2. Behandlingshem för att stärka förmågan att få nya rutiner
och attityder
i sin kosthållning.
3. Om det behövs: Psykoterapi gärna med hypnos,
kroppsorienterad
psykoterapi, bildterapi eller symboldrama. Vi arbetar på
samma djupgående
sätt.
Susanna
|
|
 |
Hej!
Jag mailade Fredrik Praesto ang min epilepsli. Jag menar den
sitter i hjärnan-skulle det gå att under hypnos få den att
försvinna? Jag säger varje dag om o om igen " jag är frisk -
inga fel på mig - jag är helt frisk" Men hittills inte
fungerat... Han svarade att man nog borde vara försiktig med
hypnos i samband med epilepsi? Ville att jag skulle kontakta
er.
Vad anser ni. Kan jag bli hjälpt genom hypnos? Vad vänder
jag mig då?
Tack på förhand!
vänligen N
|
|
 |
Hej N
Bra att du vänder dig till vår förening med såväl medicinskt
som psykologiskt kunniga medlemmar. Presto är en
underhållningshypnotisör och är förhindrad i lag att
behandla sjukdom med hypnos.
Jag arbetade på 80-talet med många epilepsipatienter som kom
på remiss från en neurologiprofessor i Göteborg och jag har
alltsedan dess tagit emot enstaka sådana patienter för
hypnos. Vi är flera medlemmar med liknande goda erfarenheter
av att hypnos kan hjälpa. Jag vet att ytterligare en
psykolog , specialist i neuropsykologi i Göteborg sett att
hypnosliknande metoder (avspänning och visualisering) hjälpt
patienter med epilepsi. Jag har även hjälpt min son att
lindra sina ep-anfall.
Om du har fått en diagnos och en undersökning som visat
förhöjd EEG-aktivitet i vissa områden av hjärnan så anses
epilepsin orsakad av just detta. Det finns också människor
som får epilepsiliknande kramper utan att de har avvikande
EEG i vanliga fall. I sådana fall kan man anta att anfallen
utlöses helt av psykisk anspänning. Båda grupperna är
hjälpta av att lära sig metoder för att hantera och/eller
analysera vilka känslor och situationer som utlöser
epilepsianfall, att lära sig hypnos för att känna av
förvarningarna, kunna lugna begynnande anfall och i vissa
fall, kunna skjuta upp anfall.
Vi har alltså klinisk erfarenhet som visar att epilepsi kan
påverkas, men inte statistiskt dokumenterade resultat. En
behandlare måste bedöma om och hur hypnos kan vara till
nytta för just dig.
Vänd dig till psykoterapeuter i vårt behandlarregister. Du
kan också kontakta någon ur kandidatregistret, men då
förutsätts att kandidatens handledare är bekant med
hypnosmetoder vid epilepsi.
/Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej
Jag har problem med att min son har ljugit sig igenom halva
sitt liv. Nu är han 18 år och ljugit om stölder han
uppenbart har gjort. Nu senast har han stulit en större
summa. Frågan är om man kan få fram sanningen genom hypnos
och ev ändra hans beteende samtidigt.
Anonym
|
|
 |
Hypnos är
av underordnad betydelse i detta fall. Han och troligen hela
familjen behöver hjälp av en ungdomsmottagning, ett BUP i
offentlig eller privat regi eller en
familjeterapimottagning. "Halva sitt liv". Det innebär att
ni kanske måste få hjälp att reparera hans liv från 9 års
ålder, minst. Många barn ljuger i den åldern, men de flesta
utvecklar ett samvete under tonåren som gör att ljugandet
avtar.
Det bästa med en så ung man är ofta att öppna upp ett samtalsklimat
med hela familjen där alla hjälps åt att vara ärliga i
frågor man haft svårt att tala öppet om och i ett klimat där
sanningar uppskattas mer än lögner, trots konsekvenserna av
t.ex. stölder. Om han umgås med folk som tycker att stölder
är ok, eller om han använder droger så behövs en kraftfull
satsning från familjen för att han ska förstå att det inte
är för sent att leva på rätt sida lagen.
Ljugande blir som ett missbruk, det lindrar för stunden och sedan
måste man dölja sanningen med nya lögner. Han kan ha ljugit
om så mycket att han gett upp tron på möjligheten att ställa
allt tillrätta igen. Vänd er till närmaste BUP eller mejla
mig var ni bor, så kanske jag kan rekommendera en
familjeterapimottagning.
/Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej.
Om man "lider av" dåligt minne, ingen sjukdom, traumatiska
upplevelser eller andra saker som påverkat minnet utan
enbart har dåligt minne, kan man genom hypnosbehandling få
fram minnen, få en att uppleva delar av barndomen exempelvis
igen. Man kan givetvis arbeta med övningar för att komma
ihåg saker bättre men det hjälper inte det faktum att ens
barndomsminnen är väldigt vaga. Finns det något inom
hypnosbehandling som kan behandla detta?
Med vänliga hälsningar
NN
|
|
 |
Det framgår
inte om ditt minne är svagt även för aktuella händelser, så
jag förmodar att du endast syftar på minnen långt tillbaka i
tiden. Många psykoterapeuter är överens om att när klienten
beskriver enstaka barndomshändelser som han/hon faktiskt
minns, och börjar fördjupa sig i dessa i hypnos,
symbolterapi och vakendrömmar, så kommer fler associationer.
Huruvida dessa är verkliga minnen eller fantasier är inte
alltid så lätt att veta, men det vet ju inte heller de som
har gott minne med absolut säkerhet. Det kan komma ett
doftminne, sedan en känsla, därefter en plats och så
småningom en aning om vad det kan vara för något sammanhang
man minns. De olika sinnena länkar samman intrycken till en
helhet. Efter några gånger i terapi med hypnos brukar man
minnas mer.
Å andra sidan – det måste inte vara något problem att ha få
barndomsminnen.
Så om du avser att påbörja en hypnosbehandling kanske du
först ska fundera på vilka svårigheter det innebär för dig
idag, att du minns så lite av din barndom. Så att du har en
tydlig motivation till terapin. Självkännedom eller
nyfikenhet på barnet inom dig kan i och för sig räcka som
motiv – men det är en fördel om du har reflekterat över vad
du vill och av vilket skäl, när du tar kontakt med en
behandlare.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag har en lite speciell fråga...
Av olika anledningar och händelser de senaste åren har jag
blivit intresserad av regressionshypnos, framför allt till
tidigare liv. Finns det någon av era terapeuter som "öppet"
sysslar med sådant?
Tack för svar.
|
|
 |
Hej
Våra medlemmar måste ha en väl utvecklad analytisk förmåga
vilket krävs av människor med universitetsexamen. De
förklaringsmodeller som anses vetenskapligt förankrade inom
psykoterapeutisk och medicinsk hypnos bygger på
personlighetens utveckling och hälsa i detta liv, enligt vad
vi har möjlighet att studera och observera samt vara
någorlunda eniga om, oavsett religion och andlighet.
Våra behandlare är både professionella (enligt vårdetiska regler)
och öppna för olika livsåskådnings- och trossystem. Våra
medlemmar skall nämligen också respektera andliga
dimensioner och du som patient har tolkningsrätten till dina
egna upplevelser. Behandlare kan vara ateister, buddhister,
kristna, muslimer eller annat. Men det är ovanligt och anses
ofta olämpligt om behandlaren låter sin egen tro inom
områden som religion och andlighet påverka
behandlingsformen. Emellertid finns det ju präster och
diakoner som också är psykoterapeuter och det kan
naturligtvis upplevas som tryggt för kristna patienter när
de berättar om drömmar där de möter Gud, eller när de talar
om bön. För en reinkarnationstroende patient känns det
säkert tryggt att veta att terapeuten kan tänka sig att
tidigare liv faktiskt finns.
Jag tror ändå att de flesta av våra medlemmar avhåller sig från att
styra in hypnosen på tidigare liv, men de kan nog ändå låta
patienten gå så långt tillbaka i tiden som han/hon själv
väljer. Om du då hamnar i en situation som förefaller
historisk, så sätts din upplevelse i fokus på ett för dig
terapeutiskt och konstruktivt sätt. Men terapeuten måste
också vara öppen för att du kanske behöver landa i en
upplevelse i detta livet!
Det finns säkert behandlare i vår förening som inte kan acceptera
patientens tolkning av sin upplevelse som en reinkarnation,
därför att de inte kan tänka sig att sådant finns eller att
de har haft patienter som använt denna tro som en
verklighetsflykt. Ställer du din fråga direkt, så ska du få
ett uppriktigt svar.
Fördelen med att gå hos någon av våra medlemmar som respekterar
reinkarnationsläran är att du kan presentera ditt
problem/dina frågor och sedan få hjälp att hitta lösningar
och svar antingen där du förväntar dig att hitta dem, eller
där du inte trodde att svaren finns. Detta är möjligt hos en
behandlare som är öppen för olika svar, men mindre sannolikt
hos en terapeut som öppet erbjuder dig tidigare-liv-hypnos.
Den som arbetar så tillsammans med sin patient har redan
bestämt sig för ett enda svar och det anser vi
oprofessionellt.
Susanna
Carolusson
Hej igen och tack! Jag förstår precis. Mina tankar och oro
kring detta är just att jag inte vill hamna hos någon
"oseriös". Jag ska söka upp en behandlare hos er som är
"öppen för olika svar". Mvh.
|
|
 |
Hej.
Jag är en 30årig kille som har stora problem att skaffa
vänner, behålla vänner, skaffa tjejkompisar, flickvän, jag
kan inte hantera ett förhållande. I början är allt bra men
sen dör det ut och tragiska saker sker. Jag kommer inte
överens med klasskamrater, arbetskamrater. Jag blir utfryst,
mobbad, dissad, retad, jag hamnar lätt i slagsmål, men har
sedan många år nu lärt mig att hantera och dämpa
aggressionen. Jag har ett tråkigt liv, mycket ensamt. Jag
röker inte, tar inga droger, dricker sällan då jag har svårt
att hantera alkohol, jag tränar flera ggr i veckan, läser på
högskola. Jag har haft det svårt i livet, har alltid lärt
mig saker den svåra och hårda vägen.
Jag blev kickad hemifrån när jag var 20 och sen dess har jag bott
själv i samma lägenhet, men den har jag renoverat, har nya
möbler och elektronik, jag gillar att resa och har rest
mycket, men jag har ingen som följer med. Jag har inga nära
vänner. Men jag vill verkligen ha kul, gå på fester, ha
tjejer, jag vill att folk ringer till mig, kommer hem till
mig, bli bjuden på middagar och fika. Jag har haft det så
här sedan 6 år tillbaka. Jag kommer ingen vart, jag
försöker, men allt blir bara fel.
Jag är jättetrevlig, har en skön humor, skojar mycket jag älskar
att skratta och ha kul, men ju mer jag vill allt det där ju
längre bort jag kommer från det. Jag tror folk uppfattar mig
som en idiot, en retard, ibland vågar jag inte prata
speciellt framför populära och snygga människor, som om
deras vackra beteenden eller utseende utgör ett hot för mig.
Jag själv ser väldigt bra ut, har hört det flera ggr, ingen
skulle gissa att jag har dessa problem. Jag vill inte bli
35-60 och vara ensam och inga barn och ingen tjej. Jag vet
att jag kommer att gå ut högskolan och få ett ok jobb, men
det är det ända jag känner just nu som jag kommer att klara
av, mina syskon ringer aldrig, men ändå vill dom verka som
om vi är vänner, mina föräldrar likadant. Alla jag möter
känner jag som om jag utgör ett hot mot dom, folk stöter
bort mig, hela tiden. Jag behöver hjälp.
XX
|
|
 |
Hej XX!
Du verkar säker på att människor faktiskt undviker dig och
att du samtidigt är mycket trevlig. Och att du är arg men
lärt dig att hålla igen. Och du vet vad du längtar efter. Du
verkar inte ha en aning om på vad sätt du själv bidrar till
att det blir så. Jag tycker därför att du ska avvakta med
privat psykoterapi. Du behöver först en bedömning av vilken
form av stöd eller behandling du kan ha nytta av.
Jag tycker att du ska börja med att kontakta Högskolans
studentrådgivning. Där kan du få flera besök hos psykolog,
psykiater eller kurator.
Hos en psykolog kanske du kan få hjälp att förstå vad i ditt
beteende som inte fungerar socialt, om det är där problemet
ligger. De kanske kan hjälpa dig förstå vad du behöver hjälp
att utveckla i din egen personlighet och om psykoterapi kan
vara till nytta. Som du beskriver din situation, ser jag
inget skäl att börja med hypnos. Psykoterapi med samtal som
främsta metod kan bli aktuellt i ditt fall, men som sagt
kontakta gärna Studentmottagningen vid din Högskola först,
för vägledning.
Om de inte tar emot dig, pga att ditt problem inte är
studierelaterat, så kan du begära psykologkontakt på din
vårdcentral. Flera vårdcentraler har psykolog att tillgå.
/Susanna Carolusson
Hej
Susanna, tack för dina tips, jag har pratat med skolan och
dom kommer att skicka mig till en psykolog, du vet Susanna
jag har bekymmer att tolka signaler från min omgivning, jag
vet inte varför? Jag har tid hos denna psykolog denna vecka.
Skolan betalar 5 ggr, sen kommer jag kontakta vården. Du
skrev: "vad i ditt beteende som inte fungerar socialt, om
det är där problemet ligger". Ja det ligger där, är säker på
det.
XX
|
|
 |
Hej!
Jag har en fråga kring hypnos. Vad behandlar man och när?
Jag blev för ett halvår sedan lämnad av en kvinna som var
mitt allt. Jag hade flera år tidigare lämnat mina barns mor
för denna kvinna och såg fram emot ett långt liv
tillsammans. Hon var fantastisk.
Separationen blev mkt plötslig, hon flyttade över dagen och jag
upplevde inte att hon hade visat att hon tyckte vårt
förhållande var på väg åt fel håll.
Vi fortsatte dock länge umgås under förutsättningen att om nån av
oss träffade en ny skulle vi direkt berätta. Jag hoppades
det skulle vända. Hon tog ideligen kontakt med mig och
bekräftade både mig och sig själv en lång tid efteråt.
Efter 6 månader berättade hon att hon börjat träffa en ny, än värre
kom jag på att detta pågått sen långt innan hon egentligen
gjorde slut. Hon hade alltså levt dubbelliv även när vi var
tillsammans.
Mitt egentliga problem är att vi arbetar nära varandra, och även om
vi kan undvika varandra så plågar minnena av att blivit så
kränkt inför alla gemensamma bekanta, släkt, vänner och
arbetskamrater. Inte många vet vad jag gått igenom.
Min oro är att jag hela tiden går och tänker på hämnd och hur jag
skall få ut informationen om att hon betett sig så mot mig.
Jag vill ju egentligen hellre släppa allt och gå vidare. Jag
har gått i terapi från och till men det har liksom inte
hjälpt.
Jag har också fått hjälp med sömnen nyligen, men det botar inte min
oro under dagarna.
Förstår att mkt av det som gått snett troligtvis handlar om mig
själv, vände mig blixtsnabbt inåt när det hände, mediterar
och försöker på alla sätt gå vidare... men...
Jag vill ha henne ur systemet och bli en starkare individ, med
fokus kring
mig själv och barnen, INTE HENNE.
Mvh
G
|
|
 |
Hej!
På din första fråga finns allmänna svar att hitta i
informationsbroshyren
här på hemsidan.
Jag möter i mitt yrke alltför många som sitter kvar mentalt
i relationer
som de skadats av. Det kan vara svårt att komma åt de
djupare drivkrafterna
bakom varför man inte kan släppa taget, trots att man med
sitt förnuft vill
gå vidare. Du har kommit en bra bit som inser att hämnd är
en stark känsla.
Hypnos inom ramen för psykoterapi kan hjälpa dig att
förtydliga och
bearbeta dina hämndfantasier och att i hypnostillståndet
pröva känslan att
verkligen få henne ur ditt system. Hämnd är en primitiv
mycket mänsklig
känsla hos den som blivit lurad och bedragen. Hämndkänslor
bör paradoxalt
nog tas på allvar just för att inte bli fixerade på det
tvångsliknande sätt
du beskriver. Jag rekommenderar en hypnoskompetent
psykoterapeut där du
bor, kanske hittar du någon i behandlarregistret.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej
Jo, det är så här att mina döttrar har varit utsatta för
incest. Den ena dottern kommer ihåg och kan prata om det och
få behandling. Problemet är min andra dotter som kommer ihåg
lite vaga saker men har sovit bort hur mycket tid som helst.
Efter att detta kom fram så har hon inte haft hjälp av
psykologer och inte velat prata om det, fått tvättmani och
anorexia inslag. Nu har även mardrömmar kommit. Vet inte vad
man skulle kunna göra för att hjälpa henne att minnas.
Så nu har jag börjat fundera på hypnos. Tror ni det kan hjälpa
henne så hon kan komma vidare och få hjälp? Hon vill minnas
men det är en spärr för henne som gör att det inte kommer
fram tyvärr.
Hoppas att jag kan få svar på min fråga. Känner mig så hjälplös att
bara stå bredvid och se på när min dotter lider.
|
|
 |
Hej
Jag utgår i mitt svar nedan att det du skriver är fastställt
och sant, inte bara en misstanke.
Din dotter som inte minns har tillräckligt tydliga symptom på att
hon mår dåligt, för att psykoterapi bör prövas. Dessutom är
hon motiverad för behandling eftersom hon säger att hon vill
minnas. hypnosterapi kan vara en bra ingång till att minnas,
men det är verkligen viktigt att det är någon av våra
medlemmar, med den behörighet att bejhandla som våra
medlemmar har.
Då kommer hon att få respekt och förståelse för den del av henne
som (omedvetet) inte vill minnas. Anorexi och
tvångstvättande kan vara (ett omöjligt) försök att svälta
bort och tvätta bort minnena. Mardrömmar visar att hon ändå
inte kan tränga bort sin rädsla för det hon har upplevt och
vad det inneburit för henne, inom henne. Detta kan hon få
hjälp att hantera i lagom doser i en hypnosbehandling. Det
är inte säkert att hon först och främst kommer att minnas.
Första steget kan handla om att våga tala om vad hon är rädd
ska ske om hon minns.
Du skriver inte dina döttrars ålder. Är hon myndig kan du bara
rekommendera henne att ta kontakt med någon av våra
medlemmar via behandlarregistret. Är du fortfarande
vårdnadshavare kan du kanske hon behöver din hjälp att få
kontakt med en terapeut.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag läste i en tidning att en människa var under hypnos och
så sa hypnotisören till personen att den hade bränt sig på
en brännässla (det hade personen inte) och personen fick
brännblåsor och utvecklade symptom.
Borde det inte kunna fungera tvärt om, med suggestion om
läkning?
Jag är nyfiken på hur kraftig en hypnos kan
vara, för jag tycker att det låter väldigt farligt när man
kan få en människa som är under hypnos att göra saker som
hypnotisören vill. Har man ingen kontroll alls? Ert företag
verkar väldigt seriöst, men om en hypnotisör skulle vilja
hade dom kunnat göra en människa psykiskt störd? Och andra
farliga saker?
MVH, LN
|
|
 |
Hej,
Ja, hypnos är en kraftfull metod. Skulle en hypnotisör kunna
göra en människa psykiskt störd? Ja, det är som att få
starka eller fel mediciner. Alltför stark eller fel
behandling till en otillräckligt undersökt / förstådd
patient kan skada!
Det är därför man vänder sig till legitimerade
läkare för medicinsk vård och till våra medlemmar för
medicinsk eller psykoterapeutisk hypnos. Medlemmar i SFKH
arbetar under lag om patientsäker vård och under
Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet.
Ditt exempel om brännsår: Man kan utveckla
symptom och man kan läka genom s.k. självsuggestion.
Placebomedicin (som saknar kemisk effekt) kan bevisligen
läka. Detta sker dagligen i sjukvård där medicinen gör sitt
och ditt förtroende för läkaren och medicinen gör resten. I
läkemedelsforskning brukar ca 30% av patienterna bli bättre
av placebomedicin. Övertygelse påverkar hjärnan och hjärnan
påverkar hela kroppen. Därför fungerar hypnos mot smärta,
inflammationer kan dämpas och blodcirkulationen förbättras.
Det är några exempel på det du frågade om. Det är inte
inbillning. Men det är inte hypnosterapeuten som
kontrollerar din kropp och själ, det är du själv som väljer
att föreställa dig det ni kommer överens om. Men först och
främst: Hos våra medlemmar får du en ordentlig undersökning,
intervju och bedömning av vad du behöver och du är aktiv och
delaktig. Naturligtvis ska du ha rätt diagnos innan hypnos
kommer ifråga. Sedan, i hypnosarbetet, är du vaken,
koncentrerad, medveten och har kontroll. Behandlaren ger dig
förslag på behandlingsform och vad hypnosen kan innehålla
och du väljer att delta i det som känns bra för dig.
Detta svar gäller våra medlemmar, jag kan inte
svara för andra som kallar sig hypnotisörer.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Visste inte var jag skulle skriva men så såg jag
hypnosföreningens hemsida så jag tänkte att jag slänger iväg
ett mail med en fråga. Det är visserligen en fråga som jag
redan vet svaret på men jag vill veta om det finns någon
inom er föreningen som kan hjälpa mig med det.
Jag har pratat med en framstående hypnotisör
som sa att det är möjligt att få mig att glömma saker jag
gjort, att helt enkelt hypnotisera bort minnen!
Skulle det kunna finnas någon som skulle kunna
hjälpa mig med det?
|
|
 |
Hej!
Kanske är detta ett exempel på en avgörande skillnad mellan
"hypnotisörer" och legitimerade psykoterapeuter som använder
hypnos inom ramen för patientsäker vård. Att erbjuda sig att
hypnotisera bort ett minne låter inte professionellt! Det är
rent tekniskt möjligt att med hypnos åstadkomma en viss
mental blockering, men effekten av sådan hypnos är väldigt
oviss och kan orsaka nya problem. Om du vänder dig till
någon i vår förening kan du få hjälp med det som utgör det
egentliga problemet. Våra medlemmar har kompetens att
diagnostisera och behandla. Diagnosfasen innebär att
utforska problemet. Problemet är nog inte att du minns, utan
vad detta minne gör med dig och vilka eventuellt omedvetna
slutsatser du dragit om dig själv och andra. Troligen är
lösningen på ditt problem en annan än att slippa minnas.
Kanske behöver du hjälp att bearbeta minnet, dvs hjälp att
frigöra dig från upplevelsens grepp tills du kan lägga det
alltmer bakom dig och leva i nuet och framtiden. Även om
ditt problem är enklare än så, t.ex. en enstaka skrämmande
händelse som orsakat rädsla för liknande situationer, så
rekommenderar jag ändå en professionell behandlare från vårt
behandlarregister.
Hypnos är ett kraftfullt verktyg som måste hanteras med stor
varsamhet och av proffs som arbetar under
legitimationsansvar.
Susanna Carolusson
Tack för
ditt svar
du skriver att "Troligen är lösningen på ditt problem en
annan än att slippa minnas" men jag kan försäkra dig om att
den lösningen är den enda som skulle kunna lösa problemet
helt för mig, vidare skriver du att "effekten av sådan
hypnos är väldigt oviss och kan orsaka nya problem" men jag
är villig att testa allt för att ta bort detta minnet!
Jag var hos en hypnotisör som "kopplade" bort känslorna
kring det som har hänt (det blev lite bättre men vetskapen
att jag gjort det plågar mig) men som sagt för att kunna
leva fullt ut igen måste vetskapen att jag har gjort detta
försvinna! (Jag måste bara tilläga att det är inga
brottsliga handlingar jag vill radera minnena av).
Susanna svarar, ngt förkortat från det personliga svaret:
Tänk om någon kan ta bort det minnet;
Det måste ju då bli ett problem att vetskapen om något du
gjort som inte är brottsligt skall raderas ur ditt minne.
Vad gör du sedan då, när du vet att du gjort något du inte
kan stå ut med, men du minns inte vad?
Har du verkligen prövat en behandling som hjälper dig
försonas med ditt minne? Kan det vara så att du behöver en
behandling som mjukar upp ett oförsonligt strängt samvete?
Vad du än gjort skulle du antagligen tjäna på att förstå på
djupet vad som fick dig till det, vad du lärt dig...
Med ett utsuddat minne lär du dig ingenting av erfarenheten
och inte heller hur du ska se till att inte göra liknande
saker.
Kanske har jag fel i mina antaganden om dig, jag vet inte
tillräckligt och nästa steg är ändå det jag redan
rekommenderat dig.
Frågeställaren:
Att inte lära mig av erfarenheten är det minsta problemet
jag har nu, jag har tänkt och kommit fram till saker, jag
tror inte att känslorna för vad jag har gjort skulle finnas
kvar eftersom anledningen till att jag mår dåligt sitter i
att jag gjort det och vet jag inte att jag har gjort det så
kommer känslorna försvinna (det man inte vet lider man inte
av).
Susanna
svarar:
Din slutmening inom parentes är en vanlig föreställning, som
tyvärr inte stämmer med psykologisk klinisk forskning och
erfarenhet när det handlar om personliga erfarenheter. Man
vet djupt inom sig, även om man via suggestion eller
psykiska försvarsmekanismer lyckas förneka minnet. Alla
seriösa psykologer/psykoterapeuter har målet att hjälpa sina
patienter/klienter att försonas med sina minnen och sig
själv. Jag hoppas att du vågar söka dig till sådan
professionell hjälp.
/Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag bor i Bohuslän. Vill fråga om hypnos. Kostnaden är
viktig, då jag är mammaledig och därför ganska fattig. Vad
kostar en eventuell behandling och hur många behandlingar
kan man behöva?
Jag har sedan tonåren varit överviktig, och på senare år
ökade jag markant i vikt. För två år sedan genomgick jag en
gastric bypassoperation, alltså en magsäcksförminskning. Nu
har jag gått ner ca 50 kg och känner mig väldigt nöjd. MEN!
Jag har ett stort problem som jag inte kommer ur. Jag är så
sockerberoende att jag inte kan låta bli allt sött. Jag äter
alldeles för mycket godis, kakor och bullar. Särskilt godis.
Det var pga detta som jag gick upp så mycket i vikt, och är
nu rädd att jag ska gå upp igen. Jag har tyvärr ökat några
kilon och vill inget hellre än att få ner dem igen. Jag vet
inte hur jag ska bli av med mitt sockerberoende. Det är så
illa att jag går och tänker på godis och annat sött många
timmar varje dag. Jag blir snart galen på mig själv!
En dietist påstår att detta i mitt fall är tröstätning. Jag
blev ”bortglömd” och fick inte den uppmärksamhet man som
tonåring behöver då min syster var svårt sjuk under en
längre period. Mina föräldrar var som man förstår upptagna
med allt kring henne, och hade inte tid för mig.
De senare åren när jag ökade markant i vikt berodde min
tröstätning på ... (här utelämnas uppgifter i hemsidan i
syfte att hålla avsändaren anonym). Det var en stor sorg och
det dämpade jag med godis. Ett halvår efter operationen hade
jag gått ner ca 35 kg.
Jag har sambo och en baby och jag har aldrig varit
lyckligare! Men jag MÅSTE bara bli av med mitt godisätande
så jag inte går upp igen. Jag ser det som ett missbruk. Man
säger ju att socker är mer beroendeframkallande än heroin,
och det tror jag säkerligen att det är.
Skulle man med hypnos kunna hjälpa mig att bli av med mitt
sockerberoende? Eller vet du något annat sätt? Jag är
väldigt tacksam för svar, för jag skulle verkligen behöva
hjälp.
Tack på förhand.
"Sockerberoende".
|
|
 |
Svar till
"Sockerberoende"
Detta är ett stort problem för många. Att socker är starkt
beroendeframkallande har nog underskattats. Socker har en
kortsiktigt uppiggande och sedan lugnande effekt. Sötsuget
är precis som suget efter alkohol hos en alkoholist; efter
en liten sup/ sötsak, måste man ha mer och mer, tills man
känner sig dåsig, obehaglig till mods och ångerfull. De
psykologiska aspekterna är tydliga i detta att sockret blir
som en större vän än familjen och de närmaste vännerna. Man
kan t.o.m. utveckla en längtan att dra sig undan med sitt
godis framför att umgås. Godiset kan komma att bli viktigare
än kramar, sex, förtroliga samtal, motion, lek, mm.
Det finns flera möjligheter att få hjälp. Hypnos hos en
privatpraktiserande psykoterapeut kostar förstås. Se
Behandlarregistret. Det
lindrigaste privata alternativet i din närhet är kanske St
Lukasstiftelsen i Uddevalla. Där kan du särskilt begära en
terapeut med hypnoskompetens.
Du kan också få bra stöd genom självhjälpsgrupper. För att
komma igång, få starthjälp och avvänjning finns
veckoslutskurser hos Bitten Jonsson i Näsviken. Googla på
"Sockerberoende" så hittar du henne och självhjälpsgrupperna
OA (Anonyma
Överätare).
I hypnos kan du få hjälp att hitta de innersta djupaste
psykologiska behov och känslor som du dövar med sockret.
Precis som hos alkoholister är beroendet ofta mer än fysisk
abstinens. Godissuget startar ibland av normal hunger, och
sedan lurar man sig själv att ta en liten godisbit innan man
äter riktig mat. Det stannar sällan vid en liten godisbit.
I många fall vaknar sötsuget av besvikelser, konflikter som
man inte tar tag i, ensamhetskänslor (som kan ha rötter i
barn- & ungdomen och därför upplevas irrationella "jag har
ju en fin familj!"), ilska som inte kommer fram, sexuell
lust som man inte bejakar, m.m.
Allt sådant kan utforskas och bearbetas i en psykoterapi med
hypnos som ett viktigt hjälpmedel för att komma åt det du
inte når med enbart samtal.
Jag skulle lura dig om jag säger att detta går snabbt. Du kan
säkert få en hel del hjälp på 10 ggr, men om de djupare
frustrationer inom dig som driver på sötsuget är starka och
tidigt grundlagda, kan terapin bli betydligt längre.
I vilket fall som helst är det naturligtvis en god hjälp att
gå det antal gånger du har råd med, för att sedan se fram
emot en uppföljning och ytterligare hjälp när du är tillbaka
i arbete igen. Att veta att man kan återkomma till sin
terapeut kan utgöra ett gott stöd att klara av suget
någorlunda. I kombination med självhjälpsgrupperna jag
nämnde ovan, kan du säkert få rätsida på detta!
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag är en kille med social fobi. Jag har haft en väldigt
svår uppväxt med massvis med trakasserier och en pappa som
slog mig. Jag har havererat (blivit så nervös att jag inte
vetat vad jag säger/kunnat vara mig själv/blivit totalt
underlägsen) 1000-tals gånger.
Min fråga är om du tror att hypnos
hjälper/räcker för mig med dessa erfarenheter?
Mvh
Klas
|
|
 |
Hypnos är
ofta fördjupande och förstärkande i psykoterapi. Vi använder
tekniker för att stärka din innersta självkänsla, men också
för att orka minnas hur det var och få hjälp att reparera på
ett sätt du borde fått redan som barn. Men det är aldrig för
sent och om det passar din personlighet kan det vara en
tillgång med någon form av djupare arbete med inre bilder
och kontakt med känslor i en trygg relation. Hypnos är en
bra möjlighet, men om du blivit misshandlad kan tilliten
till både dig själv och andra människor ha fått sig en rejäl
törn och hypnos måste vänta tills du känner dig helt trygg
med psykoterapeuten.
Denna del av behandlingen (att få testa tilliten) är mycket viktig
och ingenting som kan forceras. Det kan ta tid att bygga upp
förtroende och här finns inga genvägar. Den tiden behöver du
ge dig själv. Det kan bli en väsentlig del av terapin, att
våga samtala om din rädsla att lita på andra, även
terapeuten. Dom som blivit misshandlade av sina närmaste lär
sig tidigt att inte lita på just dom som kommer nära.
För att få ett svar på hur och när hypnos kan vara till nytta för
dig specifikt behöver du beställa ett första samtal, alltså
en s.k. intervju eller bedömning hos en psykoterapeut. Se
vårt behandlar- och kandidatregister.
/Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag lider av social fobi som i vissa perioder är jobbigare
än vanligt, jag har lätt för att rodna och känner en enorm
ångest och stress över detta. Känner mig misslyckad. Jag
lider även sedan många år av migrän ca. 1 gång/vecka. Jag
har bra mediciner mot detta men känner att det ger kraftiga
biverkningar. Så min fråga är om Hypnos är något som skulle
kunna hjälpa mot både migrän och social fobi.
Regressionshypnos är det en mer kraftfull behandling? Jag
har aldrig gått på behandling för min sociala fobi.
mvh
B
|
|
 |
Dina
symptom tyder på att du bryr dig mer om vad andra anser om
dig, än du mår bra av. Och att du inte heller är riktigt vän
med dig själv. Detta kan du få hjälp med hos våra
psykoterapeuter (se behandlar- och
kandidatregistret).
Om hypnos är ett hjälpmedel som passar dig, avgör
psykoterapeuten tillsammans med dig. Om inte, så använder
våra psykoterapeuter samtal eventuellt i kombination med
lättare avspänning och/eller olika former av gestaltande,
uttryckande metoder.
Din migrän kan behandlas på två sätt med hypnos; hantera
smärtan och/eller undersöka och behandla de
spänningstillstånd som orsakas av din ångest. För övrigt kan
du titta i denna spalt där liknande frågor har ställts av
andra. Om regressionshypnos: Jag har bara stött på det
begreppet bland dem som inte är behöriga att behandla med
hypnos. De som är medlemmar hos oss (SFKH) är behöriga. Du
använder begreppet "kraftfull" i din fråga om
regressionshypnos. Det låter som ett säljargument från en
icke behörig behandlare.
Våra medlemmar är mycket noga med att anpassa hypnosens
intensitet utifrån dina psykologiska resurser och behov.
Alla former av hypnos brukar upplevas som mer kraftfulla än
samtal enbart. Just därför är det synnerligen viktigt att
behandlaren är kompetent och behörig. Se vår frågespalt om
behörighetsfrågor.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej,
Enligt min psykiater så är hypnos inte vetenskapligt
bevisat, så han kan inte remittera mig till sådan, med
undantag av ögonhypnos (tror jag det heter) men alltså inte
"vanlig" hypnos. Jag lider av dålig självkänsla och social
fobi.
Tack på förhand, G-V.
|
|
 |
Din
psykiater har helt rätt i ett avseende: Det finns inget
bevis för att hypnos per se botar något. Men i psykoterapi
används många metoder och tekniker, som inom ramen för
psykologisk och psykoterapeutisk kompetens räknas som
tillräckligt vetenskapligt förankrade. Exempel på sådana
beprövade och erkända metoder är hypnos, avspänning,
bildterapi, kroppskännedom, symboldrama, arbete med drömmar,
mental träning, medveten närvaro, etc. Därför utbildar vi
inte lekmän i metoder, för om metoder kunde bota så skulle
vem som helst kunna behandla, efter att ha lärt sig metoden.
Av detta skäl ska man undvika ”hypnosterapeuter” som saknar
legitimation i ett vårdyrke eller som inte arbetar under
handledning av en legitimerad kollega.
Däremot gör din psykiater ett misstag om han/hon anser sig
kunna bedöma vilka metoder och tekniker som är lämpliga för
dig i en psykoterapeutisk behandling. Det han kallar
”ögonhypnos” är förmodligen EMDR, men även EMDR kan bli
verkningslös och t.o.m. skadligt om det skulle ges av en
person som bara kan EMDR.
Alla metoder oavsett graden av vetenskapligt bevisad effekt,
måste sättas in i en kunskapsgrund och ett kunskapssystem i
vilken den legitimerade psykoterapeuten har sin utbildning
och examen. I psykoterapi kan metoder inte heller värderas
fristående från den arbetsrelation som du och
psykoterapeuten bygger upp tillsammans.
Det åligger således den psykoterapeut du anlitar att göra en
egen självständig bedömning tillsammans med dig, av vad du
behöver och vilka metoder som kan användas samt när och hur.
Enligt lag skall den som behandlar med hypnos arbeta inom
hälso- och sjukvården, så metoden skall underordnas
psykologisk eller medicinsk yrkeskunskap. En legitimerad
psykoterapeut är bäst lämpad att bedöma om/hur hypnos kan
vara till nytta för just dig.
Hypnos har lika stor tyngd i forskningen som de flesta
metoder som brukar användas i psykoterapi. Massiv forskning
visar att metoder har effekt om den terapeutiska relationen
sätts i fokus och den terapeutiska relationen är vad som får
metoder att hjälpa eller inte hjälpa. Psykoterapeuten kan
använda hypnos på många sätt; som avslappning,
stresshantering, ångestlindring, etc. Hypnos är alltså ett
hjälpmedel i en psykoterapi med samtalet som en ram.
Jag kan jämföra med medicinsk vetenskap, där samma lagar
råder: Kirurger undersöker och behandlar. Om jag remitterar
min patient till en kirurg, så överlåter jag åt kirurgen att
bedöma hur hon/han ska behandla min patient. Jag skulle
aldrig säga att du inte får gå till en som gipsar, därför
att gipsande saknar vetenskapligt stöd (för det finns inte
mycket s.k. CRT-studier på gipsande som metod). Jag skulle
aldrig säga: Du får inte gå till en som opererar bort
blindtarmar, för det saknas CRT-studier på
blindtarmsoperationer.
Lång gedigen erfarenhet hos välutbildad legitimerad expertis
samt nöjda patienter gör att vi fortsätter använda och
finslipa metoder som visat sig framgångsrika i praktiken.
Precis så är det med hypnos.
Jag skulle aldrig skicka min patient till någon som bara kan
hypnotisera, lika litet som jag skulle våga skicka någon
till en som bara kan gipsa, som bara kan blindtarmsoperera
eller som bara kan EMDR (ögonhypnos).
Jag hoppas att din psykiater vill remittera dig till en
hypnoskompetent legitimerad psykoterapeut som tillsammans
med dig skapar ett arbetssätt som är unikt för just dina
behov. De flesta som är hypnoskompetenta är utbildade på att
vara just så flexibla i sitt arbetssätt.
När det gäller vetenskaplighet kan du på denna hemsida gå in
på forskning, där det aktuella
forskningsläget dokumenterats.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej,
Jag har funnit er hemsida idag – och är intresserad. Jag är
intresserad av att skapa egna själv-hypnos-inspelningar och
undrar om ni skulle kunna sända mig någon information om hur
detta kan göras? Eller tips om litteratur? Eller om inte
annat – kanske ett manus ni själva använder så att jag kan
lära av det och skriva egna manus?
Vänliga hälsningar E.
|
|
 |
Hej
Det är ett sammanträffande att du ställer denna fråga just
nu. I vår paraplyorganisation ISH diskuterar vi f.n. värdet
av "manualer" för hypnos.
Under de första åren under utbildning lär man sig efter de
erfarna, man använder då deras manualer, men aldrig rakt av,
utan med hjälp av handledning prövar man sig fram med varje
enskild patient. Man har vissa grund-formuleringar som man
tar fram, därefter lägger man in formuleringar som stämmer
för det aktuella syftet och den individuella patienten. Det
tar åtskilliga år av handledd praktik innan man funnit ett
riktigt professionellt språk för hypnos. Det handlar om
intonation, pauseringar, ordval, ramar, hur begreppen kan
tolkas/misstolkas, etc.
Och nu beskriver jag bara konsten att bedriva hypnos i
behandling av individer, i terapeutiska samtal. Du frågar
efter något som kräver ännu mer kompetens, nämligen att
formulera hypnosinduktioner på ett sätt som stämmer för
många, inte oroar någon, kan uppmuntra lyssnaren att ha
egenkontroll och ändå slappna av, etc. Det är en konst som
kräver lång erfarenhet av behandlingsarbete med hypnos.
Eftersom du inte skriver vilket yrke du har, vilken
hypnoskompetens du har och vilken målgrupp du avser med
hypnosinspelningar, så förstår jag att du kanske är okunnig
om komplexiteten bakom hypnosinspelningar. Jag avråder dig
att ge dig in på detta.
När jag läser ditt brev igen, inser jag att du kan mena att
du vill spela in något enbart för dig själv, som bara du ska
lyssna på?
I så fall rekommenderar jag dig att söka någon av våra
behandlare (se hemsidan) och under några tillfällen, efter
att behandlaren bildat sig en uppfattning om vilken typ av
jagstärkande hypnos du kan ha nytta av, komponera en
inspelning specifikt för dig och dina behov just nu i ditt
liv.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej, om en
person blir hypnotiserad av en terapeut, visst vet han efter
hypnosen om att han har blivit hypnotiserad, och han kommer
väl ihåg att terapeuten har talat med honom och vad de
talade om?
|
|
 |
Du skriver
inte varför du ställer frågan, men om du upplevt något själv
i en terapi, som gör dig osäker, så ska du ställa frågorna
till din terapeut. Jag ska försöka svara ur ett
allmänintresse, för hemsidans läsare.
Patienten är vanligtvis medveten hela tiden och han/hon minns
också vad som skett. Vissa personer kan glömma vad de
upplevt pga. speciella försvarsmekanismer. Jag har inte
utrymme att förklara närmare, men det hanteras i så fall
professionellt med patientens bästa för ögonen.
Det finns tillfällen då terapeuter inte använder ordet hypnos, men
ändå ger en snarlik behandling med avslappning och ett
intensivt fokus på en inre föreställning. I psykoanalytisk
terapi har man använt ordet "reverie" som betyder ungefär
"dagdröm", för samma tillstånd. Mindfulness, medveten
närvaro och symboldrama är terapeutiska metoder som i
praktiken kan te sig mycket lika och det saknar ofta
betydelse för patienten vad det kallas, bara det är verksamt
och känns meningsfullt.
God etik kräver inte att man sätter ord på varje teknik som ingår i
en psykoterapi, men däremot är det absolut nödvändigt att
terapeuten förvissar sig om att alla interventioner; ordval,
tekniker, förslag, hemuppgifter, etc, är helt i
överensstämmelse med terapins mål och patientens behov - dvs
det ni tillsammans har kommit överens om att terapin ska
syfta till.
Detta är självklart för våra medlemmar.
De sällsynta tillfällen då mina patienter glömmer vad vi talat om
under hypnos, så brukar de uppleva det som att de somnat en
stund. Det kan kännas tryggt.
Men för det mesta känns hypnos som att vara i djupare kontakt
med egna känslor än annars och en stark närvaro.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag har en fråga som kommer ur ren nyfikenhet. Jag läste i
en text att Björkhem fick en psykologistuderande i
Uppsala att uppleva ett helt liv för sitt inre under den
korta stunden hon befann sig i hypnos.
Detta skulle alltså vara någon form av inre hallucination?
Kan det verkligen göras med hypnos att man upplever
scenarier i sitt inre? Upplevs då dessa som verkliga eller
bara som en blek dagdröm?
//G
|
|
 |
Hej G!
Ja, ett av de vanligaste effekterna av hypnos är att man kan
förstärka intensiteten i sina upplevelser. Begreppet inre
hallucination upplever jag som motsägelsefullt. En
hallucination upplevs per definition som om den inre bilden
de facto finns därute just nu. Och en sådan brist på
realitetsuppfattning infinner sig bara hos personer som i
vanliga fall brukar hallucinera. Hypnos hindrar inte en
normal realitetsbedömning, men den hypnotiserade kan välja
att tillfälligt åsidosätta realiteten och fokusera på
upplevelsen, som om den vore verklig här och nu. Men t.o.m.
de mest hypnotiserbara individerna vet hela tiden att det är
fråga om inre föreställningar eller minnen, och att dessa
helt enkelt upplevs så mycket mer intensivt i hypnos än
annars. I behandling med hypnos bibehåller patienten sin
realitetsförankring så mycket hon själv är bekväm med.
"Dagdrömmen" som man mycket riktigt kan benämna upplevelsen,
syftar till att bidra till läkning, bearbetande och
utveckling.
I scenhypnos är det på ett annat sätt, där ingår
förvirringsmetoder som kan upplevas som manipulation utan
annat syfte än att underhålla en publik. Ett sådant
sammanhang kan kännas obehagligt och då kan fenomen inträffa
som är av mer hallucinatorisk art, ibland till men för den
som utsätts för det.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag är en tjej på 17 år.
Vid 10 års ålder började jag må dåligt och vid 12 blev det
mycket värre, jag hade ofta självmordstankar och vid
14-årsåldern slutade jag skolan. Jag har sedan dess haft
många kontakter med privata psykologer men främst med BUP.
Förra året fick min mamma en psykos och försvann hemifrån.
Händelsen var traumatisk för mig och hela familjen. När hon
hittades en vecka efteråt blev hon inlagd på psyk.
Jag har aldrig mått riktigt bra och provat en del olika
droger och även brukat väldigt mycket alkohol. I våras fick
jag äntligen ett utredningsteam som skulle fastställa
diagnoser och behandling. Jag är helt normalbegåvad och har
inga svårigheter med t.ex problemlösning, skolarbete etc.
Jag är bipolär av typ 1, lider av samtidig ångestproblematik
och dessutom är jag dissociativ. Jag pratar nu med en
psykolog två gånger i veckan, men många gånger känns det
svårt och jag blir "avstängd" under mötena då de starka
känslorna helt enkelt blir för mycket. Jag vill verkligen
kunna lösa mina problem och jag går i skolträning men detta
får inget resultat då jag ständigt hamnar i "depression",
dessa börjar ofta efter att ett mindre problem fått
överhanden. Jag brukar oftast "må bra" ca 1 månad, sen är
jag deprimerad några veckor. Jag har funderat till och från
på hypnos och vilket sätt det skulle kunna hjälpa mig på,
det vore skönt att få klarhet i vad som egentligen bidragit
till det som jag känner. Tror du att hypnos skulle kunna
hjälpa mig bli frisk? Och om så, vad är det jag kan komma
att uppleva under hypnosen?
Mvh Linnea
|
|
 |
Hej Linnéa.
Du har tydligen fått flera diagnoser i de utredningar som
gjorts. Om dissociationen är ditt starkaste försvar och
övriga symptom/diagnoser bara är diverse uttryck för din
ångest, så är insiktsorienterad psykoterapi med fokus på
känslor ett bra val. Och den bedömningen har man tydligen
gjort i ditt fall med tanke på att du får psykologsamtal som
väcker starka känslor. Kanske är du otålig. Kanske får du
rätt hjälp nu, hos den psykolog som vill satsa så mycket av
sin tid som två ggr/vecka på dig.
Om hypnos är bra eller ej, verkar inte vara det viktigaste i
ditt fall. Det viktigaste är att du har en psykolog för
vilken du kan känna ett starkt förtroende och en tillit som
gör att du vågar vara i kontakt med just de känslor som
väcks och som skrämmer dig för närvarande. Hypnos kanske
skulle bli för starkt, för med hypnos kommer man ännu mer i
kontakt med sina djupare känslor, än vad man gör enbart i
samtal. Du behöver nog tid och tålamod. Om du känner att din
psykolog ser dig och anar vad du bär på, vill utforska och
lyssna, samt känns stabil och pålitlig, så är det viktigare
än om han/hon använder hypnos. Så som du beskriver dina
besvär får jag intrycket att du – för att bli så frisk som
möjligt – får bäst hjälp av att våga satsa på att psykologen
kan ge dig något som du behöver. Relationen läker, inte
tekniken. I ditt fall skulle en hypnoskompetent psykolog
förmodligen bara införa en lätt avslappning och det kan
troligen din nuvarande psykolog hjälpa dig med, förutsatt
att du vågar slappna av i hans/hennes närvaro.
/ Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag har alltid tyckt att jag är för tjock. Har alltid haft
storlek 36, är 162 lång. Har aldrig varit riktigt nöjd med
mig själv. Jag får ofta kommentarer att jag är vacker men
kan inte förstå vad de pratar om. Tänker alltid för mig
själv att då har de missat den kvinnan eller den kvinnan.
Har en jobbig bakgrund och har gått i terapi under en del år.
Har fungerat bra efter avslutad terapi. Men problemet med
min bild av mig själv har återkommit en tid efter avslutad
terapi.
Har inte haft några bekymmer att gå ner i vikt efter mina
graviditeter. När jag var 25 år fick jag problem med
ämnesomsättningen och har ätit Levaxin sedan dess. Har haft
en del besvär med inställningen det sista året. För ca 1,5
år sedan gick jag upp i vikt efter en lång tid av stress och
press. Är i dag storlek 38/40 och trivs inte med min kropp.
Jag har svårt att titta mig i en spegel med eller utan
kläder, ser bara en stor fet kvinna.
Jag skilde mig för några sedan, min mamma gick bort nästa
samtidigt, alltför ung. Då gick jag ner en del i vikt och
trivdes med min figur (strl 36), var nöjd under ca 1 års
tid. Men problemen hopade sig med barn och en bitter före
detta make. Har alltid tränat mycket och äter alltid rätt.
Har en personlig tränare som hjälpt till med kosten. Men jag
blir inte av med de kilon som inte ska vara där.
Har frågat min husläkare som svarar att efter 40 lägger på
sig några kilon och det är svårt att bli av med. Diskuterar
även med min tränare som kort och gott menar att det är en
psykologisk låsning så till vidare att jag säger till mig
själv varje dag hur tjock och ful jag är, kroppen tror på
detta och jag får ingen effekt av all träning och karaktären
med maten.
Känner mig maktlös. Har tänkt på hypnos som ett alternativ
att stärka min självkänsla för att kunna se mer positivt på
livet och mig själv. Då kanske allt sköter sig av sig
självt...
Väldigt tacksam för svar..E
|
|
 |
Hej E.
Det första man brukar pröva vad gäller hypnos och övervikt
är att arbeta med målbilder, som kan handla om att avstå
från mat med snabba kalorier och ställa in sig på grönt och
sunt. Men du skriver att du äter sunt och tränar. Dessutom
verkar du inte benägen att tröstäta när du har bekymmer,
eftersom du gick ner i vikt då du sörjde. Så i ditt fall
räcker det nog inte med beteendeförändrande målbilder, om du
får hypnos. Det du skriver handlar om din inställning till
dig själv. Detta bekräftas av att psykoterapi har hjälpt.
Din tränare är inne på samma linje. Stress, även s.k.
uppgivenhetsstress, kan hos somliga ge en sådan effekt att
kroppen vill samla på sig fett.
Så; ja, du bör nog pröva psykoterapi igen. Och eftersom
tidigare behandlingar inte haft varaktig effekt så kan det
vara så att inslag av hypnos ger den varaktiga effekt du
saknat. Man arbetar då med föreställningar om framtiden, på
ett sätt som om man redan är där. Det kallas posthypnotiska
suggestioner och innebär att du hittar resurser i ditt inre
som handlar om hur du kommer att känna när du mår bra i din
kropp och kunna hitta en realistisk trivselvikt. Det kan
kombineras med bearbetning i hypnos av sådant i din barndom
som skadat din självkänsla. Det kan också vara klokt att
inte avsluta nästa terapi abrupt, utan boka in glesa
uppföljningssessioner som ett fortsatt stöd, kanske över en
ganska lång tid.
Naturligtvis ska du också fortsätta att kontrollera att
Levaxin-nivån ligger rätt. Kroppen kan ju förändras i sitt
behov av den medicinen.
Vänligen
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej
Susanna!
Jag är en tjej på snart 19 år.
Jag har en del problem som är väldigt jobbiga. Inte bara för
mig, men för mitt förhållande också. Jag är totalt besatt av
min pojkvän, om han åker iväg, behöver bara vara två dagar,
så känner jag mig fruktansvärt ensam, och gråter oftast. Jag
har samtidigt inte så många kompisar som jag umgås med, så
jag är oftast ensam när han inte är hemma. Jag är också
väldigt svartsjuk, och klarar inte av att han umgås med
andra tjejer, eller om han är ute på stan med sina kompisar.
Där kommer ett annat problem in, jag litar på min pojkvän
till 100 %, men samtidigt är jag så rädd att det ska hända
någonting när han då är ensam med tjejer eller liknande.
Sedan verkar det som om jag är väldigt känslig. För så fort
han visar nåt tecken på att han är sur eller irriterad så
börjar jag gråta. Och så har jag en känsla av att alla i
närheten vill ha isär oss, även om jag vet att så inte är
fallet.
MVH
Tina
|
|
 |
Hej!
Den här typen av extrem svartsjuka kan ha sin orsak i dålig
självkänsla. Man tror att den man behöver kommer att lockas
av andra som är mer intressanta, begåvade, sexiga, etc.
Man kan ha sådana problem som du beskriver, trots ett gott
självförtroende på andra områden. Man kan ha upplevt svek
tidigare i livet och tagit så illa vid sig att man inte
vågar lita på att den man behöver är pålitlig.
Det brukar ta minst ett år, ibland många år i psykoterapi innan man
får insikt om orsakerna till denna orealistiska rädsla. Du
skriver att din rädsla är obefogad och orimlig, så jag tror
inte du är hjälpt av samtal som fokuseras på hur du ska
hantera er relation. Du vet nog redan hur du vill vara mot
din kille. Därför vill jag rekommendera en psykoterapeut som
vill gå på djupet i fråga om varför du känner som du känner,
och hypnos är ett bra hjälpmedel i en sådan terapi. Du kan
samtidigt få hjälp att bespara din kille alla plågsamma
förhör som jag antar att du utsätter honom för.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Jag lider av en trötthet som är oändlig. Jag sover
regelbundet ca 5-7 timmar varje natt, äter bra och
motionerar. Jag har svårigheter med minnet, då jag ofta
glömmer av saker. Tror du att hypnos skulle kunna hjälpa mig
att få reda på vad som orsakar min trötthet?
mvh,
M
|
|
 |
Hej M!
Svårt att säga. Många orsaker är möjliga. Jag ska nämna tre.
-
Du
sover dåligt pga återkommande mardrömmar. Om så, är
psykoterapi med hypnos att rekommendera, eftersom
mardrömmar brukar ha något att berätta om vad drömmaren
behöver ta tag i.
-
Du
tillhör dom som behöver mer sömn än dessa timmar. Om så,
märker du att du är piggare de dagar du fått sova 8-9
timmar. (Jag själv blir plågsamt sömnig stora delar av
dagen när jag sovit mindre än 8 timmar. Numera när
barnen vuxit upp, sover jag 9 tim/natt, ibland mer,
ibland mindre.)
-
Du
kanske har bekymmer som du inte ser någon lösning på? Då
kan man känna sig trött pga uppgivenhetskänslor.
Psykoterapi gärna med hypnos, kan vara bra som ett stöd
att komma vidare.
Se i
behandlar- eller kandidatregistret.
Susanna Carolusson
Kommentar från M:
Jag har lidit av panikångestattacker och var dum nog att
avsluta mina möten med psykologen. Jag drömmer ofta
mardrömmar om att min sambo ska lämna mig m.m. Jag drömmer
väldigt vilt om man säger så. Jag har två små barn och
känner mig lite piggare efter 10 timmar sömn när jag väl får
sova så länge, men inte mycket piggare.
Jag ska ta och titta i registret, tack för svar!
|
|
 |
Hej
Jag har problem med min vikt, den har ökat och ökat genom
åren. Nu är jag 23 år gammal och väger 98 kg. Jag har
egentligen ändå sedan jag var 14 haft problem med min vikt,
innan dess tränande jag 6 dagar i veckan, men då slutade jag
träna. Några år senare lyckades jag gå ned mycket i vikt,
det började ganska sunt men senare blev det ganska osunt,
det slutade med att jag gick flera dagar utan att äta, och
sen hetsåt när jag blev för hungrig. Och så gick det runt
sådär. Nånstans är jag väldigt rädd för att det ska bli
sådär igen, det var väldigt svårt att komma ur.
Jag undrar om hypnos kanske kunde vara något för mig? Om det kunde
hjälpa mig med motivationen och sluta vara så rädd för att
få en osund relation till mat och träning.
Jag undrar i så fall hur det rent praktiskt går till med hypnos?
/ Mimmi
|
|
 |
Hej Mimmi.
Det finns så många sätt att lyckas gå ner i vikt. Tekniken
handlar ju egentligen om energiinkomster (nyttig, inte
alltför lättupptagen föda och dryck som intas regelbundet,
så att du håller igång ämnesomsättningen) och
energi-utgifter (motion). En bra dietist och en personlig
tränare på gym kan räcka långt. Men ibland måste något mer
till.
Det handlar då om motivation och självbild. Där kan hypnos hjälpa
till, särskilt om du (omedvetet?) har svårt att föreställa
dig din spegelbild som smidig och snygg i kroppen. Med
hypnos kan du stärka sin målbild och/eller utforska om du
har någon rädsla inför att vara hungrig eller tom, inför att
bli mer attraktiv eller om mat/dryck betyder mer än vad det
egentligen är, alltså om det ersätter annat som du saknar.
Mvh
Susanna
|
|
 |
Hej Susanna
I mitt arbete använder jag nästan dagligen engelska men jag
upplever att jag har svårt att komma ihåg ord eller
grammatik. Detta märks när jag ska prata eller skriva på
engelska. För att bli bättre läser jag engelska böcker men
det känns ändå som om man måste banka in varje ord gång på
gång, men ibland hjälper inte detta (tyvärr oftast).
Som du förstår finns viljan och hungern på att lära mig men det är
väldigt motsträvigt. Tror du att hypnos kan underlätta
inlärning eller "låsa upp" den mentala knut (om det är en
sådan) som sen kanske underlättar inlärning?
|
|
 |
Hej!
Ärligt, jag har ingen erfarenhet av att hypnos hjälper
specifikt för detta. Men om mina kolleger läser detta på
hemsidan, kanske det finns någon som arbetat framgångsrikt
med den formen av hypnos och kan bidra med ett annat svar än
jag ger. Det var populärt på 70-talet att pröva hypnos för
detta du beskriver.
Min egen erfarenhet av exakt samma sak är att jag måste läsa
engelska, aktivt uttrycka mig, skriva orden och göra detta
många ggr, innan de fastnar i minnet. Ändå anses jag
språkbegåvad, jag hade i alla fall höga betyg i tyska,
spanska och engelska, men oj vad jag fick öva!
Jag har blivit bra på engelska i arbetssammanhang, men jag har
aktivt repeterat vissa uttryck i många år nu. Troligen finns
inga genvägar. Hypnos kan möjligen stärka din förmåga att
fokusera och koncentrera dig, för det måste man kunna när
man lär in något, vad som helst.
Jag har emellertid hjälpt en vuxen person med hypnos, som hade
inlärningshinder för siffror. I hypnos kunde hon minnas en
hotfull händelse där hon förväntades förstå siffror och inte
klarade detta, helt naturligt. Hon kunde få hjälp med den
knuten i en bearbetande psykoterapi med hypnos. Och sedan
hitta ett icke-skrämmande lekfullt sätt ett memorera
siffror. Om det finns en sådan erfarenhet i ditt fall kommer
hypnos förmodligen att kunna vara till nytta.
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej,
Jag har en son på 13 år som periodvis har problem med tics,
mestadels ryckningar och lite olika rörelser.
Vissa perioder är han helt fri, för att sedan under en kort
eller lite längre (ca 1-2 veckor) få tillbaka det.
Min fråga är om det skulle kunna fungera med hypnos för att
lindra hans problem?
/Mvh X X
|
|
 |
Hej
Tics kan ha neurologiska orsaker, men oavsett om det finns
en sådan bakgrund eller om det bara är psykologisk spänning
som utlöser dessa tics, så ser man ofta att besvären
förvärras av psykologisk stress. Hypnos är en bra metod för
att utforska sådana samband och att få hjälp att hantera
sådana situationer mer avspänt. Det kan också vara av
betydelse hur omgivningen reagerar. Om han upplever att det
besvärar omgivningen, kanske han spänner sig för att försöka
kontrollera sina tics, vilket ofta får motsatt resultat.
Tala gärna med en neurolog först, för det kan vara bra att
veta om det finns en neurologisk diagnos eller inte, när ni
eventuellt kontaktar någon av våra medlemmar med
hypnoskompetens.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej,
jag undrar om man kan hypnotisera någon till att göra något
som den inte är medveten om? T.ex. be den person som är
hypnotiserad att göra saker som den sen inte kommer att
komma ihåg?
Mvh B
|
|
 |
Hej!
Svaret är ja. Du skriver ingenting om varför du ställer
frågan. Vill någon göra detta som du beskriver? Svaret är
att frågar du oss i SFKH som arbetar med klinisk hypnos, så
har vi ingen anledning att skapa sådana effekter, tvärtom.
vi använder hypnos för att hjälpa människor att bli mer
medvetna om hur de väljer och vara mer närvarande i vad de
gör.
Mvh
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej!
Min fråga handlar om ett problem som jag haft sen jag var
liten. Det handlar om att umgås med folk. Jag har alltid
tyckt att det varit jobbigt att umgås några stycken på samma
gång eftersom att jag alltid varit den som hamnat utanför
därför att jag sällan vet vad jag ska säga.
Jag har verkligen försökt läsa mig till att bli bättre på
sånt här men inget har fungerat för mig. Ofta när jag pratar
känns det som att det finns en tendens till att bli stelt
och tvunget fast att det är det sista jag vill! Så min fråga
är om man kan avhjälpa dessa slags problem med hjälp av
hypnos?
|
|
 |
Hej!
Det fungerar sällan att läsa sig till lösningar på blyghet.
Detta är något som kan ta tid och för vilket jag rekommenderar
psykolog- eller psykoterapisamtal. Hypnos kan vara ett
hjälpmedel, så småningom, när du byggt upp ett förtroende
för din terapeut och känner dig fri.
Det kan vara så att det bästa för dig är att upptäcka att det går
att var öppen och spontan tillsammans med en psykoterapeut,
som hjälper dig att vara mer frimodig, eller åtminstone
hjälper dig att själv kunna välja när du vill vara
reserverad respektive öppen och kunna ta plats i ett
sällskap. Om du känner att du kan öppna dig hos en terapeut,
kommer du förmodligen att pröva hur mycket av den öppenheten
du rimligen kan och vill visa i andra sammanhang. Och vad du
vill hålla för dig själv.
Bra initiativ att du vill ta tag i detta!
Susanna
|
|
 |
Hej
Vi är två studenter på Hälsouniversitetet i Linköping som
står i begrepp att påbörja vårt examensarbete. Vi har valt
att fokusera på sömn och sömnbehandling. Nu i
inledningsskedet av studien samlar vi in information om
tidigare forskning och metoder relaterat till sömn och
behandling av sömnbesvär. Under pågående sökning har vi
funnit att sömnproblem kan behandlas med hypnos. Det hade
varit intressant att få reda på mer om denna
behandlingsmetod för att eventuellt ta med i vår studie. Jag
undrar därför om ni utför behandling/terapi för sömnbesvär?
Hur utför ni i så fall detta behandling? Använder ni er av
inspelat material för hypnos (på CD-skiva)?
|
|
 |
Hej
Vi i SFKH har goda erfarenheter av att lära ut självhypnos
mot lindriga eller stressrelaterade sömnbesvär.
Hypnos är ett perfekt hjälpmedel i psykoterapi om besvären har
samband med t.ex. obearbetad förlust, PTSD eller utbrändhet.
På vår hemsida kan ni eventuellt hitta litteraturreferenser,
t.ex. i vår länk till ISH.
Jag personligen kan bäst bidra med klinisk erfarenhet.
Jag får ofta patienter som av sin läkare har rekommenderats terapi
för sina stressrelaterade besvär; utbrändhet, kris,
separationer, ångest och oro – samtliga av dessa besvär som
oftast är förenade med sömnproblem.
Resultatet av hypnos (inom ramen för psykoterapeutiska
samtal) har hjälpt de flesta.
Jag har en CD med ett spår som heter ”något till natten”. Den
säljer bra (men av etiska skäl inte via apotek, utan de
säljs av mig eller via legitimerad behandlare)
Denna CD har jag sålt sedan 1987, förbättrad version 1999. Bara
positiv feedback. I de fall den inte fungerar, har det visat
sig att den behöver kombineras med insiktsorienterad hypnos
(hypnosanalys) om vad det är som håller en vaken, dvs vilken
funktion fyller det att ha en beredskap att reagera, varför
vågar man inte släppa taget?
I de fall cortisolnivåerna hamnat i en ond hög-nivå-cirkel pga en
yttre stress, (t.ex. en orimlig arbetsbörda under lång tid)
så hjälper oftast hypnos enbart, eller i kombination med
självkännedom (för att förstå hur man låtit sig drivas in i
detta vakenhetstillstånd).
Susanna Carolusson
|
|
 |
Hej Susanna!
Jag har fått ditt namn av min psykolog på vårdcentralen. Jag
undrar om hypnos kan hjälpa mig med mina problem? ... mina
problem är livslångt sömnproblem med mardrömmar och
sömngång. ... bakgrund i trasig familj och mobbing och
säkert annat. ... fysiska symptom ... sökte läkare, fick
diagnosen utmattningsdepression. Måste avsluta hos min
psykolog (vården har begränsat antal besök per patient). Nu
kanske hypnos är för dyrt och kanske inte rätt för mig, men
jag vill ändå undersöka möjligheten att alternativ terapi
kan vara till nytta. |
|
 |
Hej!
Jag vill först kommentera begreppet alternativ terapi.
Hypnos är en metod som skall användas inom ramen för
traditionell vetenskaplig beprövad behandling, så vi räknas
inte som alternativterapeuter.
Du bör vända dig till oss med legitimation i
vårdyrke. Du har säkert sett alla hypnoscoacher och märkliga
titlar som annonseras – de har i allmänhet ingen vårdexamen
från ett statligt godkänt universitet.
Certifieringar, Mastertitlar, diplom, etc är
inte underkastade några allmänna kvalitetskrav, endast
Socialstyrelsens legitimation garanterar gedigen utbildning
och patientsäkerhet.
Du hittar telefonnummer på
behandlarregistret eller
kandidatregistret. På kandidatregistret kanske du
eventuellt få ett lägre arvode. Kandidaterna går i
handledning hos legitimerad psykoterapeut – det ger också en
god kvalité på behandlingen.
Mvh
Susanna Carolusson
Läs mer: Behandlarregistret
eller kandidatregistret
|