HYPNOSFÖRENINGEN

SVENSKA FÖRENINGEN FÖR KLINISK HYPNOS – SFKH

Om hypnos   |   Föreningen   |   Utbildning   |   Kollegialt   |   Behandlare
 

Frågor och svar om hypnos

Skicka din fråga till
susanna.carolusson
@hypnosforeningen.se

 

Frågor både från allmänheten och från professionella kan besvaras här. Frågorna besvaras helt utan ersättning, så det blir inte fråga om någon omfattande rådgivning, endast korta reflektioner och tips hur du kan komma vidare.
De frågor och svar som vi tror att andra läsare kan ha nytta av vill vi kunna publicera. Vi förkortar både frågan och det svar som mejlats, så att den som ställt frågan och den som frågan avser inte kan identifieras.
För att öka chansen att just din fråga besvaras snabbt, inled med: "Jag godkänner att denna kommunikation, eventuellt förkortad, får publiceras på SFKH:s hemsida".

Mvh

Susanna Carolusson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © SFKH 2014-08-12

Frågor och svar om hypnos och användning av hypnos

Frågor och svar är uppdelade i två kategorier:

 

 

Hej!
 

För ca 3 år sedan fick jag en behandling av en regressionsterapeut. Jag blev "nedräknad" och försänkt i djup avslappning. Själv mottog jag inga bilder, endast enstaka känslor. Utföraren berättade dock vad hon såg. Jag blev chockad och förtvivlat ledsen av det hon sa att jag upplevt "och fick till sig", jag upplevde det som det värsta hon kunnat säga till mig och visste inte hur jag skulle hantera det. Jag var helt uppriven efteråt, förstod inte hur mitt liv skulle fortsätta som vanligt. Dagen därpå var alla jobbiga känslor kring mötet som bortblåsta. Vad som dock hänt är att jag därefter haft svåra sömnsvårigheter i perioder. Vaknar om nätterna klarvaken i flera timmar, oftast utan tankar. Jag funderar på om det hänger ihop med behandlingen, då något väldigt starkt väcktes inom mig på ett djupt plan som jag dagen efter inte hade några känslor inför. Jag kontaktade efteråt terapeuten och berättade om problemen, jag fick då healing och det blev bättre, men efter en period återkom sömnproblemen. Jag har ingen lust att kontakta terapeuten igen då jag inte känner något förtroende, det var en hemsk upplevelse att någon annan berättade saker för mig, att det inte kom från mig. Jag har funderat på om jag kan bli hjälpt av att återigen komma i kontakt med mig på ett sådant djupt plan men jag har blivit väldigt rädd för att hamna i en liknande situation, med någon jag inte upplever seriös. En vän till mig har rekommenderat hypnosterapi, vad tror ni? Skulle det finnas chans för mig att bli hjälpt av någon form av hypnos? Kan hypnos hjälpa vid sömnproblem?

K.

 

    

Hej.

Du beskriver tekniker som är typiska för hypnos, med den avgörande skillnaden att de som arbetar inom patientsäkerhetslagen (såsom våra medlemmar gör) är ytterst sparsmakade med att dela med sig av sina egna inre bilder, eftersom dessa kan handla om terapeutens inre värld, snarare än patientens. Om terapeuten sätter ord på något som patienten förefaller uppleva utan att själv vara medveten om det, kan man bara efter långvarig terapi och med ingående kännedom om patientens historia, god tillit i relationen, och i gemensamt utforskande delge patienten sina hypoteser. Vi kallar inte det vi gör för regressionsterapi, även om vi har metoder som innebär att gå så långt tillbaka i tid som den enskilde patienten behöver för att komma tillrätta med något som är besvärande i nutid, men kan ha omedvetna orsaker i dåtid.

   Jag kan generellt svara ja på frågan om hypnos kan hjälpa. Om du prövar hypnos hos en av våra medlemmar, kommer du att känna igen detta att bli försänkt i djup avslappning. Däremot kommer du att märka en avgörande skillnad; terapeuten kommer bara att säga sådant som du har uttryckt själv, kroppsligt eller verbalt. Vi tolkar inte dina upplevelser förrän du själv upplevt och beskrivit i ord eller eventuellt bild, något du känt, ”sett”, eller på annat sätt erfarit under hypnosen. Detta kommer du att kunna beskriva själv, när du fått vana att lyssna inåt. De enstaka känslor som du kände första gången i den nämnda regressionsterapin, skulle ha fått vara precis detta, några känslor att utgå från, stanna upp vid, känna in, finna dina associationer till, fördjupa för att hitta i vilket sammanhang de hör hemma och vad just dessa känslor säger om dig och vad du behöver.

   Terapeuten stärker dina egna helande resurser genom att vara närvarande, trygg, följsam, stabil och hållande, så att du inte upplever mer än du kan hantera, när du känner tillit till både terapeutens och din egen kapacitet.

   Om dina sömnproblem beror på behandlingen eller något annat är svårt att svara på eftersom jag inte vet din ålder och annat som kan orsaka sömnbesvär. Men det kan vara värt ett försök att pröva hypnos, men inte hos en s.k. ”hypnosterapeut”, se f.ö. behörighetsfrågor, så förstår du skillnaden.

I vårt Behandlarregister finns privat praktiserande medlemmar i SFH, som valt att annonsera om sin mottagning.

Mvh

SFKH /SC

 

 

Hej!
 Jag är en kvinna på 40 år, med tre barn. Fick mina barn när jag var mellan 30-36 år. Gift och lever ett harmoniskt liv med barnens far sedan 14 år.
   Tyvärr har min lust för sex försvunnit successivt. Först avtagande vid graviditet och sedan borta under amning. Har i tiden mellan graviditeterna haft stunder med lust till sex, främst med tankar på att bli gravid igen. Har tyvärr haft en förlossningsdepression efter barn nr 2 och en svår återhämtning efter en svår sprickning i underlivet efter barn nr 1. Detta har såklart påverkat vårt sexliv negativt. Efter barn nr 3 har jag mått bra både fysiskt och psykiskt. Dock har jag tappat lusten till sex. Vet vad jag tycker om och vi har tillsammans utvecklat vårt sexliv utifrån våra gemensamma önskemål. Min man är en mycket bra älskare och jag har inga klagomål på hans prestation. Onanerar mycket sällan och tycker mig inte behöva sexlivet för att känna mig harmonisk, men kan sakna "känslan" av lust och den närhet det ger. Min man har det besvärligt, då han åtrår mig. Han har varit hyfsat förstående men han är frustrerad nu, vilket jag tycker är synd. Tror du man kan hjälpa mig att hitta min lust genom hypnos?
 
Med vänlig hälsning, Z

 

    

Hej Z,
Först vill jag kommentera brevet innan jag svarar på din fråga om hypnos. Du är verkligen inte ensam om detta. Många män och kvinnor, oftast kvinnor, som bildat familj och har flera barn i de åldrar som dina barn är, har huvudet fullt av åtaganden och planering av vad barnen ska ha med sig till förskola och skola, utflyktsgrejer, badkläder, rena gymnastikkläder, hämtning och lämning hit och dit, födelsedagar, presenter, inköp, allt det ordinarie hushållsarbetet, eget arbete eller studier, vänner som inte hinns med, etc. Även i jämlika relationer där man delar på alla sysslor med hem och barn, är det vanligt att kvinnan tar mer ansvar för att detta ska kommas ihåg, och tyvärr verkar många kvinnor behålla det ansvaret.
   Så kanske det inte är i ditt fall, men att vara en trebarnsmamma är för de flesta mer stressande än att vara barnfri och råda över sin tid. Män och kvinnor, men återigen mest kvinnor, har svårt att känna lust när hjärnan är fylld av plikter, planer och ansvar för egna barn. Eftersom du mår bra psykiskt och fysiskt efter barn tre, antar jag att du inte har kvar din rädsla för underlivssmärta, som efter första förlossningen. Av din text att döma, får jag intrycket att när ni väl älskar, så fungerar det bra och du blir tillfredsställd, om det är vad du menar med att maken är en bra älskare. Ditt problem verkar vara att du saknar den lust du hade förr och som din man fortfarande har i form av åtrå? Jag befarar att du hamnar i känslan av att du borde känna åtrå, och att lusten borde finnas där. Det gör den antagligen, långt inne, men den kan inte tvingas fram. Jag tror att detta är kvinnans motsvarighet till när män blir impotenta om de upplever att de bör prestera erektion, när den inte uppstår spontant. Då går det inte alls.
   Många föreställer sig att kvinnors lust avtar med ålder, men eftersom många kvinnors lust ökar i medelåldern igen, när barnen flyttat ut och den egna fritiden ökar, så tror jag snarare att föräldraskapets tidspress, kvällströttheten och frånvaron av egen barnfri dagtid är de viktigaste hämningarna för lusten.
   Nu till hypnos som en metod: En av Sveriges mest kända sexologer Malena Ivarsson, utbildade sig i vår förening och fick stor nytta av sin hypnoskompetens som sexolog. För att väcka lust till sex, behöver du tänka på lustfyllt sex så pass ofta eller åtminstone i god tid innan det är dags, så att du känner dig redo. Nu är det nog så att du har huvudet fyllt av allt möjligt annat, och när din man visar sig beredd, får du dåligt samvete och tror att du borde få lust. Dåligt samvete och tanken att du borde, är hämmande för lusten! Mitt råd är att du accepterar att ditt vardagsliv inte innehåller särskilt många tillfällen som ger dig associationer till lustfyllt sex. Därför har lustcentrum hamnat i en svåråtkomlig vrå i hjärnan, bildligt talat. När livet ser ut sådär, måste du aktivt förbereda dig, se till att fantisera om sex, t.ex. läsa något erotiskt, bestämma dig redan på lördagens morgon om du vill förföra din man samma kväll, eventuellt ordna barnvakt för att hinna få tid på tu man hand med förspel av det slag som kan få dig att se honom som åtråvärd. Att gå till någon som är hypnoskompetent kan hjälpa, du kan få hjälp att slappna av djupt, och i det tillståndet hitta minnen av hur det var då du upplevde din man som åtråvärd, erinra dig känslan och stanna upp i den, så att du kan känna efter om du vill ha honom - när inga vardagshinder ligger i vägen!

Mvh
Susanna Carolusson
 

 

Hej.
Jag har sen 4 år tillbaks lidit av en extrem rädsla för att rodna (erytrofobi), vilket i sin tur utvecklat min sociala fobi enormt. I början isolerade jag mig helt från omvärlden, senare försökte jag att träna bort det och lyckats ganska bra, har ätit mediciner, har varit med om våld både fysiskt/psykiskt och trauma under hela barndomen, jag antar att min sociala fobi grundar sig i detta. Jag har också flyttat runt mycket som yngre och fortfarande. Jag tror mig rodna i varenda situation men jag gör inte det. Jag vet inte hur jag ska tänka bort det, eller sluta vara så rädd för att rodna, och bara få vara “normal”. Jag har lärt mig att leva med detta, och det är smärtsamt och hindrar mig från att leva och göra saker som jag skulle må bra av att göra. Inte nog med det, den här ilande ångesten. Min fråga är, kan ni hjälpa till med det på något sätt?

 // C

 

    

Hej C
Det du ber om är mycket rimligt och insiktsfullt. Behandlingen går inte ut på att "tänka bort" något, utan som du sedan själv skriver: att eliminera rädslan för att rodna. Ibland har terapi som mål att lära sig leva med ett symptom, om detta inte går att få bort (i ditt fall att kunna rodna utan att det stör dig). Med tanke på din bakgrund, så som du beskriver den, är det troligt att rädslan för att rodna döljer andra rädslor. Därför bör du ha en beredskap att i terapi även utforska orsakerna, t.ex. hur det påverkat dig att ha utsatts för och bevittnat våld. Det sätter djupa spår, ofta med ett inslag av skam. Skam och rodnad brukar höra ihop. I din behandling behöver också ångesten bli begriplig, så att du får redskap, insikter etc. för att förstå och möta de underliggande känslorna.
   Hypnos är absolut ett bra hjälpmedel i en psykoterapi som ger dig en djupgående behandling.
 
Mvh
Susanna

 

 

Hej!
Jag har ett problem. Efter mitt barns födelse för många år sedan konfronterade jag mina föräldrar om deras alkoholproblem. Det skedde i samband med att jag och min sambo bad dem om hjälp med avlastning, när jag hade svårigheter efter min förlossning, De inte kunde hantera så bra. En mycket svår och traumatisk tid för mig och min nybildade familj, och säkert också för mina föräldrar ur deras perspektiv.
   Efter 1,5 års pendlande mellan okej-läge" och konflikt" med mina föräldrar bröt min mamma (och indirekt pappa) med mig med förklaringen att jag sårat henne och pappa.
   Efter dess har jag gett upp. Det får vara som det är med deras livsval. Fokuserar på min fina lilla familj som blivit stark och kärleksfull och utan alkohol. Problemet är att jag i vissa perioder är mycket nedstämd och skuldfylld av tankar som "kunde jag gjort något annorlunda för att rädda relationen", "är allt mitt fel" Har inte haft kontakt med mina föräldrar på många år nu. Inte heller mitt syskon som sympatiserar med föräldrarna.
   Kan hypnos hjälpa till att förbättra självbild och "ta mig ur" sorgen så gott det är möjligt? Har provat samtalsterapi KBT, trad. psykoterapi under långa perioder i sträck. Nu ingen behandling alls på två och ett halvt år. Men jag sitter fast och kommer inte vidare, vill inte harva på mer med redan provade metoder. Eller ska man acceptera att ha fastnat i sorgen och leva med det? Känner mig oftast lycklig, jobbar och umgås med familjen, vänner osv. Men behöver komma ett steg till.
 
Tacksam för svar!
/Fastnat
 

    

Hej
Du ställer två centrala frågor: Ska du acceptera sorgen? Och: Kan hypnos ge dig det extra du behöver för att komma ur sorgen?
   Som jag ser det är svaret kanske ja på båda frågorna. Det vill säga: En ny psykoterapeut som har hypnos och imaginativa metoder som arbetssätt kanske kan hjälpa dig ytterligare ett steg med den aspekt av sorgen som låser dig, nämligen skuldkänslan. Kanske behöver du ytterligare hjälp att analysera och begripliggöra dina skuldkänslor för att sedan släppa dem. Det finns många bra hypnosmetoder för ett sådant arbete. Men det kan också vara så enkelt att du just nu är redo att ta det steget, oavsett terapimetod. Om just hypnos är tillämpligt avgör en psykoterapeut som är hypnoskompetent. Titta gärna i vårt behandlarregister.
   Du verkar ha kommit en bra bit på väg när du kan skriva ”deras livsval”. De orden visar att du inser att dom valde bort dig, du har inte valt bort dom. Däremot har du markerat att du inte accepterar deras missbruk och det har dom tydligen känt sig sårade av. Möjligen behöver du ytterligare hjälp i ännu en terapi att utan dåligt samvete, men möjligen med en viss grad av (uthärdlig) sorg fortsätta att ”fokusera på din fina lilla familj som blivit stark och kärleksfull och utan alkohol.”

Med vänliga hälsningar
Susanna

 

 

Hej.
Jag har länge funderat på att prova hypnos på grund av en del problem som jag upplever att jag har när jag skall prestera i olika sammanhang exempelvis vid tentor och tävlingar m.m. Lite kortfattat kan man säga att press och stress låser mitt minne. Jag har funderingar på om det kan hänga ihop med min barndom. Som barn blev jag utsatt för sexuella övergrepp och har på senare tid försökt att bearbeta detta med min omgivning. Idag går jag och pratar med en psykolog med inriktning mot kbt.  Våra samtal handlar för tillfället om mina funderingar om framtiden och studier. Men framgångarna med det går väl sisådär. Det känns mer och mer som om jag gör fällben på mig själv så fort jag är nära på att lyckas med det som jag vill klara av att göra. I vilket fall, nu har jag funderingar på att prova hypnos som ett komplement till kbt för att få ordning på problematiken. Jag bor i (…) och tror att utbudet av behandlare är någorlunda stort. Men jag vet inte hur jag skall gå till väga för att hitta en behandlare som är rätt för mig. Skall man bara prova sig fram? Har du något tips att ge mig gällande val av hypnotisör. Tacksam för snabb återkoppling!
 /Stina.
 

    

Hej Stina
SFKH har flera medlemmar i (…), som du kan höra av dig till, se Behandlarregistret. Nu till din fråga.
    Eftersom vi i SFKH kräver att hypnos ges inom ramen för en behandling och i ditt fall en psykoterapi, kan det vara bra för dig att veta att de flesta av våra medlemmar som är psykologer och psykoterapeuter lärt sig att integrera olika former av psykoterapi. Det innebär att vi brukar kombinera analytisk, dynamisk, kognitiv, beteende- och existentiell terapi, anpassat efter vad den enskilde patienten behöver. Du verkar mena att du vill ha hypnos som ett komplement till dina samtal hos den psykolog du nu har. Vi brukar avråda från det, särskilt om det man ska arbeta med handlar om barndomsupplevelser. Skälet är att man brukar gå in i en stark relation till sin behandlare om problemen har tidiga rötter, och då kan det bli svårt att gå hos två terapeuter samtidigt. Du kan få svårt att hålla reda på var/hos vem olika tankar och känslor väcktes, med vem du ska ta vad…Och du kan få svårt att veta vilken av dina terapeuter som vet vad om dig. Terapeuten kan också få svårt att arbeta med det vi kallar överföring, dvs känslor med historiska rötter, som uppkommer i den terapeutiska relationen.
   Rekommendation: Känn efter om din nuvarande terapi inte ger det du tror du behöver, berätta detta för terapeuten, så att du avslutar helt ärligt och tydligt (vilket är terapeutiskt i sig), eller, om terapeuten är erfaren och har fler metoder än du visste, så kanske terapin tar en positiv vändning och ni fördjupar arbetet. Om du ändå bedömer att du vill avsluta där, och om du har gått i den terapin en längre tid, dvs minst ett halvår, så bör du låta det gå någon månad innan du påbörjar en ny terapi, så att du känner om KBT-terapin ger effekter efter avslutningen. Det händer ibland att man får viktiga aha-upplevelser efter avslutad behandling.

Vänligen,
Susanna

 

 

Hej!
Jag fick social fobi när jag var 19 år, är nu 35 år. Och detta börjar tära på mig.
   Jag har ätit tabletter i alla dessa år som gör att jag blir lätt apatiskt, trött och finner inget engagemang i något.
   Har en stor ilska och irritation inom mig. Jag känner att jag ibland bara vill explodera, vilket påverkar min familj.
   Undviker även vänner för jag klarar inte av att sitta och berätta något och bli utsatt för blickar och frågor.
   Är detta något som jag kan få hjälp med och tror du att det är möjligt för mig att bli av med denna fobi som sätter käppar i livet för mig?

Med vänlig hälsning
Nina
 

    

Bästa Nina
Psykoterapi är att rekommendera i sådana situationer som du beskriver. Du skriver ingenting om huruvida du prövat någon längre terapi. Eftersom du inte vill utsätta dig för frågor av vänner, vore en konfidentiell lyssnare såsom en terapeut är, vara bra att pröva för att känna hur det känns att berätta och även se hur det bemöts. Terapeuter är ärliga med om det du berättar är något som vettiga vänner skulle ha förståelse för, när du skulle vilja och vågar dela med dig mer till vänner.
   Ilskan och irritationen beror ju på något; det kan vara en frustration över att inte kunna vara dig själv och leva som du skulle må bra av, eller händelser som legat kvar och som du aldrig fick hjälp med då, när din sociala fobi utvecklades. Du var 19, och att du kan ange exakt ålder tyder på att du hade det svårt just då, med något. Det kan vara förändringar som gjorde att du inte längre kunde hålla emot ett behov av stöd från äldre datum, eller något som skede just då.
   Hypnos kan underlätta, dels för att få fatt i vad dina besvär beror på, dels för att hitta dina egna svar på och resurser till vad du behöver förändra för att må bra.

Vänligen,
Susanna
 

 

Hej!
Jag har under ca 10 års tid fått diagnos depression vid flertalet tillfällen. Jag har under de senaste två åren varit mer nedstämd än någonsin. Även om jag stundtals kan vara aktiv och försöka träffa människor, så saknar jag mening och glädje (själv skulle jag sätta diagnos dystymi). Har fått knapphändig hjälp från vårdcentral, psykologstöd och internetbehandling som avslutats för att de ej har psykolog att tillgå längre. Jag har provat fem olika mediciner utan effekt.
   Jag blev för några år sedan uppsagd på mitt jobb p.g.a att jag blev sjuk i utmattningssyndrom, det tog mig hårt eftersom en stor del av min identitet låg i yrket och jag hade under 11 års tid givit mitt absoluta allt i arbetet.
   Jag har tappat all ork, glädje och lust. Kvar finns bitterhet, ilska, sorg, och rädsla. Jag har tappat alla fina känslor till min sambo. Vi vill båda hitta tillbaks till varandra. Jag försöker tvinga fram känslor och har ständig ångest. Jag fastnar i ältande. I dagsläget står jag och väger mellan att separera (fast jag egentligen inte vill) och att stanna i ett förhållande där jag inte tar mig ur min nedstämdhet.
   Jag är 38 år och vill ha barn men det verkar inte fungera på naturlig väg, är stressad över detta. En ständig pessimistisk monolog i huvudet maler på ... är nu helt utmattad och gråtmild.
   Tror du att jag kan vara hjälpt av hypnosterapi? Finns det andra alternativ till behandling som skulle kunna vara till hjälp?
 
Med vänliga hälsningar/E
 

    

Bästa E,
du berör många oroshärdar; utmattad, uppsagd, tvivlande på dig själv och din relation, stressad över att inte bli gravid...
   Jag tar några punkter nedan.
   Utmattning och depression: Du verkar ha varit mer högpresterande än vad som är hälsosamt, och det bidrog säkert till din utmattning. Utmattning behöver inte leda till depression, men den leder till svårbegriplig gråtmildhet hos de flesta och den känslan kan orsaka rädsla och brist på självaktning, särskilt hos personer vars självförtroende ligger i arbete och prestationer. Du verkar kämpa med att få ett värde. Din brist på självaktning kan ha tidigare orsaker än vuxentiden. Ältande kan vara ett sätt att leta svar på frågor du inte förstår, t.ex. varför du är så ledsen. Relationen: Du behöver få hjälp att reda ut vad som är vad, kanske är du rädd att han inte ska orka stanna kvar och att du därför vill förekomma med att lämna honom? Eller är det verkligen så att du skulle orka mer om du var tvungen, dvs utan honom? Ibland kan man fastna i roller: den ena stark förstående - den andra svag och handlingsförlamad.
   Vad finns det hos honom att vara rädd om och hur kan du vårda det utan att tvinga fram känslor du f.n. inte har?
   Uppsagd: Hur har uppsägningen påverkat din bild av dig själv?
Hypnos är ett hjälpmedel som kan vara lämpligt för att bygga upp din självkänsla, hitta svar inom dig själv, i stället för att leta fel runtomkring dig. I psykoterapi kan du få hjälp att i stället för att nedvärdera dig själv eller din partner, utforska vem du egentligen är och uppskatta/acceptera det du finner.
   Fruktsamhet påverkas också negativt av stress och oro, så där kan hypnos vara en hjälp i behandlingen, om du kommer fram till att du vill ha barn och varför. Det kan också tas upp i terapin.
   Psykoterapi, gärna med hypnosinslag, kanske i kombination med parsamtal är vad jag rekommenderar.
 
Susanna Carolusson

 

 

Hej
Jag är en 35-årig kvinna, uppväxt i (..). När jag var 7 år kom jag till Sverige. Jag pratade spanska tills jag blev 8 år, sedan ville jag helt enkelt inte ha något med min bakgrund att göra, inte heller med min biologiska mamma. Så min pappa som kan spanska la det åt sidan. Det blev bara svenska som gällde och nu till min fråga: Kan man ta fram sitt modersmål genom hypnos? Har nämligen testat hos en i Växjö men inga resultat, beror det på hur kunnig man är som hypnos?
Tack i förhand
Mvh
L.

 

    

Hej L!
Tack för din fråga! Samma fråga ställdes nyligen till hypnoskompetenta kolleger i USA och övriga världen, så frågan har diskuterats och erfarenheter har plockats fram. Våra läsare och du kan därför får en mycket samlad erfarenhet bakom mitt svar.
   Det finns två typer av erfarenhet i de försök som gjorts för att locka fram gamla glömda modersmål. Först och främst: Det lyckas sällan! Men när det lyckas med hypnos så är det via åldersregression. Och om det då lyckas, har vi exempel på att patienten kan tala sitt modersmål i hypnosen, på ett barns nivå, och kanske bara någon enstaka mening. Och det resultatet är inte till så stor glädje för dig, för det mina kolleger berättar är att patienten då ändå inte förstod sina uttalade ords betydelse, vare sig i hypnosen eller efter.
   Det finns enstaka personer som hittat modersmålet i något högre grad än så, och som förstått ordens betydelse, men först efter att man arbetat sig igenom någon form av dissociation. Det innebär att modersmålet är tillståndsbundet och att allt som hör samman med det språket placerats i ett ”fack” av bortträngt material. I ditt fall kan det vara så att beslutet att lämna allt bakom dig inkl mamma, inkluderade en barriär mot språket från dessa sammanhang. Då får man ta till andra psykoterapi plus hypnosmetoder, ideomotorisk signal t.ex. En indikation på att det skulle kunna vara så, är om du över huvud taget har mycket svårt att minnas händelser från din bakgrund före 7-8 års ålder, alltså den tid då du talade spanska. Om så är, kan du även känna ett visst motstånd då du hör talet i en spanskspråkig film.
   En helt annan anledning att glömma modersmålet, är att de områden i hjärnan som inte används och övas, faktiskt är mycket svåra att aktivera. Man antar att kunskap som inte används försvinner, men när det gäller en så flitigt använd kunskap som språket, bör något finnas kvar, på ett barns språknivå. En indikation på att det kan vara så är att, förutsatt att din spanska gått förlorat av detta enkla skäl, du sannolikt lär dig spanska snabbare än de flesta, om du går en kurs i spanska.
   Som du ser, finns det två svar: normal glömska – de färdigheter som inte övas ”försvinner”. Eller bortträngning: Färdigheter som förknippas med något man vill undvika, är svåra att nå utan behandling.
   I det första fallet rekommenderar jag dig att gå en kurs i spanska, i det andra fallet rekommenderar jag hypnos hos en psykoterapikompetent medlem i SFKH.
Mvh
Susanna

 

 

Hej,
Jag lider av refluxproblem samt IBS. Jag undrar om hypnos kan vara något som skulle kunna hjälpa mig? Att lindra de besvär jag har; illamående, förstoppning, diarré, gaser - ångest och oro kopplat till detta samt rädsla för att kräkas. Jag går i terapi sedan 6-7år med ok resultat men inte tillfredställande när det gäller min IBS. Jag har lokaliserat en behandlare som utför hypnos i kombination med terapi men är osäker på om denna är seriös: (Här uppger frågeställaren en hemsida, som vi inte offentliggör).
Vänliga hälsningar,
Sara

 

    

Hej Sara
IBS är en av de diagnoser som har visat sig synnerligen påverkbart med hypnosbehandling. Det finns stark statistisk evidens för hypnosens effekt. Om du har konstaterat IBS och om din typ är den med lös mage och frekvent avföring, bör du utöver hypnos, dessutom undvika fiberrik mat. Bakteriefloran kan också behöva berikas, så ProBion eller liknande rekommenderas. Regelbunden motion med aktivering av magmusklerna är viktigt.
   Nu till hypnos: I vanliga fall brukar jag rekommendera dynamisk hypnos, vilket innebär hypnos hos en psykoterapeut som utöver att ge magfokuserad lindrande suggestionshypnos, också kan arbeta med underliggande psykologisk problematik. IBSpersoner brukar nämligen bry sig mer om andra än sig själv, eller prestera mer än hälsosamt för dem.
   Men eftersom du har gått länge i psykoterapi och du upplever att det fungerar bra, så är det möjligt att det räcker för dig att komplettera med symptomlindrande självhypnos. IBS förvärras ju av mental spänning eller oro, så utan psykoterapi hade du troligen haft mer besvär.
   Vill du ha hjälp att lära dig självhypnos, kan du hitta behandlare i behandlar- eller kandidatregistret här på hemsidan.
   Du kan även pröva direkt med min CDskiva. På min hemsida www.carolussons.se hittar du CDn (IV) med ett spår, specifikt för IBS. Om det var så att din IBS startade efter en svår magsjuka, så har du nytta även av det andra spåret på samma skiva: ”Lugna ditt överaktiva immunförsvar”. Om din IBS istället är ett resultat av anspänning och magbesvär som du haft ända sedan din barndom/tonårstid, så kan du behöva komplettera med vanlig djupavslappning. Det finns många metoder för det idag, och jag har även en CD för djup avslappning och stresshantering (I&II).
   Enklast är att du börjar med att pröva magfokuserad symptomlindrande hypnos nu, och där kan min CDskiva, IBS-spåret vara behjälplig. Lyssna helst varje kväll i början (eller mitt på dagen om du kan ta dig den tiden). Efter någon vecka räcker det med varannan dag, sedan vid behov, men helst varje vecka under några månader tills det blivit en vana för dig att slappna av magen och sätta gränser för ditt engagemang utåt.
   Angående den hemsida du hittat, och din fråga om den privatmottagningen är seriös: kuratorn ifråga är utbildad i hypnos i vår förening men inte längre medlem. Hon har steg1utbildning i psykoterapi, vilket innebär att hon får behandla under handledning av en legitimerad psykoterapeut. Hypnosen skall handledas av en hypnoskompetent legitimerad psykoterapeut, för att vara laglig. Och eftersom du vänder dig med förtroende till vår förening, rekommenderar vi naturligtvis behandlare med medlemskap i SFKH.
   Min generella rekommendation är därför att, när man kontaktar någon som erbjuder hypnos, begära att få veta om personen är medlem i SFKH, samt vilken legitimerad psykoterapeut som anlitas som handledare och därmed gör verksamheten seriös.

Mvh
Susanna

 

 

Hej!
Jag har i cirka 40 år lidit av förstoppning och undrar nu om det finns någon med adekvat utbildning på detta problem i Värmland.
    Mvh
    Eva

 

    

Hej
Jag utgår från att du under dessa 40 år med samma besvär har talat med läkare om problemet och att man inte kunnat ge dig tillfredsställande råd från medicinskt håll.
Så om du utgår från att det inte finns specifika brister i ditt näringsinstag, borde psykologisk behandling kunna hjälpa.
Men ändå: Det brukar krävas en helhetsåtgärd. Kroppsligt: Motion som inkluderar magmusklerna, minst 40 minuter varje dag.
Jag förmodar att du också under alla dessa år har prövat dig fram med din kost: Inte för mycket svart té, mycket vatten under dagen, gärna med lite citron och en flinga salt, och kosttillskott, kanske? Många har nytta av en Probiotikatablett varje morgon eller enligt doseringsanvisningen (Hälsokostbutiker har probiotika).

Nu till det psykologiska: Förstoppning kan också vara stressrelaterad, vilket är vanligast hos personer som har en tendens att frysa, bli sömniga eller tappa i blodtryck när du utsätts för påfrestningar.
Den personlighetstypen stannar upp inre matsmältningsarbete vid yttre stress, men även inre stress kan ha samma effekt, såsom stark självbehärskning, att hålla inne med känsloreaktioner, etc.
Eftersom din fråga kräver ett individuellt anpassat svar, råder jag dig att kontakta någon av våra behandlare. Se behandlarregistret. Där hittar du Göran Skarman i Värmland, och om han inte skulle kunna ta emot dig för bedömning, får du gärna återkomma om annan kollega i Värmland. I ett bedömningssamtal kan du beskriva hur ditt liv ser ut , hur du har det och hur du kan ta hand om din kropp och själ till en sundare balans.
 
Mvh
Susanna Carolusson

 

 

Hej!
Jag lider av något jag misstänker klassificeras som fobi. Sedan jag var runt fem år har jag lidit av pälsdjursallergi och astma. Som barn var detta tämligen insignifikant; det hindrade mig inte från att gå ut med hundar, kela med katter etc. Hundar minns jag som bekymmerslöst (ur allergisynpunkt), däremot katter och hästar kunde trigga igång astman - men detta avhjälptes med mediciner och var sedan bra. Jag väntade på tonåren då allergin skulle växa bort och familjen äntligen kunde skaffa hund. Åren gick men allergin bestod. Jag minns fortfarande chocken när jag insåg att det var en kronisk åkomma. Idag, drygt 30 år gammal, är jag livrädd för pälsdjur. Eller rättare sagt: den allergi som jag tror de åsamkar mig.
Jag har inte klappat ett pälsdjur på över femton år (förutom vid försök med KBT). Jag går inte hem till personer som har pälsdjur eller har haft några på besök. Jag vill inte krama om eller sitta bredvid personer som äger pälsdjur. När jag lämnar hyreshuset tar jag helst i dörrhandtaget med papper eftersom så många hundägare tar i det varje dag. När en hund kommer emot mig ökar pulsen och jag undviker den med god marginal.
Jag är rädd för att drabbas av allergisymtom, framför allt astma. Om jag varit i en miljö där jag vet att en hund befunnit sig känner jag mig tungandad. När jag tror mig ha kommit i kontakt med allergener kan jag inte släppa detta förrän jag t ex har tvättat händerna, om det nu är den kontaktytan. Jag inser att min rädsla med enorm marginal överskrider min egentliga sjukdomsproblematik . Detta styr mitt liv, därigenom min sambos och alla andra som står mig nära.
Eftersom sinnets makt över kroppen är stor har jag svårt att försätta mig själv i en situation för att överbevisa mina rädslor. Min upplevelse av att vara tungandad är ju tyvärr något jag själv kan framkalla om än omedvetet… Jag älskar ju hundar. Tanken på att en gång kanske kunna ha en egen får mina ögon att tåras.
Tror du att hypnos skulle kunna hjälpa mig med mitt problem?

Med vänlig hälsning

Britta
 

    

Hej Britta!
Jag antar att KBT-metoden bestod av samtal och hemuppgifter, och det verkar inte ha räckt. I KBT används gradvis exponering, och det kan hjälpa vid enkla fobier. Dvs du lär kroppen att den inte behöver gå igång, utan kan behålla ett inre lugn på cell-nivå. Jag antar att du är motiverad att arbeta med eventuellt omedvetna orsaker till allergin. Det finns mycket man skulle kunna utforska med hjälp av hypnosens möjligheter att nå undermedvetet material. T ex : Varför kom allergin vid fem års ålder, var det en påfrestande tid? Har päls någon omedveten koppling till något annat som orsakat inre konflikt? Är din aktuella upptagenhet kring astma-rädslan ett symptom på något annat bekymmer som du på detta sätt undviker att ta tag i? (Omedvetet naturligtvis). När man vet mer om eventuella psykiska orsaker som underhåller allergin och fobin, så kan man välja hur hypnosen ska skräddarsys efter dina behov.
   Du skriver mycket riktigt: ”sinnets makt över kroppen är stor”. Just denna sanning innebär att du kan påverka kroppen åt andra hållet, dvs ge den ett lugn. Om vägen dit kan gå direkt, genom symptomlindrande självhypnos, eller om du behöver en utforskande period för att bearbeta orsaker, vet man bara efter en inledande intervju och undersökningsfas, på en till tre gånger vanligtvis. För att utröna om ren symptomlindring med självhypnos hjälper, kan du testa min CD-kassett ”Stresshantering IV”, där det finns ett specifikt spår som heter ”Lugna ditt överaktiva immunförsvar.” Du bör lyssna varje kväll första veckan och be ditt undermedvetna ge dig en dröm där du möter en hund på ett för din kropp lagom avstånd, och att du i drömmen behåller det lugn CDn ger dig. Efter första veckan, räcker det med varannan kväll, och tredje veckan två kvällar eller dagtid. Vecka fyra och fem kan du lyssna några tillfällen när det passar dig. Efter dessa fem veckor bör du ha en ökad tillit till din förmåga att lugna ditt sinne och din kropp, och känna hur du erövrar frihet att andas efter kontakt med pälsdjursägare och/eller pälsdjur. Om CDn får någon för dig oönskad effekt är det bara att vänta med den metoden och istället söka hjälp hos någon av våra medlemmar, för då behöver du förmodligen en mer utforskande hypnosbehandling, innan kroppen går med på en förändring. Du kan även kombinera hypnosterapi med CDn, så jobbar du med dig själv på flera nivåer samtidigt.
För CDköp: se www.carolussons.se.

Mvh
Susanna Carolusson
 

 

Hej!
Jag har en dotter på 15 år som oroar sig och skrämmer upp sig själv hela tiden, det kan handla om rymden, mord och död, kryp och mörker. Hon ser också negativt på sig själv. Hon kan få gråtanfall då hon får kramper i mage och hjärta. Jag vet inte vad jag ska göra längre! Då tipsade en kompis om att man kunde hypnotisera bort dom plågsammas minnena/tankarna. Skulle man kunna göra det? Eller bara få henne att inte vara så rädd längre?

/ A.
 

    

Hej A.
Tack för att du frågar oss i SFKH om din dotter. Många läsare kan ha nytta av detta, eftersom många känner igen sig. Hon är inte ensam. Eftersom du känner att du inte räcker till för att lugna henne, kan det vara bra för henne att finna någon utanför familjen att samtala med. Om hon inte redan har någon att tala med, som hon känner förtroende för, så kan du föreslå henne att tillsammans med dig titta i vårt behandlarregister. Innan man använder hypnos har man ett bedömningssamtal för att utreda vad oron handlar om. Det är det som skiljer professionella hypnosbehandlare från kvacksalvare, som gärna ”tar bort” besvär utan att ha en aning om vad de egentligen gör.
   Fråga henne först om hon är mer rädd än hon kan hantera. Ibland kan tonåringar spela ut sin oro så att föräldrarna blir oroliga, och sedan mår tonåringen genast bättre och känner sig avlastad, men föräldrarna inser inte detta. En del ungdomar pratar redan med någon på ungdomsmottagningen i kommunen eller skolsköterskan alternativt skolkuratorn eller -psykologen, vilket föräldrarna inte heller alltid vet. Eller de anförtror sig åt någon annan vuxen. Det kan vara ett sätt att påbörja sin frigörelse. Så fråga henne om hon vill ha din hjälp att hitta någon som är professionell och som kan hjälpa henne hantera sin rädsla bättre än vad som sker nu.
   Terapeuten kommer troligen inte försöka ta bort känslor, men din dotter kan absolut få hjälp med rädslan för det hon upplever och t.o.m. bli nyfiken på vad det står för och hur hon kan förstå det och hantera det. Hon behöver också formulera vad hon upplever när hon känner kramp i mage och hjärta. Ibland när man saknar ord för sina känslor kan de ta sig rent kroppsliga uttryck som kramp/smärta. Jag utgår i detta svar från att hennes hjärta och mage är friska organ, som fungerar normalt då hon inte är rädd och orolig.
   I hypnos är man medveten, men lugn, så hon kan få hjälp att förstå om det är minnen, som du antyder, eller resultat av ett rikt fantasiliv, vilket är vanligt i hennes ålder, då hormonvågor ökar känsligheten. Man blir sökande, försöker hitta sin identitet, blir rädd för styrkan i sina känslor, speglar sig i relationer, vacklar i självförtroende mm. Det är en ålder då alla är extremt känsliga, men det tar sig olika uttryck.
   På sätt och vis är det en ny trotsålder, där man skiftar mellan att vilja vara helt oberoende och kunna allt själv, och att vilja krypa in i någons famn och bli tryggad.
   Hypnos och/eller samtal; titta gärna i behandlar- eller kandidatlistan hos SFKH, de är utbildade i både hypnos och samtalsterapi. Vi ger aldrig hypnos utan samtal, samtalet är ramen inom vilken hypnos kan vara ett hjälpmedel.

Lycka till
/Susanna 

 

Hej Susanna!
Jag har många gånger funderat på om jag kan få hjälp av hypnos. Jag ska inom kort göra en operation via buken för att stärka mina kotor 3 o 4, som efter strålning blivit sköra och ger mig smärta. Efter konvalescent ska jag troligtvis behandlas med cytostatika vilket jag gjort ett flertal gånger under de senaste tio åren. Jag opererades 2002 för äggstockcancer.
   Min undran är om hypnos kan hjälpa mig att inte må dåligt och vara trött under behandlingen med cytostatika.

Mvh
M.

 

    

Hej M.
Det är vanligt att man använder hypnos som komplement till medicinsk eller kirurgisk behandling. Eftersom man kan rikta inre föreställningar direkt till de områden som behöver det, har det ofta en bra effekt.
   Det finns förstås inte många experimentella studier på detta, men många fall har beskrivits av erfarna kolleger på medicinska kongresser.
Jag kan skaffa referenser om du vill veta mer om vilken evidens som finns. Återkom i så fall.

 

/Susanna

 

 

Hej!

Mitt namn är X, jag är gift med N som går i sömn, minst ett par gånger i veckan; ibland flera gånger per natt. Han har: hoppat igenom stängda rutor, han försöker sparka ut rutor, slå ut rutor, slår i dörrar och väggar, springer ut, lyfter säng och slänger möbler i sängen, sväljer katter, fåglar o.dyl, drar ner väggdekorationer och slåss med ”folk” i sovrummet, tar hårt i mig och våra barn, lagar mat, pratar, skriker, härjar… ja, listan kan göras hur lång som helst. Allt tar sig oftast våldsamma uttryck. Han har ”rädda familjen”-drömmar; att det brinner och vi måste ut, eller att det är okända hemma hos oss.

Detta har pågått i många år, för ca 10 år sedan gick vi till läkaren för att ta upp detta familjeproblem och han fick då zoloft (äter fortfarande; 1-2 tabl/dag) samt kbt; och visst hjälpte det men som ni ser långt ifrån tillräckligt. Detta börjar tära på mig och naturligtvis också på honom. Jag vaknar ofta i ren skräck; får jaga och slå honom för att han ska vakna, sedan lägger han sig igen och jag ligger klarvaken med 300 i puls. Jag törs heller inte sova i annat rum för jag är förstås rädd att han ska göra sig illa; det har han gjort ändå vid flera tillfällen.

Jag skriver till Dig för att få tips på hur vi kan gå vidare, detta måste få ett slut.

Tacksam för svar//

X

 

    

Hej X!

Detta måste förstås utredas ordentligt på närmaste större sjukhus neurologklinik. Eftersom jag inte får frågan direkt från din man, vill jag bara beskriva vad man kan anta generellt när människor beter sig så här i sömnen. Jag utgår från att han vill att du frågar oss om detta. Det kan finnas såväl neurologiska som psykologiska orsaker. Om man innan detta beteende börjat, har upplevt hot mot sin familj, antingen sin egen barndomsfamilj, eller aktuell familj, så kan sådana upplevelser vara realistiska då de inträffade och sedan återkomma i mardrömmar och i dissocierade s.k. hypnagoga eller fuga-tillstånd (nästan-sömn). Om hoten aldrig funnits i realistisk mening, så kan en otrygg situation ha omtolkats i personens hjärna, som en fara för familjen, och det dramatiseras i drömform.

   Varför en neurologisk utredning är viktig är för att kunna utesluta eventuell epileptisk aktivitet, som ju kan aktivera alla möjliga områden i hjärnan och som kan skapa en form av hallucinationer, ofta påverkade av rädslor av lindrigare slag från dagarna innan, och som i sömnen förstoras upp till primitiv skräck. Om det är så, finns det neurologiska orsaker, men också psykologiska inre tolkningar och upplevelser, som kan påverkas av behandling med hypnos. Eftersom KBT hjälpte något, är det sannolikt att hypnos kan nå djupare, eftersom vi utforskar, analyserar och bearbetar det som finns under symptomen, och som ofta är omedvetna för patienten. Om möjligt. Sådant måste förstås bedömas i varje enskilt fall.

   Slutligen en liten kontrollfråga. Du skrev att han sväljer katter. Jag antar att han upplever att han gör det inne i sin drömvärld, eller möjligen att han försökt bita i en riktig katt, inte att du bevittnat denna omöjliga händelse?

 

Mvh

Susanna

X svarar:

Ja, han drömmer att han sväljer djur; han gör det inte i verkligheten. Tack för ditt svar, både från mig och från min man!

 

 

Hej Susanna
Min son är 16 år och har gått/går igenom en svår period i sitt liv. Vi har sökt hjälp hos BUP, men de vet inte vad det kan vara efter alla utredningar. Vår son pratar inte efter en tid av trakasserier i skolan och när han började ny skola vågade han ingenting säga av rädsla för elaka svar. Nu har det gått över 1 1/2 år och han pratar knappt hemma. Han verkar få antingen stark ångest när han uttalar ett ord eller så klarar inte kroppen av det rent fysiskt. Han åt medicin en period då han hade en del aggressioner och vrängd verklighetsuppfattning. Han kan tycka att hans röst låter konstig. Han är mycket ensam och har ingen han umgås med längre. Detta plågar honom mycket och han vill inget hellre än att vara "vanlig" och umgås med kompisar. Tror du att hypnos kan vara bra för honom?

 

    

Hej!

Det verkar som om er son behöver en erfaren psykoterapeut som kan hjälpa honom att våga öppna sig. Du skriver att han varit mobbad, och det innebär att hans självaktning har fått en rejäl törn, på bekostnad av hans sociala utveckling. Att han stänger in sig i sig själv så att hans verklighetsuppfattning rubbas, är allvarligt, han kan ha blivit rejält traumatiserad; då blir hjälplösheten total. Det kan vara så att han, eller åtminstone en del av honom, tror på de anklagelser han råkat ut för och därför undviker att utsätta sig för umgänge av rädsla att bli avslöjad som oduglig. Om det är så, behöver han hjälp snabbt! Detta får inte pågå.

   Hypnos kan vara till nytta inom ramen för en samtalsterapi. En erfaren terapeut med hypnoskompetens förstår att han befinner sig i en sort ofrivillig självhypnos (fantasivärld), och har då redskapen för att hjälpa honom skilja mellan sin inre fantasivärld, där förföljare kan ha tagit en plats, och den yttre världen med människor man har rätt att välja bort eller söka sig till. Med hypnos kan man möjligen också hjälpa honom att hitta tillbaka till den självkänsla han hade innan han råkade illa ut. Han kan också, efter en period av stärkande terapi, erinra sig vad de mobbande personerna sade om honom, hur det skedde och han kan i sin fantasi få uppleva en upprättelse som kan stärka honom. Huruvida detta är möjligt för just din son, kan jag inte med säkerhet uttala mig om eftersom det krävs en personlig intervju för att bedöma hans specifika hjälpbehov. Tack för att du skrev till oss och uppmana honom att ta emot hjälp hos någon av våra proffs i SFKH!

   Eftersom han tappat tilliten till sig själv är det extra viktigt att han använder första besökstillfället till att känna efter om han upplever att terapeuten är välvillig och verkar fatta vad det handlar om, så att han anar att han kan bli förstådd och känna hopp.

 

Mvh

Susanna

 

 

Hej!

Jag är mamma till en 28-årig kille, som fn är arbetslös, vilket är en påfrestande situation för både honom och mig. Han är en social, trevlig människa, som haft flera olika jobb förut, men han har alltid haft svårt för att skaffa jobb, eftersom hans självförtroende sviktar. Han är t ex paniskt förskräckt för att gå in i en affär och fråga om dom behöver folk. Jag har coachat honom ett par gånger och när han väl bestämde sig gick han in och blev jättetrevligt bemött. Sen var han på gott humör i flera dagar. Men han säger att han tycker det är så jobbigt att han inte vill göra det igen. Skulle han kunna bli hjälpt att få fatt i en bättre självbild genom hypnos? Som jag förstår saken är han rädd för att bli avvisad och inte duga. Den känslan blir väl dessutom värre ju längre han går utan jobb. I dagens samhälle måste man ju kunna visa upp sig och vara lite offensiv för att få jobb. Det räcker oftast inte att skicka in ett cv, som hamnar i en bunt på ett skrivbord...

 

Hälsningar från mamman

 

    

Hej
Jag svarar generellt, eftersom jag inte känner till hur motiverad din son är att pröva hypnos. Med hypnos kan man förställa sig framtida möten och stärka den attityd och den inställning som gagnar ett sådant möte. Många är i hans situation idag och jag vill tillägga att det verkar just nu synnerligen svårt att få arbete på arbetsplatser man själv söker upp. Det är lättare att söka arbete där de annonserat ut en tjänst. Annars sjunker självförtroendet snabbt!

Hypnos stärker modet att vara sig själv och starta om varje gång så att man kan släppa ryggsäcken av motgångar.

 

Mvh

Susanna

 

 

Hej!
Jag börjar med frågan… Kan hypnos hjälpa mig?
Bakgrund: Jag håller på att förlora min fru! Min svartsjuka bryter ner vårat 25 åriga kärleksfulla förhållande!
   Jag har gått i olika typer av terapi bl.a. psykoterapi med hypnosinslag. Jag fick insikt i att mycket av min svartsjuka beror på min barndom med svek och bortlämnande varje sommar. Känner otrygghet och saknar tillit till min fru. Jag säger att jag litar på henne men innerst inne gnager oron. Jag rids av tankar och blir som en annan människa! Jag blir insinuerande.
   Svartsjukan äter upp vår kärlek! Min fru orkar snart inte mer. Jagr rids av tankar med vanföreställningar om vad som händer när hon är på dans, åker skidor med tjejgänget, är ute på tjejträff. ”Kanske hon träffar karlar som hon dansar och ”småmyser” med när hon är ute, umgås med något killgäng dom veckor dom är uppe och åker skidor” osv. osv.
   Jag har gått på psykoterapi med hypnosinslag. Kände dock efter ett tag att terapin blev för flummig!
   Jag skulle visualisera tankarna och känslorna som en grå boll som jag sedan skulle kasta bort! Jag skulle se mig själv som liten då jag som rädd och bortlämnad lite kille var otrygg. Jag själv som vuxen och trygg skulle då ta den lille killen i handen och gå mot tryggheten!?
   Finns det någon annan hypnos som kan vara bra för mig! Jag/vi behöver akuthjälp, vår starka kärlek till varandra orkar snart inte mer. Vi vill må bra tillsammans i ett fortsatt kärleksfullt förhållande, inte på varsitt håll utan varandra!
 

Tack på förhand!

/Svartsjuk man.

 

    

Hej
Du kan bläddra ner lite i denna frågespalt så finner du en liknande fråga med svar. Kanske ger det dig någon infallsvinkel. Hypnos kan ingå i såväl utforskande som förändrande terapiformer. Du har utforskat och fått insikter

style="line-height: 150%; margin-right: 20px">style="line-height: 150%; margin-right: 20px">orsakerna. Du har även prövat övningar som syftar till att reparera och förändra (ta den lille killen i handen…). De reparerande inslagen hjälper naturligtvis inte om man upplever dem flummiga. Sade du det till terapeuten eller höll du dina tvivel på metoden för dig själv? Det är A&O att man prövar olika hypnosövningar tills man finner metoder som patienten upplevelser meningsfulla. Ditt ord ”flummigt” tyder på att du inte helhjärtat känt för den där lille rädde, otrygge killen på det sätt som krävs för ett inre förändringsarbete. Ni kom aldrig dit i terapin. Kanske upplevde du terapeuten som lite flummig och kanske behöver du en terapeut som kan lyssna in dina tvivel, förklara arbetssättet rationellt och både respektera och samtala med dig om dina tvivel? Den terapeutiska relationen är mycket viktigare än många tror. Många som söker hypnos, har hört att metoden är så stark att den ”biter” på problemen, där andra metoder kommer till korta. Det ligger något i det, men det kräver då i högsta grad att relationen till terapeuten känns pålitlig, trygg och trovärdig.

 

Hälsningar

/S

 

 

Hej,
Jag vill fråga om självhypnos. Kan man hamna i något tillstånd så man mår dåligt efteråt?
   Jag har en självhypnosskiva som fungerade bra för mig, för ett par år sedan. Tog fram den nu igen, och när jag började slappna av så fick jag en obehaglig känsla, som att jag inte kunde känna min kropp, eller var mina armar och ben var.
   Detta gjorde att hjärtat slog snabbare, antagligen för att jag blev orolig, och till slut avbröt jag för det kändes mycket obehagligt. Vad är det som händer i kroppen då? Kan man förlora kontrollen helt och sen att det kvarstår? Att tilläggas är att jag tidigare har haft en del ångest (inte omedveten och inga trauma).
   Har läst att vissa som gör självhypnos mår jättedåligt efter och får psykotiska upplevelser. Stämmer detta?


tacksam för svar,
mvh
Disa 

    

Hej Disa

Först svarar jag generellt på din sista fråga. Om en person har eller har haft psykosdiagnos, så är ett av de vanligaste symptomen att personen är benägen att gå in i sin fantasivärld och sedan har svårt att skilja mellan inre värld och yttre värld. Jag vill påpeka att rikt fantasiliv inte är onormalt eller problematiskt, utan problemen uppstår först när någon uppför sig som om den inre världen av fantasier och tankar finns därute, synliga för alla, samt andra symtom på att gränser mellan själv och andra har upplösts i den egna varseblivningen.
   Så svaret på din sista fråga är att hypnos inte utlöser, i meningen ”skapar” psykos, men personer som redan är eller har varit psykotiska kan råka illa ut om de saknar professionell vägledning i hypnosutövandet.
   Om självhypnos: Självhypnos och meditation medför samma risker för sköra personer; ett omåttligt utövande eller utövande utan professionell vägledning, syfte och mål, kan försvåra verklighetsuppfattningen för psykosnära personer. Men med professionell guidning kan hypnos vara användbart för alla. Då kan förmågan att använda självhypnos styras i konstruktiv riktning tillsammans med en behandlare.
   Vi får ibland rapporter om att personer mått dåligt efter ovarsamt hanterad hypnos hos behandlare med bristande kunskap och kompetens. De som är obehöriga att behandla informerar sina kunder att de inte behandlar med hypnos, de bara ”lär ut självhypnos” i ”friskvård”. Det är från sådana sammanhang vi får höra klagomål. Mitt intryck är alltså att risken är större hos en ovarsam/oprofessionell hypnotisör än med självhypnos, för det går liksom inte att pressa sig själv djupare än man hanterar – det värsta som kan hända är obehag.
   Nu till din egen upplevelse: Vill du ta reda på varför du mådde dåligt denna gång, rekommenderar jag personligt besök hos våra behandlare, och då kommer du troligen att återfå förmågan att dra nytta av hypnos! Två skäl kan finnas till ditt obehag:
   1. Att du f.n. skjuter undan ångestskapande situationer, som du behöver ta tag i, för när du slappnar av försvagas förmågan att skjuta bort dina aktuella behov, så att dessa tränger sig på som ett budskap till dig att du är i obalans och behöver göra något. Om det är fallet, kan du får hjälp hos psykoterapeut eller psykolog. Hypnos kan vara till hjälp, det avgör man i behandlingssituationen.
   2. Du kan ha blivit skickligare på att slappna av sedan sist, så att du sjönk in i en mycket djupare trance än tidigare. Du kan ha blivit överrumplad av de, helt naturliga, förändrade kroppsförnimmelser som djuptrance ofta ger. Detta är inget farligt i sig, utan något du kan notera med intresse. Nu visste du inte det, utan blev antagligen rädd för upplevelsen, varvid stresshormoner aktiveras och din upplevelse av att sakna kontroll över dessa autonoma reaktioner, är orsaken till ditt upplevda obehag.
   Om detta är rätt svar, skulle du kunna få hjälp att uppleva en så djup trance i trygghet, som en normal erfarenhet och få hjälp att känna att du är närvarande och medveten, på samma sätt som när du är nära att somna. Att man kan somna på riktigt i en själv- eller heterohypnos är också helt naturligt. Något männsikor inte alltid tänker på är att man i stort sett varje gång man somnar passerar ett stadium av förändrad kroppsuppfattning. Men vid det laget har de flesta redan hamnat i ett halvsovande drömtillstånd och tänker inte på hur kroppen känns/inte känns.

Hoppas svaren hjälpte något.

 

Hälsningar

/Susanna

 

 

Hej!
Har gått i psykoterapi i två år nu och har nog en bra bit kvar. Först nu börjar jag få minnesflashbacks, men bara korta sekvenser och jag blir så osäker på om jag hittar på eller om det är sant... Känner mig ledsen över det. Minnen från traumatiska upplevelser i barndomen, är det någon som man kan få fram genom hypnos? Hypnos i sig har jag många ggr ställt mig skeptiskt till, men det känns jobbigt att jag gått i terapi så länge utan att minnas särskilt mkt, och har därför på senare tid funderat på om man kan kombinera sin terapi med hypnos för att minnas mer?

 

    

Hej!
Din skepsis mot hypnos bottnar säkerligen i att otillräckligt utbildade personer använt metoden ovarsamt, eller film och underhållning som ger intrycket att man släpper all kontroll i hypnos och följer hypnotisörens vilja. Du kommer troligen bli positivt överraskad av hur närvarande du känner dig om du prövar hypnos hos någon av våra medlemmar. Om du tillhör den grupp som glömmer vad du upplever under hypnos, är det troligen beroende på samma försvarsmekanism som hållit borta de minnesbilder som nu poppat upp i form av flashbacks.
   Hypnos är en väl beprövad och bra metod i arbete med traumaminnen. Försvaren släpper emellertid inte förrän man byggt upp ett förtroende till terapeuten. Därför använder vi hypnos inom ramen för en förtroendefull trygg samtalsterapi. Eftersom du redan går i terapi, behöver ni diskutera frågan om du kanske inte kommer längre nu. Om det är så, rekommenderar jag att ni arbetar på att avsluta den terapin innan du börjar hos en hypnoskompetent psykoterapeut. Men det kan ju också hända att du byggt upp en så trygg relation till din terapeut, att dina minnen nu kommer att bli allt tydligare, t.ex. i drömmar. Det underlättar med någon form av avspänning och fokusering (vilket ju är verkningsmekanismen i hypnos), om din terapeut är bekväm med det.
   Ditt förslag, att komplettera din aktuella terapi med hypnos-sessioner hos någon annan, säger vi ofta nej till av ovan nämnda skäl. Men jag har prövat den modellen ett par gånger, då patientens terapeut uttryckligen begärt det, och det fungerade. Jag tror det underlättade att de kommit långt redan, och inte minst att terapeuten visade förtroende för både hypnos och mig som behandlare. Det är alltså upp till terapeuterna att säga ja eller nej till ett sådant samarbete. Jag själv säger numera nej, eftersom jag är mer bekväm med att ha hela terapiprocessen i min hand.
   I hypnos fokuserar vi på känslor som behöver bearbetas, begripliggöras och hanteras. Man skapar uthärdliga minnen genom att prata eller reflektera om sina upplevelser – och sanningshalten kan ingen någonsin garantera. Det räcker med att låta vittnen återberätta ett skeende så märker alla hur olika vi minns samma händelse. Det händer att man i ett trauma får en overklighetsupplevelse; samma känsla av overklighet uppträder efter att man erinrar sig fragment av traumat, långt senare. Det är således ganska typiskt för trauma-flashbacks eller återupplevanden, att man undrar om man fantiserat eller verkligen upplevt. Erfarna terapeuter har ofta en känsla för om det som kommer upp är verkligt, symboliskt eller kanske ”förtätat”, dvs sammansatt av liknande situationer från flera tillfällen, återupplevt som ett. Det läkande är att man blir tagen på allvar av terapeuten och arbetar med materialet.
   Hoppas detta besvarar dina frågor.

 

Hälsningar

/Susanna

 

 

Hej!
Min mamma dog när jag var så liten som 16 månader, efter att ha slagits mot cancer ett tag. Det har satt djupa spår i mig, tror jag. Har en enorm känsla av övergivenhet, som också får mig att ständigt tycka att jag är hemskt dålig på alla sätt. Det finns även andra saker som kan bidra till de känslorna, exempelvis flyttar, en pappa som inte hade så mycket tid som man som barn behövde, och andra vuxna som tog hand om mig men bara för ett år eller så.
   Jag frågar mig ofta varför känslorna av övergivenhet och dålighet finns hos mig, och jag tror verkligen att det har att göra med dessa saker som hände så tidigt att jag inte kan minnas något. Jag minns inte vilka känslor jag hade då. Tror att det handlar om en tid fram tills jag var 7-9 år gammal. Tror att det skulle vara lättare att acceptera mina nuvarande känslor (och ta mig förbi dem) om jag också förstod varifrån de kom. Kan man komma åt det här på något sätt med hypnos, och få veta vad man tänkte t ex när en viktig person lämnade en? Kan man nå så långt tillbaks som till när man var bara 16 månader gammal?
 
//Anna
 

    

Hej Anna!
Du har helt rätt, det är lättare att acceptera och därmed hantera, aktuella känslor, om man förstår varifrån de kommer. Det verksamma i detta är inte förståelsen i sig, utan den sympati med dig själv, som liten, du kan känna. Det ger näring till självkänsla på djupet. Att tycka om sig själv är en nödvändig grund för eventuell förändring, i de fall förändring behövs. Därför kan vi se det som terapins viktigaste mål.
   Din fråga: ”Kan man få veta vad man tänkte när…?” Ja, vi ser i vår praktik att våra patienter ofta kan uppleva hur det känns att vara i kontakt med tidiga minnen av förlust, och våra metoder underlättar detta. Vi kan inte med vetenskaplig säkerhet påstå att minnena är exakta, men det kan man aldrig, så hypnosframtagna minnen utgör inget undantag från denna regel. Dock ser vi ständigt att patienter upplever minnen från tidig barndom som kommer upp i hypnos, som mer förankrade i alla sinnen, mer påtagliga och verkliga än de antaganden om vad som hänt, som göra i vanligt vakensamtal.
   Kan man minnas från 16 månaders ålder? Ja, eftersom 16 månader är en ålder då man utan ord, lär sig vem man är och vad som är tryggt respektive farligt att göra, så tar man ständigt in stämningar från sammanhang, i syftet att anpassa sig till de krav för gott överlevande som ens nära omgivning ställer, så som man ”tolkar” det i sin upplevelse. Sådana upplevelser lagras i hjärnans djupare skikt, som en typ av ordlösa minnen. De kan återupplevas som inre stämningar från specifika sammanhang och översättas till verbala beskrivningar i terapin, då man berättar för terapeuten vad man upplever. Berättaren i dig är då ditt vuxna jag.
   Kontakta gärna någon i behandlarregistret.

 

Hälsningar

/Susanna

 

 

Hej!

Jag har en dotter, 28 år gammal, som har OCD och har haft detta sedan mer än tio år tillbaka. Hon får endast medicin mot detta och jag har letat i era register över hypnotisörer och försökt hitta någon med kod 53, där tvångssymptom finns. Jag kan tyvärr inte hitta någon och undrar om ni kan hjälpa mig. Jag behöver alltså veta någon som behandlar OCD, tvångssyndrom, med hjälp av hypnos. Vi bor i X, men kan resa i princip var som helst bara det finns hjälp att få.

 

    

Hej!

Först kort om OCD. Tvång kan dölja depression: uppgivenhet, känsla av utanförskap och sorg. Tvång kan dölja fobi: rädslor att misslyckas, göra bort sig, uppföra sig galet, etc. De allra flesta patienter med OCD har flera diagnoser. Det verkar också finnas en konstitutionell benägenhet att försöka hantera ångest med kontrollhandlingar och -tankar. Förmodligen finns det en konstitutionell (medfödd läggning) bakom varje ”val” av försvar mot oro eller ångest, med mer eller mindre inslag av föräldrar och äldre syskon som modeller för hur man hanterar motgångar. Så när det gäller att hitta en terapeut kan det vara bra att känna till följande:

   Ofta behövs en kombination av metoder och kompetensområden f a kunna arbeta med OCD. Lättare former av tvång behandlas framgångsrikt med beteendeterapeutiska metoder och det behärskar alla som utbildats hos oss. Svårbehandlade former kräver större uthållighet hos såväl terapeut som patient, och kan dölja ångest som i sin tur döljer bortträngda skrämmande känslor. Hos andra har tvånget blivit som ett beroende av missbrukskaraktär, och varje försök att avstå från tvångets uttrycksformer skapar förhöjd ångest, en sorts skräck för icke-kontroll, kaos, förintelse… Forskning har visat att de terapeuter som lyckas bäst, oavsett patientens diagnos, är de som arbetar bra med alla typer av patienter och diagnoser, så kodsystemet vi har är egentligen en eftergift för den rådande föreställningen att vissa terapeuter är bäst på vissa diagnoser. Där kan våra terapeutmedlemmar välja hur de vill presentera sig, samtidigt som de flesta skulle kunna skriva alla koderna. I själva verket är det så med psykologiska behandlingar, som hypnos i detta fall är, att våra medlemmar anpassar sin metod efter patientens individuella stil, där själva diagnosen har relativt liten betydelse. Många av våra annonsörer bryr sig inte om att använda koder. Varje terapeut blir skicklig i de (hypnos)metoder de fördjupat sig i samt trivs med och som de utvecklat genom sin kliniska erfarenhet.

   Så hur vet man att man hittat en bra terapeut, om kodsystemet inte är en bra guide? Svar: Man ringer upp några och beställer tid hos den (somliga prövar flera) som säger sig kunna ta emot för en intervju och bedömning. Om patienten efter intervjun (en eller ett par tillfällen) känner att terapeuten ställt bra frågor, lyssnat på ett sätt som känns förtroendeingivande, föreslagit hur behandlingen kan läggas upp och om det arbetssättet känns hoppingivande, då finns förutsättningar för ett bra samarbete och därmed möjlighet till förändring. Och, eftersom samarbete är avgörande, är det en stor fördel om din dotter själv tar den första kontakten. På www.hypnosforeningen.se finns både behandlarregistret och kandidatregistret: även i det senare finns medlemmar med hypnoskompetens och lång erfarenhet i sitt vårdyrke.

 

Hälsningar

/Susanna

 

 

Hej!
Jag har lidit av ätstörningar så länge jag kan minnas, det är inte en typisk tonårsätstörning utan haft problem med maten så länge jag kan komma ihåg. Har antingen ätit för mycket eller för lite, har behandlat ett över- och hetsätande med överdriven träning och föll i dryga 20-årsåldern in en djup anorexi, har tagit mig ur den riktigt svåra och låga vikten, var på rehab för att äta upp mig, har gått i kbt, psykologer, psykoterapeuter, speciella ätstörningsterapeuter och kliniker mm, men klarar inte att hitta ett normalt beteende till mat alls. Fortsätter äta för mycket och ibland hetsäta och kompenserar det med att äta lite efter det, är nu kraftigt underviktig men klarar att sköta mitt jobb dock påverkar det mitt sociala liv så att jag snart inte orkar längre, kan inte hantera bufféer, mat som jag ska ta själv mm, har ständigt ologiska hunger- eller mättnadskänslor.
   Läste ditt svar till en kvinna som är sockerberoende och jag kan se min ätstörning som ett beroende/ett missbruk, ser mig mycket som en missbruksperson i det mesta, har svårt att hitta nivån lagom på nästan allt jag gör - det är antingen PÅÅÅÅÅ eller AVVVVVVVV! Så vad tror du, är hypnos värt ett försök i mitt fall?


MVH/ Sia

 

    

Hej Sia!
Det verkar som om du har en nästintill medfödd benägenhet till on-off, vilket jag sett hos vissa. Det kan handla om näringsproblem redan från moderkakan i livmodern, bara en hypotes, men i vissa fall ser det ut att vara så, särskilt om uppväxten varit trygg, och det är svårt att hitta orsaker där. Om du har en trygg uppväxt eller ej, kan jag inte se av ditt mail.
   Jag kan inte svara vare sig ja eller nej på din fråga om hypnos hjälper, för hypnos är inte så dramatiskt annorlunda än alla andra metoder du prövat. Ändå vill jag inte avråda dig, plötsligt kan det klicka mellan metod, terapeut och patient, så att allt stämmer för att hitta vad just du behöver. Men det kan ta mycket tid och ihärdigt arbete att bygga upp en sådan behandlingsrelation och att ha med sig nya mönster in i vardagen! Har du haft dessa vanor hela livet finns det risk att djupa delar av din hjärna kopplar ätande till liv eller död, så att du måste ha total kontroll för att stå emot, vilket du beskriver som ohållbart.
   Några bedömningssamtal för att utreda hur man ska jobba med just dig rekomenderas som en start.

Med vänlig hälsning,
Susanna

 

 

Hej!
Jag är 25 år och för 10 år sedan fick jag en sjukdom som satt sig i ledvägarna till hjärnan (enligt läkarna). Jag låg hemma en kväll och plötsligt fick jag en konstig känsla i nacken, och huvudet började vrida sig upp och gick i låst läge. Kunde inte vrida huvudet neråt. Nacken hade låst sig. Efter ett tag började mitt huvud vrida sig åt höger och vänster, jag kunde inte styra mitt eget huvud. Mina föräldrar tog mig till närmaste sjukhus direkt. Där tog dom benmärgsprover, ct-skalle och andra tester. Testresultaten uteslöt hjärnhinneinflammation. Läkarna sade till mina föräldrar att jag skapar dessa symptom för att få uppmärksamhet. Mina föräldrar tog mig till ett större lasarett istället. En läkare där kände till ett liknade fall i Göteborg och han satte in medicinering. Efter 2 veckor var jag helt frisk förutom att jag fått nackproblem vilket botades med sjukgymnast i 1 års tid. Idag 10 år senare mår jag bra.
   Nu till problemet. Jag blev aldrig medvetslös när smärtorna och symptomen kom, vilket läkarna inte kunde förstå så jag kommer ihåg ALLT; känslan, rädslan, oron. Trots att läkarna säger att jag aldrig kommer att få den sjukdomen igen så har jag ibland svårt att sova och känner efter i nacken om det kommer tillbaka? Jag skapar i mitt huvud känslan att kramperna kommer igen. Jag blir orolig, rädd, nervös. FAST jag vet att det inte kommer tillbaka, kan jag inte sluta tänka på det. Jag kan inte slappna av eller koncentrera mig, går bara och oroar mig. Jag var så rädd när detta hände för 10 år sen, så det förföljer mig. Går detta att hypnotisera bort? Eller går det att lösa på annat vis med hjälp av hypnos?

Mvh, RK

 

    

Hej RK,

Man tar inte bort idéer med hypnos, man bearbetar psykoterapeutiskt, så att du inte längre behöver vara rädd. Eftersom du inte rår på fixeringen med ren vilja, är hypnos värt ett försök, eftersom du i hypnos kommer åt omedvetna aspekter av din rädsla. På din beskrivning verkar det som om du lider av ett post traumatiskt stress symptom, och hypnos är ett av de bättre metoderna i behandling av trauma. Om det finns andra rädslor under denna enskilda händelse, kan behandlingen ta längre tid. Ta upp övriga frågor med den behandlare du söker, i den krets där du bor, se vårt behandlarregister.

 

Med vänlig hälsning

Susanna

 

 

Hej!
Jag har problem som jag har mått dåligt av sen jag var liten.
Finns en person i min släkt som idag är över 40. Han och hans fru var ofta barnvakt åt mig när jag var liten. Har minnen av att han och jag gjorde roliga saker tillsammans.
   En dag började jag må dåligt när han var i närheten. Jag fick ont i magen och ville bara bort därifrån, jag förstod aldrig varför. När hans barn var små jobbade jag som barnflicka hos dem en kväll i veckan. En gång kom han hem tidigare än planerat och jag var där. Fick ångest och ont i magen. Han skjutsade hem mig och jag kunde knappt andas för jag var så rädd.
Idag när jag träffar honom så känner jag likadant. Får ont i magen och vill bara så långt bort ifrån honom som möjligt.
   Jag har ingen aning om varför jag känner så.
   Kan man via hypnos gå tillbaka i tiden för att minnas? Har en svag känsla av att någonting har hänt. När jag var liten tyckte jag om honom.

Mvh
A.

 

    

Hej A.
Ångest som är förknippad med specifika situationer eller personer har oftast en orsak i något bortträngt/dissocierat trauma, skam eller annan obehaglig upplevelse.
   Det fina med hypnos är att man avstår från att spekulera i orsaken eller göra medvetna gissningar. I hypnostillståndet kan du tillsammans med en erfaren psykoterapeut få bra hjälp att nå djupare skikt inom dig.
   Många med symptom av det slag som du beskriver, har underliggande känslor, minnesbilder eller rädslor som ligger bakom den aktuella ångesten.
   Det du hittar behöver du sedan hjälp att hantera och även där är hypnosen ett bra hjälpmedel. Jag rekommenderar inte att du söker en hypnosterapeut enbart i syfte att försöka minnas, utan snarare i syfte att få hjälp med det som då kommer upp. Det kan ta tid innan du känner tillräckligt förtroende för terapeuten, sedan kan det ta tid att få fram vad som ligger bakom ångesten och slutligen får du räkna med att det kan ta tid att bearbetat detta.
   Men visst, med hypnos brukar det gå betydligt snabbare än med enbart samtalsterapi, så jag rekommenderar dig verkligen att söka någon i vårt behandlarregister.

Mvh,
Susanna Carolusson

 

 

Hej!
Jag undrar om det med hjälp av hypnos går att minnas var jag slog mig när jag ramlade ner i min morfars ladugård när jag var 6 år och slog mig så att jag fick hjärnskakning?
   Jag har under många år behandlats för smärta i nacke och rygg och mycket kommer från den olycka jag nämner ovan. För att kunna behandla mer effektivt skulle vi behöva veta mer exakt var jag slog mig. Det framgår inte så detaljerat av läkarjournalen.

Vänliga hälsningar
J-E

 

    

Hej J-E
Det framgår inte vilken typ av behandling du menar. Jag antar att du menar psykologisk smärtbehandling, inte traditionell ortopedi, sjukgymnastik eller kirurgi?
   Den psykologiska aspekten av smärta kan man mycket väl behandla med hypnos utan kunskap om exakt var i huvudet du slog dig. Dessutom kan man slå i skallen på ett ställe, medan eventuell inre nervskada och/eller yttre muskulär skada kan drabba närliggande andra områden av huvud, nacke eller axlar, än där man skadades.
   Hypnos används i smärtbehandling på två sätt; rent smärtlindrande, vilket innebär att man påverkar sin upplevelse av smärtan. Ett annat sätt som man kan ta till om det inte räcker, är att leta sig tillbaka till den situation då smärtan uppstod och utforska hur man på ett icke medvetet plan eller som en bortträngd upplevelse, tolkade traumat. Man arbetar då med att förstå och förändra den aspekt av smärtan som kan ha fyllt en psykologisk funktion, t.ex. att man trodde man skulle dö, men insåg att man var vid liv tack vare att man kände smärta. I sådana fall är ju smärtan ett bevis på att man lever, medan frånvaro av smärta kan vara skrämmande. Men oftast arbetar man med ren smärtlindring först.
   Som du ser, så får du ett annat svar än du kanske hade förväntat dig.

Mvh

Susanna

 

 

Hej!
Undrar om är möjligt att bli känslokall med hjälp av hypnos? Att kunna lura/träna hjärnan att inte känna känslor? Om det är möjligt var kan man vända sig? Och måste man tro på att hypnos för att det ska fungera ?
Med vänlig hälsning,
T

 

    

Hej T!
Jag blir helt förfärad över att någon vill bli känslokall (fast mördaren Breivik menade ju att han tränat sig till det) - känslor är det som gör oss mänskliga, som gör att vi kan älska oss själva och andra människor, sörja, bry oss, känna omsorg om våra vänner och dessutom känna livsglädje.
   Jag förmodar att din fråga grundar sig i någon smärtsam känsla som du vill få hjälp med, alltså inte en rent fysisk smärta. Den känslomässiga smärtan är ett pris som följer av att vi har känt starkt för något/någon som försvinner från oss, och vi vill gärna slippa sådan smärta.
   Men vi fungerar så att utan förmåga att känna den smärtsamma saknaden, kan vi inte heller känna varm kärlek och glädje. Att bli känslokall är att också tappa känslan för livets existentiella frågor: Värden, värderingar, mening...
Du kan inte få hjälp med det du frågar om, men du kan få hjälp med det problem som får dig att ställa din fråga.
   Måste man tro på hypnos...? Nej, hypnosen anpassas till dig på ett sådant sätt att det känns riktigt och äkta, inget konstigt som du ska tro eller inte tro på - du ska bara uppleva det du upplever, så hittar terapeuten och du fram till en form som passar dig. Förutsatt att du har en fråga/problem som lämpar sig för psykoterapi.


Hälsningar,
Susanna

 

 

Hej!

Jag har hört att hypnos ibland kan hjälpa mot långvariga smärttillstånd och är nyfiken på om detta skulle kunna vara något för mig. Jag är 40 år och har i 8 år haft ont under mina fötter, har inte fått någon säker diagnos men det lutar ändå åt plantar fasciit, eftersom jag har ont i den senan under foten, främst i fästet vid hälbenet. Jag är grundligt utredd, har provat alla möjliga behandlingar, inlägg o.d. men ingenting hjälper. Smärtan i fötterna blir värre vid belastning. Eftersom jag haft ont så länge på samma ställe funderar jag på om hypnos skulle kunna tänkas hjälpa till att inte vara så smärtkänslig på just den punkten?
Om du tror att det skulle vara idé att prova undrar jag hur behandlingen skulle kunna gå till, om det brukar krävas många behandlingar för smärtproblematik osv? Vet du om smärtmottagningar kan jobba på detta sätt, eller går det bara att bli behandlad privat?

tacksam för svar,
varma hälsningar
Ina

 

    

Hej Ina!
Om diagnosen plantar fasciit stämmer, vilket låter troligt, så är ju allt tryck på området och all smärta en faktor som fördröjer läkning, så hör först med din vårdcentral om du kan låna kryckor så att du avlastar hälen.
   Utöver kravet på att låta inflammationer vila från press, kan läkning underlättas med hypnos. Jag har en CDskiva som du kan beställa, som heter Läkande Visualisering. Det kan vara kostnadseffektivt för dig att pröva den först. En så riktad hypnos som du efterfrågar behöver inte ske hos behandlare utan skivan bör kunna ge den lilla extra hjälp som kan stimulera din naturliga förmåga till läkning.
   Det är inte alla smärtmottagningar som har hypnoskompetent personal, men privata alternativ hittar du i behandlarregistret. De som står där har den kompetens som behövs, om inte så talar de om det om du ringer.
   Detta svar går via styrelsens medicinare innan publikation, som kontrollerar att jag inte svarar tokigt ur medicinskt perspektiv.

Vänligen,
Susanna.carolusson@hypnosforeningen.se
 

 

Hej Susanna.

Jag heter (..) och är 25 år. Sedan dagen innan jag började studera vid universitet för tre år sedan har jag lidit av ångest och panikattacker till och från. Sedan början av sommaren -11 har min ångest börjat utlösas av att jag vistas utomhus under bar himmel, vilket har blivit ett oerhört handikapp. Jag är liksom oerhört medveten om rymden ovanför mitt huvud och det känns ungefär som om jag befinner mig på kanten av ett bottenlöst stup. Jag tänker på mitt problem mer eller mindre konstant och oroar mig väldigt för att gå ut. Har börjat gå hos en psykolog men det har inte hjälpt. Tror du att du skulle kunna hjälpa mig, kanske med hypnos?

Med vänlig hälsning,
F.

 

    

Hej F.

Det finns alltför många frågor att utreda innan man kan besvara din fråga. Om psykologsamtal inte har gett någonting alls, är det osäkert om hypnos ger något. Har du intervjuats om uppväxt, personlighet, känsliga områden, tigare tecken på ångest, psykisk sjukdom, hur dina nära relationer har sett ut, m.m? Flyttade du hemifrån då ångesten utlöstes? Handlar det om att vara utlämnad, tappa fotfästet? Hur hanterar du det, var hittar du trygghet?
   Alla sådana frågor behöver utredas innan man vet vilka psykologiska metoder du kan ta till dig och om psykoterapi behöver kombineras med medicin. Finns det en studenthälsa i anslutning till ditt universitet, tycker jag du ska be att få träffa teamet där; de brukar ha både medicinskt och psykologiskt kunnig personal.
   Hypnos är en underordnad fråga - den fråga jag finner viktigare är om du är mottaglig för psykologiska metoder och i så fall hur den psykolog ska vara för att få dig att engagera dig i behandlingen på ett sätt som känns meningsfullt för dig. Så jag konstaterar att frågan om hypnos eller inte hypnos går inte att besvara utan en ordentlig klinisk intervju.

Hälsningar,
Susanna
 

 

Hej Susanna.

Jag heter (..) och är 25 år. Sedan dagen innan jag började studera vid universitet för tre år sedan har jag lidit av ångest och panikattacker till och från. Sedan början av sommaren -11 har min ångest börjat utlösas av att jag vistas utomhus under bar himmel, vilket har blivit ett oerhört handikapp. Jag är liksom oerhört medveten om rymden ovanför mitt huvud och det känns ungefär som om jag befinner mig på kanten av ett bottenlöst stup. Jag tänker på mitt problem mer eller mindre konstant och oroar mig väldigt för att gå ut. Har börjat gå hos en psykolog men det har inte hjälpt. Tror du att du skulle kunna hjälpa mig, kanske med hypnos?

Med vänlig hälsning,
F.

 

    

Hej F.

Det finns alltför många frågor att utreda innan man kan besvara din fråga. Om psykologsamtal inte har gett någonting alls, är det osäkert om hypnos ger något. Har du intervjuats om uppväxt, personlighet, känsliga områden, tigare tecken på ångest, psykisk sjukdom, hur dina nära relationer har sett ut, m.m? Flyttade du hemifrån då ångesten utlöstes? Handlar det om att vara utlämnad, tappa fotfästet? Hur hanterar du det, var hittar du trygghet?
   Alla sådana frågor behöver utredas innan man vet vilka psykologiska metoder du kan ta till dig och om psykoterapi behöver kombineras med medicin. Finns det en studenthälsa i anslutning till ditt universitet, tycker jag du ska be att få träffa teamet där; de brukar ha både medicinskt och psykologiskt kunnig personal.
   Hypnos är en underordnad fråga - den fråga jag finner viktigare är om du är mottaglig för psykologiska metoder och i så fall hur den psykolog ska vara för att få dig att engagera dig i behandlingen på ett sätt som känns meningsfullt för dig. Så jag konstaterar att frågan om hypnos eller inte hypnos går inte att besvara utan en ordentlig klinisk intervju.

Hälsningar,
Susanna
 

 

Hej!
Jag undrar om man kan använda hypnos till att få en spark i baken?
Mitt problem är att jag inte gör något. Jag har en hemsida som jag borde arbeta mer med, det blir mest att jag slötittar på TV och läser lite. Går det att använda hypnos för att få mig att sätta igång, så att jag får nånting gjort? Jag är pensionerad och ensamstående.
mvh
Håkan

 

    

Hej Håkan!

Människan styrs av sin vilja och samvete, "jag borde" och "jag vill". Man styrs även av känslor som kan vara mer omedvetna och dessa kan ta sig uttryck i motstånd mot vilja och samvete. Så ju mer du pressar dig med att du borde, desto mer motstånd gör den del av dig som väljer att se på TV.
   Att använda samma metod som du redan försökt, nämligen att sparka dig i baken, fungerar inte med hypnos heller, annat än möjligen kortsiktigt.
   Men hypnos är så mycket mer; det handlar om att hitta dina omedvetna skäl att göra ingenting, acceptera dessa skäl och kanalisera dem på ett för din vilja acceptabelt sätt.
   Hypnos rymmer hypnoanalys, metoder för att lära känna olika deljag inom dig och hitta sätt att hantera inre strider eller konflikter bakom din handlingsförlamning.
   När du sedan är medveten om alla sidor inom dig, kommer du troligen inte att behöva ge dig en spark i baken, du kommer i stället att belöna dig för korta arbetspass med sköna pauser.

Vänligen,
Susanna
 

 

Hej!

Jag är en medelålders kvinna som de senaste 15 åren släpat på ett problem. När jag ska svälja, speciellt dryck, försöker jag att kontrollera sväljreflexen, att alltså inte låta den träda in, utan själv bestämma när jag ska svälja. Detta för att jag är rädd för att sätta i halsen, jag tror alltså att min sväljreflex inte fungerar som den ska. Vätska är mera svårkontrollerad än fast föda, att svälja mat går mycket bättre.
    Eftersom jag kan svälja normalt när jag inte tänker på att jag gör det, t ex när jag är väldigt nyvaken och avslappnad och inte har full kontroll, vet jag att det inte är något fysiskt fel på mig. Detta är en fix idé som jag inte vill ha kvar! Dessutom resulterar det ibland i att jag verkligen sätter i halsen, eftersom sväljreflexen inte tillåts träda in när den behöver.
    Skulle hypnos kunna hjälpa mig med detta? Jag har under olika perioder i mitt liv av olika orsaker gått i olika former av psykoterapi, men det har inte hjälpt mig med just detta. Är en ganska kontrollerad person som gärna vill ha kontroll, men detta är absurt och gör mitt liv jobbigt! Beteendet har efter alla dessa år blivit så befäst att jag inte tror att jag kan komma tillrätta med det själv.

Mvh, Ulla

 

    

Hej Ulla!

Eftersom dina besvär handlar om kampen mellan autonom funktion (sväljreflex) och medvetet kontrollerade funktioner (svälja avsiktligt) så bör hypnos kunna hjälpa dig.
    I hypnos arbetar man med autonoma och omedvetna funktioner, man kan få fram omedvetna rädslor såsom skälet till din oro att sätta i halsen, och/eller trygga dig i nya vanor och tillit till din kropps, i detta fall halsens, funktioner.
    Se i behandlarregistret om du hittar någon terapeut i din närhet, hör annars med kansliet.


Hälsningar,
Susanna
 

 

Hej!

Jag har sedan barndomen haft en känsla av att jag är ful och fånig och jag skäms över att visa vem jag är. Jag har behandlats med KBT för "vanställningsföreställning", väldigt framgångsrikt men kanske inte en komplett succé. Jag har också gått i psykodynamisk terapi i ca ett år för väldigt länge sedan.
   Jag har gått i 12-stegsprogram för medberoende.
   Jag tror att jag har en ganska tydlig bild hur mina problem har uppstått och att jag kommit till vägs ände med de traditionella metoderna.
   Jag vill inte på något sätt bli skamlös och inte känna skam när jag gjort något fel, men jag skulle så gärna vilja känna mej stolt över att vara den person jag är och jag skulle vilja känna mej lite friare socialt.
   Jag tror kanske inte att hypnos skulle kunna innebära mirakel för mej, men finns möjlighet att få hjälp till lite bättre självkänsla?

Hälsningar,
Lisa

 

    

Ja, Lisa,
hypnos kan vara ett sätt att komma ytterligare ett steg i din självkänsla. I synnerhet som du har haft hjälp av både KBT och PDT! I terapi med hypnos integrerar man ofta det för patienten mest lämpliga från de olika terapiformerna och kan ofta komma lite djupare i förändring av inre självbild. I ditt fall är det en fördel att du redan kommit så långt i insikt och inte förväntar dig mirakel.

Hälsningar,
Susanna
 

 

Hej!

Jag har sedan ett halvår letat efter minnessaker som tillhör mina barn. Sakerna har försvunnit och jag vet inte hur. Kan jag med hjälp av hypnos minnas när jag såg dom sist och på så sätt kunna få hjälp med vart dom har tagit vägen? Jag mår väldigt dåligt av att sakerna är borta.


Tack på förhand, K

 

    

Hej K.

Saker hamnar ofta fel utan att man är riktigt närvarande i tanken då det sker – t.ex. att man lägger dem i soppåsen därför att man håller på att slänga annat samtidigt och är disträ. Därför skapas inte minnen av dessa tillfällen.
    Vi kan alltså inte påstå att hypnos hjälper dig att hitta förkomna saker. Vad hypnos kan göra, är att frigöra din fantasi, så att du kan komma på fler platser att leta på, än du kommit på då du ”försöker” erinra dig var sakerna kan finnas.
    Chansen att minnas under hypnos ökar om det skulle vara så att du har valt en personlig och speciell plats för just dessa minnessaker, som du sedan glömt.

Mvh

 

 

Hej!

Jag har sedan ett halvår letat efter minnessaker som tillhör mina barn. Sakerna har försvunnit och jag vet inte hur. Kan jag med hjälp av hypnos minnas när jag såg dom sist och på så sätt kunna få hjälp med vart dom har tagit vägen? Jag mår väldigt dåligt av att sakerna är borta.


Tack på förhand, K

 

    

Hej K.

Saker hamnar ofta fel utan att man är riktigt närvarande i tanken då det sker – t.ex. att man lägger dem i soppåsen därför att man håller på att slänga annat samtidigt och är disträ. Därför skapas inte minnen av dessa tillfällen.
    Vi kan alltså inte påstå att hypnos hjälper dig att hitta förkomna saker. Vad hypnos kan göra, är att frigöra din fantasi, så att du kan komma på fler platser att leta på, än du kommit på då du ”försöker” erinra dig var sakerna kan finnas.
    Chansen att minnas under hypnos ökar om det skulle vara så att du har valt en personlig och speciell plats för just dessa minnessaker, som du sedan glömt.

Mvh

 

 

Hej!

Går det att använda hypnos för att med vilja ta bort minnet av en person man tidigare haft en relation med?

N.

 

    

Hej N!

Ja, det är tekniskt möjligt att skapa tillfälliga minnesförluster av detaljer. Men personer som man haft starka känslor för? Knappast troligt, och om det skulle lyckas, skulle minnesförlusten inte var särskilt långvarig, så ditt problem skulle snart återkomma. Eftersom vi som är medlemmar i hypnosföreningen (SFKH) hjälper människor att vara i verkligheten – och minnen av relationer är en del av verkligheten, vill vi i vilket fall som helst inte ta bort minnen.
   Seriösa behandlare med hypnoskompetens manipulerar inte på det sättet, verkligheten är att personen finns i ditt minne. Hos oss blir du behandlad ungefär så här:
   Du får hjälp att hantera de känslor som väcks av dina minnen, hjälp att hitta det egenvärde du hade innan personen kom in i ditt liv, hjälp att sörja – om det är vad du behöver, hjälp att tro på en framtid utan den relationen.
   Så jobbar vi på www.hyposforeningen.se.

Mvh

 

 

Hej!

Går det att använda hypnos för att med vilja ta bort minnet av en person man tidigare haft en relation med?

N.

 

    

Hej N!

Ja, det är tekniskt möjligt att skapa tillfälliga minnesförluster av detaljer. Men personer som man haft starka känslor för? Knappast troligt, och om det skulle lyckas, skulle minnesförlusten inte var särskilt långvarig, så ditt problem skulle snart återkomma. Eftersom vi som är medlemmar i hypnosföreningen (SFKH) hjälper människor att vara i verkligheten – och minnen av relationer är en del av verkligheten, vill vi i vilket fall som helst inte ta bort minnen.
   Seriösa behandlare med hypnoskompetens manipulerar inte på det sättet, verkligheten är att personen finns i ditt minne. Hos oss blir du behandlad ungefär så här:
   Du får hjälp att hantera de känslor som väcks av dina minnen, hjälp att hitta det egenvärde du hade innan personen kom in i ditt liv, hjälp att sörja – om det är vad du behöver, hjälp att tro på en framtid utan den relationen.
   Så jobbar vi på www.hyposforeningen.se.

Mvh

 

 

Jag är en tjej på 25 år och har problem med mitt minne.

   Jag minns knappt vad jag gjorde för två dagar sedan. Jag minns inte min sons födelse som var för knappt ett år sedan. Jag minns inte hur det var när jag tog studenten. Jag minns inte vad jag sagt och gjort med vänner som berättar vad vi gjort ihop. Jag minns knappt vilka ämnen jag pluggade på gymnasiet.

   Häromdagen pratade jag med en vän och frågade om hon minns ifall vi hade pluggat matte på gymnasiet. Ja, men det är klart, sa hon. Minns du inte det? Och nej jag mindes inte det. Mina vänner frågar alltid, men minns du inte det? Min sambo berättar om sina problem på jobbet med vänner etc och jag minns inget. Då tror han att jag inte bryr mig om vad han har att säga.

   Åh jag vet inte hur jag ska förklara mitt problem med mer ord. Jag minns helt enkelt inte saker jag borde minnas. Jag borde väl minnas min förlossning och om jag pluggade matte B i skolan. Jag borde väl också minnas händelser som mina vänner minns så tydligt...

   Har det kanske att göra att jag stressar upp mig för ingenting? Jag minns knappt min sons första månader och det känns så sorligt.
   Hoppas du kan hjälpa mig.
MVH Alexa

 

    

Bästa Alexa


Ditt problem behöver utredas neurologiskt innan en psykologisk behandlingsmetod prövas. Kräv av din vårdcentral att de skickar remiss till neurologisk klinik på närmaste universitetssjukhus.

   Där får du antagligen möta en neurolog och kanske också en psykolog som utreder om minnesproblemet beror på stress enbart, eller om det finns någon brist i hjärnans förmåga att lagra minnen.

   Ett litet tips så länge:
   Minnen skapas av att man efter upplevelserna tänker och pratar om (verbaliserar) upplevelsen. Så pröva gärna själv att, när något händer som du vill minnas, repetera händelsen inom dig genom att prata om den omedelbart efteråt, med någon annan eller med dig själv.

   Glömska skapas av motsatsen, att man direkt efter en händelse byter fokus. Eller att man har sina tankar på annat håll än det man just gör. Då beror minnesbristen på att man inte varit 100 % närvarande. Men om du upplever att du varit närvarande i de händelser du syftar på, och dessutom samtalat om det skedda efteråt - och ändå glömmer, då är en utredning absolut att rekommendera.
   Hypnos är inte det första jag vill rekommendera. Återkom gärna när andra orsaker än psykologiska är utredda.

 

Mvh
Susanna Carolusson

 

 

Hej,
Jag är 35 år, intresserad av hypnos för social fobi, som hindrar mitt liv.
   Jag har lidit av social fobi och även panikångest/ångest sedan ca 10 år.
Innan dess hade jag inga problem alls att redovisa och delta i diskussioner.
Något hände där...
Värst har jag tyckt rodnaden var men det har jag opererat mig mot. Nu är det ångesten/nervositeten. Har upptäckt något konstigt och det är att jag inte alls känner mig lika trängd utomhus. Vet ej vad detta beror på...
Vill inte gå i KBT för att jag känner att jag inte vågar utsätta mig för övningarna.
Vad tror du, kan hypnos hjälpa??
Tack på förhand!
 
Mvh Lisa

 

    

Du bör kontakta en behandlare i vårt register för att få en rättvis individuell bedömning. Du skriver några viktiga ord som en behandlare skulle ta fasta på i en intervju.
   1. Att det började för ca 10 år sedan. Vad som hände då kan vara viktigt att utforska. Hypnos kan vara ett hjälpmedel för att komma åt "djupare" skikt inom dig än enbart samtal, men terapeuten bedömer ändå om samtalsformen är tillräckligt djup för att det ska öppna upp för utveckling och förändring. Dina upplevelser i terapin får inte bli överväldigande, och detta är något som våra terapeuter är mycket duktiga på att dosera pga sin utbildning utöver hypnos. I en analytiskt/utforskande inriktad terapi med hypnos behöver du inte börja med övningar av det slag du antagligen tänker dig ges i KBT. Övningar/hemuppgifter kommer när du är mogen för det och det sker oftast på patientens eget initiativ.
   Hypnos kan underlätta för dig att hitta orsakerna både logiskt och känslomässigt, förstå din ångestreaktion och dess konsekvenser. Ångest är liksom rodnad oftast symptom på bortträngda inre konflikter mellan känslor, tankar eller behov. Genom att lära känna dig själv på ett djupare plan kommer problemet successivt att lösas upp.
   2. Utomhus fungerar du! Här finns sannolikt resurser man kan använda i hypnos för att stärka din förmåga att ta in och använda den frihetskänsla eller annat som du associerar till att vara utomhus, och som du mår bra av.

Din beskrivning ger hopp, tycker jag.

/Susanna

 

 

Hej Susanna!
Jag har ett stort problem och det är min sambo som för närvarande har lämnat mig och vår 17 månaders son.
   Han har sett foton på mig och mina ex i olika vågade positioner som inte är trevligt för någon att se och det var ABSOLUT inte meningen att han skulle titta på dom. Jag hade bara totalt glömt bort att dom låg där.
   Han kan inte glömma det han såg och mår dåligt varje gång han ser mig naken eller när vi ska ha sex för han bara ser dom bilderna framför sig.
   Jag har försökt prata med honom men det hjälper inte. Det är så dumt och onödigt alltihop och det är katastrof att han lämnat sin familj på grund av detta.
   Min fråga är: Kan hypnos hjälpa till att ta bort eller försvaga hans minne av de här bilderna så att vi kanske kan börja om från början igen?

Hoppas på ett positivt svar från dig

 

    

Hej!
I ett sådant här fall rekommenderar jag inte hypnos förrän möjligen efter att ni prövat samtalsterapi. Vad som kan försvaga styrkan i dessa bilder är att han får möjlighet att beskriva vad han känner för dig och er relation, och själv fundera på vad som skulle kunna hjälpa honom. Hur han vill att er relation ska se ut, och kanske få veta från dig vad du uppskattar hos honom, även sexuellt. Kanske fundera över egna tidigare erfarenheter, kanske inse vad svartsjukan grundar sig i. Kan han tänka sig att stanna hos er utan sexuellt umgänge tills vidare, för att känna vad ni båda betyder för honom? Jag rekommenderar att ni går till en par-terapeut först, sedan kanske han behöver tala ensam med någon om vad detta väcker hos honom, men det kommer en par-terapeut att rekommendera, om det ser ut att behövas.

Susanna Carolusson

 

 

Hej Susanna, min fråga rör hypnos mot sockerberoende.
Jag har varit överviktig sedan barnsben, kämpat med min vikt sedan dess och lyckats gå ner och stanna runt 73-81 kg. Förr vägde jag runt 100 kg idag väger jag 80,6 tack vare att jag rört på mig i flera år och har ändrat mitt förhållande till mat. Jag tröstäter inte socker eller kolhydrater längre om det inte verkligen brakar loss, då kan jag trilla dit men det är sällan.
   Jag är en passionerad och analyserande person och har otroligt lätt till gråt i både glädje och sorg. Har haft bekymmer mentalt under åren av min uppväxt men fick rett ut väldigt mycket av det med olika psykologer.
   Jag har däremot aldrig fått ruskat om det här med min sockerkänslighet... alla de känslor som snurrar i mig, det är nästan så att jag återupplever känslor från förr då jag för jämnan gav vika så fort kakan når tungan. Skillnaden nu är att jag inte får göra det, jag mår så fruktansvärt dåligt om jag felar mot mig själv. Även om det nu gäller 3 munnar sockerfri pepsi. Dom munnarna ger ett efterskalv på en vecka. Jag får välja bort korv med vanligt bröd, pasta, ris, potatis, popcorn, mackor.
   Jag äter enligt LCHF då det är det enda som håller känslorna i schack, men jag blir ledsen av att jag inte kan ha ett normalt förhållande till mat. De andra i min familj kan fika utan att behöva tänka på att vilja ha mer följande timmar, min man kan ha en godisskål hemma utan att vidröra den.
   Jag öppnar inte skåp jag vet att det finns godis i. Jag försöker kompensera mitt sug med fett, då det direkt funkar som dämpande.
   Jag måste planera min vardag som en nykter alkoholist. Jag vill kunna ha ett normalt förhållande till socker och kolhydrater.
   Finns det hypnos för att hitta min off-knapp till mitt beteende? Eller anledningen till varför jag har det så jobbigt med sockret? Jag vill gärna få kontroll över detta. Eller kunna släppa tankarna och fungera normalt.

 

    

Hej
Du beskriver ett typiskt sockerberoende, och det börjar bli känt att det är precis lika starkt som alkoholberoende är för alkoholister. Du tycks ha kommit ovanligt långt i den insikten.
   Min erfarenhet är att även med hypnos måste man på lång sikt ha noll tolerans för socker mm, så som du har nu. Man kan med hypnos stärkas i sin karaktär att avstå, genom inre bilder av hur tomma och "giftiga" de snabba kalorierna är. På din fråga om hypnos kan hjälpa dig kunna inta snabba kolhydrater i måttliga mängder, är svaret: Troligen inte, men kanske efter många år av hård avhållsamhet.
   Din andra fråga handlar om orsaken till sockerberoendet och om hypnos kan hjälpa dig få insikt om sådant. Jag har sett fall där man med hjälp av hypnos hittar situationer från uppväxten då socker givit en ångestlindrande effekt, så att man stått ut med situationer man kanske ville protestera emot. I dessa fall har man ansetts vara ett alltför argt barn, så sockrets lugnande effekt har förstärkts, då det dämpat såväl ångest som temperament.
   Men tyvärr, efter att ha rådfrågat kolleger i hela världen i denna fråga, så förefaller sockerberoendet vara som ett alkoholberoende, och alla som haft alkoholism i sin närhet vet att djup självinsikt om alkohol som en ångestlindrande drog, underlättar, men hindrar inte återfall. Samma gäller för sockerberoende. Din självdisciplin är nog nödvändig.
   Kroppen kan emellertid ställa om sig med tid. Ju fler år av självdisciplin som går, desto lättare blir det för din kropp att släppa suget efter mer. Jag har sett exempel på alkoholister som kan ta ett glas vin en kväll, utan att känna sug efter mer, efter total nykterhet under hela 8 år!
   Med socker är det förstås svårare, det finns överallt. Men mycket tyder på att man under avhållsamhetsåren hittar andra sätt att hantera underliggande oro, rastlöshet eller andra bortträngda känslor.

/Susanna Carolusson

Hej Susanna,
Jag tackar så hemskt mycket för ditt svar. Det känns härligt på ett sätt att få höra det ifrån någon utomstående, att jag är just sockerberoende.
Det känns ljust nu när jag vet vilket alternativ jag måste välja. Nu får jag stålsätta mig och förhoppningsvis kommer alla tankar om sockret och ledsamheten av att vara utan försvinna med tiden. Det känns hanterbart!
Så *Tusen tack* för din hjälp!

 

 

Hej!
Jag är 19 år och känner mig hjälplös. Det handlar om svek, skuld och skam. Kort sammanfattat; Jag svek en vän genom att inte närvara under hennes "Adjö-Fest" inför en lång resa i Asien.
   Jag prioriterade annat och det ångrar jag. Jag hann inte be om ursäkt eller klargöra för henne hur hjärtlöst det var av mig - innan hon redan var iväg.
Jag började direkt att må pyton varje gång hon kom på tal. Till sist stod jag inte ut mer och skickade iväg ett långt mail till henne, försökte beskriva hur jag kände. Hon skrev tillbaka, saker som: "Ditt brev värmde...", "men jag är inte långsint" och "Du känner skuld i onödan". Trots denna positiva respons fortsatte jag att må skit. Jag försökte dölja min nedstämdhet och skuld. Jag undrade: Varför mår jag så dåligt nu, man har ju svikit folk förr? Jag vet att hon varken blev ledsen eller sur, bara lite besviken och satte mig i ett lite kallare vän-fack, suckade och fick den där "jaha, nu vet jag var jag har dig"-känslan.
   Nu hatade jag helt plötsligt mitt mail, för att jag sagt helt fel saker.
Jag hade allt planerat då vi skulle träffas; hur jag skulle låta samtalsämnet komma fram smidigt, säga allt det där jag hade tänkt på, det som skulle lätta mitt samvete och göra mig "normal". Sedan skulle vi kramas. Detta skedde också. Problemet är att skulden/nedstämdheten inte går bort. Jag har inget mer att säga henne och vi har umgåtts ett antal gånger efter hennes hemkomst.
   Varför går inte skiten bort? Vad är det för process som har satt igång i psyket och vägrar försvinna? Hjälp...

Mvh
Petter

 

    

Hej Petter
Du beskriver en samvetsångest som verkar orimligt sträng. Människor är inte perfekta och att prioritera annat än en fest är ingen oförlåtlig synd, det inser du säkert med ditt förnuft. Om hon tog lite illa vid sig, betyder du tydligen mycket för henne, eller så är hon väldigt självcentrerad. Hennes respons på ditt förlåt tyder ändå på att du återupptagits till den varmare inre vänkretsen igen, om du nu verkligen hamnade utanför ett tag.
Om det inte hjälper dig att tänka mer tolerant mot dig själv, behöver du fundera på varför du är så hård mot dig själv. Du kan ta hjälp av våra behandlare, om du har råd. Med hypnos kan man komma åt djupare orsaker till samvete och självbild. Du har ju annars rätt ålder för att få vända dig till Ungdomsmottagningen där du bor.

Mvh
Susanna Carolusson

 

 

Hej Susanna!
Jag hittade dig på hypnosföreningen och behöver råd.
   Jag är i desperat behov av att lära mig hantera min oro och ångest. Har alltid varit ett "oroligt barn" som måste ha full kontroll på vad som komma skall. Under tonåren förvärrades det hela; jag fick prestationsångest, vaknade på nätterna och kräktes och gick ner i vikt då matlusten försvann. Sedan dess har jag alltid haft magkatarr och min mage är stresskänslig. Jag hamnade i en depression när jag var 19 eftersom jag då reste ensam utomlands i ett par månader. Jag fick vansinnig hemlängtan. När jag kom hem gick det så långt att jag knappt vågade gå utanför dörren eftersom min mage då kollapsade och mina tankar blev väldigt mörka. Min mamma ringde då en psykolog och bad mig gå dit.
   Nu för tiden (jag är 26 i år) har jag fortfarande magkatarr och dras med oro hela tiden, som då och då mynnar ut i fruktansvärda ångestattacker. Jag kan inte hantera förändringar eftersom jag då automatiskt föreställer mig det värsta som kan hända. Jag behöver därför hjälp att tackla den här problematiken, framförallt nu då jag står inför att söka nytt jobb vilket oroar mig dygnet runt.
   Jag har gått i kognitiv terpai i flera omgångar och gör det även nu, men jag känner inte att det biter på mig. Jag behöver ta till det "tunga artilleriet".
   Jag vill så gärna få omgående hjälp med detta men vet inte om det finns hypnotisörer som specialiserat sig på ångest och oro?
Oerhört tacksam för svar.

Mvh/ Johanna

 

    

Hej Johanna

Först; det är angeläget att på vår hemsida upplysa om att begreppet hypnotisör är vilseledande - det ger intrycket att hypnos kan bota symtom som annan behandling inte biter på. Den psykolog du går hos kanske använder mindfulness, en metod som delvis har sina rötter i hypnos. Om det är så, kanske du skulle uppleva att hypnos inte tillför något speciellt nytt. Det är också viktigt att ta upp ditt missnöje med behandlingen hos din aktuella psykolog, så att ni får prata igenom vad som saknas och om ni kan ändra inriktning eller om psykologen kan förtydliga hur han/hon ser på ert samarbete. Ett sådant samtal kan resultera i att behandlingen tar fart och känns trygg eller att båda är överens om att en annan behandlare kan ha något annat att tillföra.
   Naturligtvis måste du inte inhämta samtycke för att avsluta en terapi, men man vinner alltid på att våga vara tydlig. Hypnos är ju ingen mirakelmetod, sådana finns inte annat än på kort sikt. Våra behandlare använder kognitiva metoder och dynamiskt utforskande i en kombination som passar den enskilda patienten. Hypnos provas ut tillsammans med dig och ger effekt genom att man når ett fördjupande, förstärkande tillstånd.
   Du frågar efter någon som specialiserat sig på ångest och oro. Eftersom ångest och oro är ett stort problem för de flesta som söker terapi, så är alla psykologer och psykoterapeuter väl utbildade för just sådan behandling. Men, som du erfarit, så kan alla inte hjälpa alla. Och ibland krävs många års relation med en och samma terapeut för att livslång otrygghet ska kunna repareras i en behandling. Så: prata med din aktuella psykolog om ditt behov av en annan behandling och om ett sådant samtal inte leder till förnyat/förstärkt förtroende kanske det ändå är läge att begära en avslutning, eller vad ni har kommit överens ska gälla för att avsluta. Att summera eller på annat sätt avsluta alternativt boka en uppföljningstid, ingår som en viktig del av terapin.
   Om du sedan vill söka någon av våra behandlare, se behandlarregistret. Med din problematik bör det vara en psykoterapeut.

/Mvh

Susanna Carolusson

 

 

Hej Susanna.
Jag är 35 år bor i (...). Bor med sambo och våra två barn. Nu ska jag försöka berätta vad som är mitt problem och vad som har hänt i mitt liv.
   Jag kommer från (...). Vi är fyra syskon. När jag var liten drev far och mor ett jordbruk. När jordbruket gick dåligt dåligt började far dricka alltmer och blev aggressiv. När vi gjorde nånting som han tyckte va fel så tog han tag i håret och ruskade om en. Min äldre bror har alltid varit stökig och när han blev äldre så börja han och far slåss, när han var full.
   Min äldre bror har förgripit sig på mig och när jag efter ett tag sa ifrån fortsatte han med att förgripa sig på vår syster. ...
   1995 flyttade jag till (...). 1999 började jag få panik, det blev bara värre. Jag fick kontakt med psykiatrin och började gå till en psykoterapeut.
   Dit gick jag några år och det har fått mig att förstå mitt problem men inte leva med det. Jag har ångest, svårt att åka färja och alla situationer som jag inte kan gå ifrån (t.ex. flyg, hissar, teater, osv.). Jag är rädd att jag ska ta livet min sambo bland annat. Det här har gjort mig isolerad, jag orkar snart inte leva med det här. Kan ni hjälpa mig?

Mvh NN

 

    

Hej
Du skall söka mer hjälp. Vänd dig till psykiatrin igen och be att de remitterar dig till en psykoterapeut som är van att behandla posttraumatisk stress, eventuellt komplex sådan. KBT räcker inte i ditt fall, troligen inte heller enbart insiktsgivande samtal. Det har du fått och det har sannolikt lindrat paniken, men ångest är kvar. Hypnos är en bra metod för traumabearbetning och det finns liknande metoder, som kan ha andra namn. Om regionen där du bor saknar den kompetensen, så brukar det kunna fungera med s.k. "Riksavtal". Då skriver en läkare en remiss till en mottagning i närmaste större stad där kompetensen finns. I våra storstäder finns specialiserade terapeuter och du kan återkomma om du vill veta hur man hittar en sådan mottagning.

/Susanna Carolusson

 

Hej
Jag är 20 år har jobbat lite efter studenten. Men för 1 år sedan blev jag riktigt dålig i min mage, jag har inte jobbat något under detta året.
   Jag har varit hos läkaren flera gånger men dom hittar ingenting. Jag blir dålig i samband med att jag tänker för mycket på många saker, jag blir stressad. Jag får panik i folkmassa, klarar knappt av att stå i kö, blir stressad av att vänta. När det finns de saker som jag inte vill eller orkar startar mina mage direkt och det blir så att jag får gå på toa jätte ofta.
   Detta har blivit ett stort problem och det påverkar mig och min killes förhållande. Jag vågar inte söka jobb med en mage som denna. Fungerar hypnos mot detta?

Ser fram emot svar
Mvh J

 

    

Hej J.!
Du bör först vända dig till en gastroenterolog (magtarmspecialist). Återkom om var du bor så kan jag tipsa om var sådan specialist finns, annars - vänd dig till närmaste universitetssjukhus, fråga medicinmottagningen om man behöver remiss för att få komma till magtarmspecialist. Eller be din allmänläkare/vårdcentralsläkare/distriktsläkare remittera dig till en magtarmenhet, så att du blir lite noggrannare utredd. Allt du skriver tyder på att magen reagerar på stress, men det kan ändå vara bra att ha det fastställt. Psykologisk behandling/psykoterapi med möjlighet att använda hypnos som stress- och ångestlindrande metod brukar fungera väl hos patienter med stresskänslig mage. Se behandlarregistret, så hittar du våra hypnoskompetenta medlemmar.

/Susanna Carolusson

 

Hej Susanna,

Jag har en fråga jag hoppas du kan hjälpa mig med. Jag blir lätt generad och röd i ansiktet i vissa situationer, vilket är ett problem för mig. Jag blir röd i ansiktet utan att känna mig generad eller tycka en situation är pinsam. Det händer mest på jobbet eller hos olika myndigheter som bank, läkare med mera. Ibland kan jag sitta och tänka "nu är jag helt röd i ansiktet, varför? Inget är ju pinsamt med denna situation".
   Det hela känns så konstigt för jag är en vuxen människa, 30 år, som är väldigt social, har många vänner och känner mig säker på mig själv. Men i vissa situationer så blir jag blossande röd i ansiket och det gör mig så frustrerad. Det hindrar mig från att ge ett seriöst intryck på jobbet med mera. Samtidigt kan jag ha föredrag inför 200 personer och tycka det är okej, vilket gör det hela lite konstigt.
   Mest blir jag röd om jag blir tillfrågad något på jobbet, om jag ska förklara någonting, berätta något eller förklara mig. När jag var yngre kunde jag blir blossande röd i ansiktet av att handla på ICA....det blir jag inte längre dock.
Så tror du att hypnos kan vara något för mig? Kan det minska att jag blir generad över ingenting?

Tack för ditt svar;
Sofi

 

    

Hej Sofi,

Jag rekommenderar dig att träffa någon av våra behandlare som kan jobba både med autonoma reaktioner och på djupet. Det krävs nämligen en djupare intervju helst med hypnos som hjälpmedel att få fram orsaken. Ditt brev ger anledning till två hypoteser: Den ena orsaken kan vara följande: Den ytterst svaga, men dock helt normala anspänning som det innebär för dig att vara i de informerande situationer du beskriver, kan ge en adrenalinhöjning med åtföljande blodkärlsreaktion. Och kanske råkar du ha en hy som är ljus så att reaktioner syns mer än hos de mer pigmenterade. En annan förklaring kan vara följande: Du är en logisk och rationell person, som vet att anledning till genans inte finns. En omedveten del av dig kan ändå uppleva en genans, som kan hänga samman med upplevelser från barndomen, då man inte har ett utvecklat logiskt tänkande, utan har oerhört lätt att ta åt sig eller känna sig generad för något som vuxna ser som en bagatell. Om det finns något sådant kan du säkert få hjälp med det.

Susanna Carolusson

 

Hej!
Har under hela mitt liv haft problem med att uttala "R" på rätt sätt och blev lite smått hoppfull om att det kanske kan lösas med nån form av hypnos? Vad tror ni om detta, kan det gå och vem ska jag då kontakta?

Hälsningar, A.

 

    

Hej A.
Om du har en psykisk blockering dvs en omedveten övertygelse att du inte kan säga R på det sätt man försökt lära dig, så kan hypnos vara ett sätt att hitta en avkopplande annan väg till konsten, än den väg du använt i tidigare försök. Om det istället beror på någon neurologisk oförmåga i din tungmotorik, t.ex. i hjärnans centrum för motorisk styrning av tungans rörelser eller lokalt i tungan så kan det vara svårt att avhjälpa med hypnos. Har du prövat att vända dig till en logoped?
Du kanske borde börja där innan du prövar hypnos. Kontakta då vemsomhelst i behandlarregistret, de flesta av våra medlemmar bör ha redskap för denna typ av terapi.

/Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag undrar över hypnos som behandling. Jag har nämligen gått några gånger till en psykolog och försökt komma över en otrohet som jag var med om. Jag känner att jag gör några framsteg men jag kan verkligen inte komma över tjejen som min pojkvän var otrogen mot mig med. Varje gång jag tänker på henne så är jag tillbaka på ruta ett igen vilket känns väldigt hopplöst. Jag undrar om det finns möjlighet att "radera" henne från mitt minne, vilket jag tror är det enda sättet för mig för att kunna komma över det som hände?

Mhv /S

 

    

Hej S!
 
Svaret är nej, om du hoppas att någon sorts avprogrammeringshypnos ska radera en vetskap. Att du plågas av tanken på henne kan bero på så mycket: svartsjuka, dvs rädsla att bli utkonkurrerad, ilska mot din pojkväns svek och din egen hjälplöshet, utanförskap och/eller gamla mönster från ditt liv; skola, egen uppväxt, relationen mellan dina föräldrar och dig, eller annat. Det du eventuellt kan komma längre med än i samtal är om hypnos kan hjälpa dig hitta djupare skäl till att du har svårt för att våga se framåt och lita på din pojkvän. Om du hittar djupare orsaker är det lättare att lägga upp behandlingen för hur du ska bearbeta sådant och känna ditt värde i relationen till din pojkvän.

Mvh
Susanna

 

Hej Susanna!
Jag har lidit av social fobi och även lite panikångest/ångest länge. Den sociala fobin går lite i perioder och är mycket bättre nu än tidigare. Jag är lite blyg men brukar inte ha problem med att delta i diskussioner etc. Det stora problemet för mig är rodnad, röda fläckar på halsen och ansiktet i sociala sammanhang och detta har lett till undvikande av vissa situationer. Det inga problem för mig att träffa folk på kvällen eftersom då syns inte min rodnad lika mycket. Har gått i kortare KBT-terapi men inte blivit så mycket bättre, helt enkelt kanske för att jag inte kunde utsätta mig för de "värsta" sakerna, som t.ex. äta lunch ute.
    Vad tror du, kan hypnos hjälpa mot social fobi eller är jag kanske ett hopplöst fall eftersom jag haft detta så länge?
Mvh

S.A.

 

    

Hej S.A.

Det verkar troligt att KBT bara hjälpte för just det som du vågade exponera dig för och därmed övervinna. Eftersom du uppnått en viss förbättring redan finns det all anledning att tro att det går att påverka även återstående besvär. Det motstånd du har mot att utsätta dig för de situationer som du nu önskar bemästra kan utforskas i hypnos. Du kan även få hjälp att utsätta dig för exempelvis lunch ute, men det kan vara lättare att först göra det i din fantasi, i hypnos hos terapeuten. Hypnosen kan då hjälpa dig i två avseenden, beroende på vilken metod du och terapeuten kommer fram till är ämplig för dig:
   1. Utforska vad du känner och tänker som får kroppen att reagera, vad det är som generar dig (om genans är vad du känner), när och hur besvären började och bearbeta utlösande händelser "retroaktivt"; det finns hypnoanalytiska metoder för det.
   2. I hypnos uppleva lugn och acceptans och föreställa dig en social situation som du vill kunna vara i, och känna dig bekväm, med eller utan rodnad.
   Förlägenhet och blygsel är mycket vanligare än folk tror, men de flesta får mindra synliga symptom än du: lite hand-darr, svettningar, torr hals och harklingar, höjd puls och hjärtklappning. En annan fråga som du också kan ta upp i en behandling, är varför rodnad inte får synas. Symptomen väcker ju i realiteten snarare sympati än antipati hos omgivningen om dom ö.h.t. märker något. Svaret på den frågan kan för många handla om en känsla att avslöjas, och vad det handlar om kan också utforskas och hanteras med hjälp av psykoterapi med hypnos.

Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag behöver få all hjälp jag kan få i att få svar på en fråga.. Är det farligt eller fel att kombinera KBT med hypnos?? Det är väldigt viktigt för mig att få svar på den frågan så fort som möjligt. Det jag menar med att kombinera är att man går på kbt samtal 1 gång i veckan och sen kanske hypnos bara 1 gång under den här perioden som man går på samtal.
Tack för hjälpen
 
Hälsningar/ A.G.

 

    

Hej A.G.
 
Om du inte redan har en terapeut som kombinerar kognitiv terapi med hypnos, så vill jag varmt rekommendera att du söker dig en sådan. Kombinationen är suverän. Det är alltid lite mer komplicerat att gå hos olika terapeuter, så det får du ta upp med dem, om de vill samarbeta med dig på det sättet du beskriver. Samtalsterapi bör ju handla om det man hittar med hjälp av hypnos och hypnosen fördjupar känslomässigt det man samtalar om på en mer kognitiv nivå.
   Men de flesta psykoterapeuter som kan hypnos kan också arbeta kognitivt. Vi arbetar med en kombination av KBT, insiktsterapi och hypnos, i den kombination som passar patienten. Hypnos innehåller många av de förhållningssätt som senare kom att tas upp i de metoder som går under namnet KBT.
 
Susanna Carolusson

 

Hejsan
Har nu länge undrat om hypnos skulle kunna hjälpa mej. I hela mitt så har jag haft löjligt lätt att gråta. När någon höjer rösten. När jag ska försvara/förklara en händelse som jag varit inblandat i. Om någon tycker lite synd om en. På barnens kvartsamtal. När chefen vill prata om något osv.
   Folk säger att det gör inget och att det är ett gott hälsotecken... Men det är så jobbigt. Min mamma har samma problem, men jag är nog värst. Fast jag har lika lätt att skratta, och det vill jag kunna :) det smittar ju av sig men med gråt och tårar tycker folk "synd" om en.
   Tacksam för svar om hypnos eller något liknade skulle kunna hjälpa.
 
Hälsningar Rödögd jämt ( nästan )

 

    

Det brukar vara tvärtom, folk söker behandling för att nå sina känslor. Du är med din tillgång till känslor förmodligen väl garderad mot depression och ångest. Du berörs av livet, starkt och intensivt. Vad du egentligen ber om är att bli lite "avtrubbad", så som de flesta faktiskt är. När kvinnor är gravida och när män får barnbarn brukar de reagera som du.
   Vems är problemet? Om de som tycker synd om dig upplever detta betungande kan du ju bara tala om att det inte är sorgligt och tungt, du är bara så intensivt sensibel av naturen. Du kan tala om att tårarna lätt rinner på dig, men att det inte är synd om dig alls. Min mening är att du är stark som har ett så intensivt närvarande känsloliv. Många utvecklar sin känslighet med hjälp av hypnos och upplever det positivt att kunna vara lättrörda.
   Många i vår förening skulle nog hellre hjälpa dig att uppskatta dig som du är, men om det ändå är viktigt för dig att stålsätta dig bättre så kan man pröva visualiseringar i hypnos för det ändamålet.
   Så rent tekniskt är det antagligen möjligt, men är det etiskt att påverka dig så? Det är en fråga du får dryfta tillsammans med en eventuell terapeut från vårt register.
 
Vänligen,
Susanna

 

Hej!
Jag har ett spänningssyndrom sannolikt orsakat av stress i kombination med tidigare hjärnskakning. Diagnos: Spänningssyndrom
   Händelser som sannolikt kan ha påverkat: Fall i skidbacke – hjärnskakning med kortvarig medvetslöshet. Efter fall i skidbacke och med intensivt arbete (ca 1,5 tjänster) framför terminal (8 -10 timmar om dagen) med glasögon som inte varit anpassade, protesterade kroppen med huvudvärk > migrän och svårigheter med synen.
   Nuvarande status: Jag känner mig lite bättre när jag vaknar på morgonen. Men jag påverkas av minsta lilla stimuli utifrån och dagen blir därför mer och mer komplicerad.
   Jag får direkt spänningar i käkpartiet, runt ögonen och får yrsel i samband
med att jag exempelvis: Gör mycket långsam promenad på plan mark. Pratar med personer. Hör andra prata runt omkring mig (bakgrundsbrus). Fokuserar (läser). Ljus och rörelser.
   Det är mycket små stimuli som får hjärnan att överreagera och stresströskeln är nu oerhört låg.
   Den stress jag utsatt mig för under vintern 2010 och det jag sedan upplevt har naturligtvis skapat någon slags försvarsinställning i hjärnan. Dessa nya ”hjärnrutiner” har fått starkt företräde i förhållande till de hjärnrutiner som fanns före stresspåverkan. Stress > (leder till) spänningar > smärta > rädsla > spänningar (cirkeln är sluten).
   För att komma någon vart tror jag att denna ”onda cirkel” måste brytas. Eftersom stresströskeln är så fruktansvärt låg tror jag att man kunde manipulera stresströskelns nivå.
   Med hypnos kan man styra en del funktioner i hjärnan och det går att lägga in blockeringar, exempelvis mot smärta i samband med operationer. Skulle man då kunna lägga in blockeringar för de nya ”hjärnrutinerna” (som skapats under stark stress) och på så sätt få hjärnan att arbeta
efter de gamla rutinerna istället (det som gällde före). Kan man på så sätt höja stresströskeln?
 
N.N.

 

    

Hej N.N.

När hjärnan protesterar så markant mot utifrånkommande intryck, så är det ett symptom på att återhämtningen varit otillräcklig. Detta symtom ser man efter hjärnskakning där man ignorerat behovet att utestänga intryck och vila, men även efter långvarig stress utan tillräckligt frekventa semestrar, dagar med avkopplande sysselsättning, god sömn, mm. Utmattning och utbrändhet ger likadana symptom som de du beskriver att din son har. Både med eller utan hjärnskakning kan dessa symptom uppstå och i hans fall kanske symptomen beror på både hjärnskakningen och arbetsstress. När vi arbetar med hypnos i sådana fall, gör vi det med den största respekt för symptomens innebörd - nämligen att den drabbade måste slappna av, vila mer, oftare och lyssna på kroppens nej. Den psykoterapeutiska delen i terapin handlar om att kunna behålla självförtroendet i en sådan åtgärd, och det är en viktig del av behandlingen, eftersom många lägger en stor del av sitt självförtroende i arbetsframgång. Man kan således inte höja stresströskeln med hypnos, eller rättare sagt, man skall inte, för om man lyckades skulle det medföra en risk att man förnekar signalerna och kör över sig själv. Människans biologiska behov av att varva utåtriktat engagemang med inåtvänd vila är mycket viktig att respektera. Hypnos kan vara till hjälp för att snabbt lära sig nå den nödvändiga djupvilan, återhämta sig genom den djupa vila och inre harmoni som man kan hitta m h a hypnos, och på så sätt läka i den takt som är möjlig. Jag utgår från att hjärnskakningen är utredd, så att det inte också finns en skallskada. Om detta är oklart, behövs en remiss från läkare till lämplig neurologmottagning, innan psykoterapi med hypnos skulle vara aktuell. Inte för att skallskada hindras hypnos, tvärtom, utan för att man då vet vad man har att ta hänsyn till i behandlings-planeringen.

Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag har i hela mitt vuxna liv haft svårt att kontrollera mitt drickande. Mitt problem är att jag inte kan sluta dricka när jag väl börjat. De senaste 6-7 åren dricker jag i snitt 2 flaskor vin om dagen. Jag dricker väldigt sällan före kl 17 (3-5 ggr per år), då det skulle kännas konstigt (”bara alkoholister dricker dagtid” är inbyggt i mig). Inte ens under livets svåraste stunder har jag brukat alkohol dagtid. Min fru och vänner har nästan aldrig haft problem med mitt beteende, då jag ofta uppfattas som en kul kille när jag blir berusad. Jag och min fru pratar ofta om detta, och hon säger att om jag uppfattar det som ett problem, så måste jag hitta lösningen själv, för hon kan inte vara min kontrollant. Hon är klok och vi är eniga. Jag blir dock seg dagen efter, och längtar verkligen efter att kunna kontrollera intaget då jag vet att hög konsumtion som min är mycket skadlig. Jag bestämmer mig nästan varje dag för att ”idag skall jag inte dricka något”, men det är nästan aldrig som jag lyder detta. På kvällen tänker jag ändå att ett litet glas vin skulle smaka gott, fast jag i den stunden är full medveten om att jag inte kommer lyckas hålla mig till 1 eller två glas.
   Jag har alltid skött mitt arbete, lever ett ganska privilegierat liv. Jag vet att jag av många anses vara en mycket trevlig och pålitlig kille.
   Jag inser att jag har STORA alkoholproblem och Jag vill VERKLIGEN kunna bestämma själv om och hur mycket jag skall dricka. Eftersom jag kan kontrollera suget på för- och eftermiddagen utan några som helst problem så känns det som om förmågan att kontrollera suget finns någonstans i hjärnan, så därför har jag funderat på om hypnos kan hjälpa mig. Vad tror du?

Mats

 

    

Svar:
Nej, hypnos räcker inte för att bryta en sådan stark alkohol-ovana. Det kan bli aktuellt senare när du märker att du behöver psykologiskt stöd att hitta ett nyktert sätt att leva och insikt om orsaken, om det handlar om självmedicinering mot något ångestskapande i ditt inre. Du har rätt i att beroendet sitter i hjärnan, och där sitter både abstinensen och den oro som du inte förmår stå ut med, när du försöker avstå vin efter klockan 17. Det krävs en massiv långsiktig insats med professionellt stöd. Först en alkoholklinik med vana att hantera dessa frågor. Dit vänder sig många sådana som du. Många alkoholmissbrukare är skötsamma disciplinerade människor som dricker på bestämda tider eller i perioder då det inte stör arbetet. 2 fl vin per dag kanske t.o.m. kräver att du avgiftas, som en start.

Susanna Carolusson

 

Jag undrar om ni kan hjälpa mig. Jag har sedan barnsben haft en onormalt stor rädsla för att kräkas och för magsjukor i allmänhet. Både när andra mår illa och när jag gör det själv. Jag har kunnat hålla detta under kontroll hela mitt liv och inte tänkt på det förrän jag har mått illa, men nu sedan jag fick barn som hade magsjuka i vintras och då även jag smittades så har min rädsla eskalerat otroligt. Nu tänker jag på magsjuka vansinnigt många gånger om dagen och vet inte hur jag ska sluta. Jag har gått i terapi via vårdcentralen men känner inte att den har hjälpt nämnvärt. Jag bara MÅSTE bli av med detta nu och denna fruktansvärda ångest som förföljer mig varje dag i mitt liv. Även om jag numera kan övertyga mig själv att jag faktiskt inte är rädd så kommer ändå tankarna på det HELA tiden och jag blir snart knäpp känns det som. Har ni någon behandling, hypnos eller vad som helst som kan hjälpa mig? Mycket tacksam för svar.

Svea

 

    

Hej Svea
Ta gärna kontakt med någon av våra medlemmar, men känn dig för i intervjun, för alla personer stämmer inte med alla. Du har hamnat rätt om du känner dig sedd, rätt uppfattad och lyssnad på. Dina symtom kräver tålamod, det finns ingen "quick fix" för dig, vågar jag påstå när jag läser ditt brev.
   Alla kan hypnotiseras, men alla har mer eller mindre omedvetna försvar mot att arbeta djupt med sitt inre, för det är en psykologisk behandling detta, inte en medicinsk.

Susanna Carolusson

Tack för svaret. Har ni någon medlem som är lite mer specialiserad på fobier och ångestproblematik?
Svea

Min syn på ångest och depression är att de är symptom, inte sjukdomar. Ångest betyder helt enkelt rädsla som vuxit sig så stark att den känns obegriplig. Depression kan i ditt fall vara ett resultat av att du känner dig trött och uppgiven över att ha denna rädsla och det kan även finnas djupare föreställningar om din egen oförmåga att påverka. Din personlighet, din bakgrund, din bild av dig själv, dina föreställningar om vad du kan påverka och din förmåga att slappna av, är sådana faktorer som din behandlare ska känna att hon/han förstår sig på och därmed vet han/hon hur samtal och hypnos ska läggas upp. Detta är en process som inte alltid är så lätt att beskriva i ord. Så mitt råd ovan kvarstår.

/Susanna

 

Hej Susanna,

Jag skulle vilja fråga om det går att tillämpa hypnos mot anorexi. Saken är den att min dotter har haft sjukdomen Anorexia nervosa i 13 år och tillbringar för närvarande sin tid på en psykriatrisk avdelning. Hjälpen som hon får där mot sin sjukdom är ej tillräcklig. Vi som föräldrar ser att hennes psykiska/mentala tillstånd försämras med åren. Vården i all ära, men hantera den här typen av problem klarar man ej. Jag skulle gärna vilja höra om det är värt att prova hypnos på henne.

Tack på förhand,
Bekymrad pappa

 

    

Svar till "bekymrad pappa":

Som förälder är det oerhört smärtsamt att se sitt barn sitta fast i destruktiva mönster, så jag förstår din förtvivlan. Tålamod är viktigt och att ta ett steg i taget. Min egen erfarenhet, och kollegers, är att så långvarig anorexi tyder på ett starkt kontrollbehov som är mycket envist.
   Man känner sig bara trygg när man har stenhård disciplin på sig själv. Om man börjar ge efter för normal lust att äta, kommer ångesten smygande och tar snart över så att man återfaller i tvångsmässigt svältande.
   När det går för långt uppstår risk för kroppsliga skador, undernäringen skapar nya problem.
   En tids sjukhusvistelse brukar vara nödvändig för att man ska tvingas inse att man överlever även om man äter, att man har ett skydd (avdelningspersonal) mot panik och skräck, även om man äter, att det ö.h.t. går att leva och äta mer normalt. Sjukhusvården är sällan tillräckligt bearbetande för ett långsiktigt resultat utan bara nödvändig för att bryta en nedåtgående spiral och - krasst - rädda livet.
   Därefter brukar behandlingshem diskuteras. Jag vet att man har dokumenterat
goda resultat på MHE-kliniken i Mora och en del av personalen där har både psykoterapi- och hypnosutbildning.
   En sådan vistelse och de uppföljningsbesök som brukar följa, stabiliserar ett normalt ätbeteende. Detta räcker för många, men inte för alla. Jag har haft flera patienter som efter sin behandlingshemskontakt behöver en lång tids psykoterapi för att på sikt få en starkare tillit till egna känslor, kroppsliga behov och att kunna njuta. Det räcker alltså inte alltid att ändra sitt ätbeteende och få klart för sig att det är möjligt, en del behöver mer djupgående samtal gärna med hypnos, eftersom man når grundläggande behov med sådana metoder. Men jag rekommenderar alltså följande ordning:

1. Sjukhusvistelsen och den här- och-nu-orienterade behandling den oftast
    innebär. Kroppen i fokus.
2. Behandlingshem för att stärka förmågan att få nya rutiner och attityder
    i sin kosthållning.
3. Om det behövs: Psykoterapi gärna med hypnos, kroppsorienterad
    psykoterapi, bildterapi eller symboldrama. Vi arbetar på samma djupgående
    sätt.

Susanna

 

Hej!
Jag mailade Fredrik Praesto ang min epilepsli. Jag menar den sitter i hjärnan-skulle det gå att under hypnos få den att försvinna? Jag säger varje dag om o om igen " jag är frisk - inga fel på mig - jag är helt frisk" Men hittills inte fungerat... Han svarade att man nog borde vara försiktig med hypnos i samband med epilepsi? Ville att jag skulle kontakta er.
Vad anser ni. Kan jag bli hjälpt genom hypnos? Vad vänder jag mig då?
Tack på förhand!
vänligen N

 

    

Hej N
Bra att du vänder dig till vår förening med såväl medicinskt som psykologiskt kunniga medlemmar. Presto är en underhållningshypnotisör och är förhindrad i lag att behandla sjukdom med hypnos.
    Jag arbetade på 80-talet med många epilepsipatienter som kom på remiss från en neurologiprofessor i Göteborg och jag har alltsedan dess tagit emot enstaka sådana patienter för hypnos. Vi är flera medlemmar med liknande goda erfarenheter av att hypnos kan hjälpa. Jag vet att ytterligare en psykolog , specialist i neuropsykologi i Göteborg sett att hypnosliknande metoder (avspänning och visualisering) hjälpt patienter med epilepsi. Jag har även hjälpt min son att lindra sina ep-anfall.
    Om du har fått en diagnos och en undersökning som visat förhöjd EEG-aktivitet i vissa områden av hjärnan så anses epilepsin orsakad av just detta. Det finns också människor som får epilepsiliknande kramper utan att de har avvikande EEG i vanliga fall. I sådana fall kan man anta att anfallen utlöses helt av psykisk anspänning. Båda grupperna är hjälpta av att lära sig metoder för att hantera och/eller analysera vilka känslor och situationer som utlöser epilepsianfall, att lära sig hypnos för att känna av förvarningarna, kunna lugna begynnande anfall och i vissa fall, kunna skjuta upp anfall.
Vi har alltså klinisk erfarenhet som visar att epilepsi kan påverkas, men inte statistiskt dokumenterade resultat. En behandlare måste bedöma om och hur hypnos kan vara till nytta för just dig.
    Vänd dig till psykoterapeuter i vårt behandlarregister. Du kan också kontakta någon ur kandidatregistret, men då förutsätts att kandidatens handledare är bekant med hypnosmetoder vid epilepsi.

/Susanna Carolusson

 

Hej
Jag har problem med att min son har ljugit sig igenom halva sitt liv. Nu är han 18 år och ljugit om stölder han uppenbart har gjort. Nu senast har han stulit en större summa. Frågan är om man kan få fram sanningen genom hypnos och ev ändra hans beteende samtidigt.
Anonym

 

    

Hypnos är av underordnad betydelse i detta fall. Han och troligen hela familjen behöver hjälp av en ungdomsmottagning, ett BUP i offentlig eller privat regi eller en familjeterapimottagning. "Halva sitt liv". Det innebär att ni kanske måste få hjälp att reparera hans liv från 9 års ålder, minst. Många barn ljuger i den åldern, men de flesta utvecklar ett samvete under tonåren som gör att ljugandet avtar.
   Det bästa med en så ung man är ofta att öppna upp ett samtalsklimat med hela familjen där alla hjälps åt att vara ärliga i frågor man haft svårt att tala öppet om och i ett klimat där sanningar uppskattas mer än lögner, trots konsekvenserna av t.ex. stölder. Om han umgås med folk som tycker att stölder är ok, eller om han använder droger så behövs en kraftfull satsning från familjen för att han ska förstå att det inte är för sent att leva på rätt sida lagen.
   Ljugande blir som ett missbruk, det lindrar för stunden och sedan måste man dölja sanningen med nya lögner. Han kan ha ljugit om så mycket att han gett upp tron på möjligheten att ställa allt tillrätta igen. Vänd er till närmaste BUP eller mejla mig var ni bor, så kanske jag kan rekommendera en familjeterapimottagning.

/Susanna Carolusson

 

Hej.
Om man "lider av" dåligt minne, ingen sjukdom, traumatiska upplevelser eller andra saker som påverkat minnet utan enbart har dåligt minne, kan man genom hypnosbehandling få fram minnen, få en att uppleva delar av barndomen exempelvis igen. Man kan givetvis arbeta med övningar för att komma ihåg saker bättre men det hjälper inte det faktum att ens barndomsminnen är väldigt vaga. Finns det något inom hypnosbehandling som kan behandla detta?
Med vänliga hälsningar
NN

 

    

Det framgår inte om ditt minne är svagt även för aktuella händelser, så jag förmodar att du endast syftar på minnen långt tillbaka i tiden. Många psykoterapeuter är överens om att när klienten beskriver enstaka barndomshändelser som han/hon faktiskt minns, och börjar fördjupa sig i dessa i hypnos, symbolterapi och vakendrömmar, så kommer fler associationer. Huruvida dessa är verkliga minnen eller fantasier är inte alltid så lätt att veta, men det vet ju inte heller de som har gott minne med absolut säkerhet. Det kan komma ett doftminne, sedan en känsla, därefter en plats och så småningom en aning om vad det kan vara för något sammanhang man minns. De olika sinnena länkar samman intrycken till en helhet. Efter några gånger i terapi med hypnos brukar man minnas mer.
Å andra sidan – det måste inte vara något problem att ha få barndomsminnen.
Så om du avser att påbörja en hypnosbehandling kanske du först ska fundera på vilka svårigheter det innebär för dig idag, att du minns så lite av din barndom. Så att du har en tydlig motivation till terapin. Självkännedom eller nyfikenhet på barnet inom dig kan i och för sig räcka som motiv – men det är en fördel om du har reflekterat över vad du vill och av vilket skäl, när du tar kontakt med en behandlare.
Mvh
Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag har en lite speciell fråga...
Av olika anledningar och händelser de senaste åren har jag blivit intresserad av regressionshypnos, framför allt till tidigare liv. Finns det någon av era terapeuter som "öppet" sysslar med sådant?
Tack för svar.

 

    

Hej
Våra medlemmar måste ha en väl utvecklad analytisk förmåga vilket krävs av människor med universitetsexamen. De förklaringsmodeller som anses vetenskapligt förankrade inom psykoterapeutisk och medicinsk hypnos bygger på personlighetens utveckling och hälsa i detta liv, enligt vad vi har möjlighet att studera och observera samt vara någorlunda eniga om, oavsett religion och andlighet.
   Våra behandlare är både professionella (enligt vårdetiska regler) och öppna för olika livsåskådnings- och trossystem. Våra medlemmar skall nämligen också respektera andliga dimensioner och du som patient har tolkningsrätten till dina egna upplevelser. Behandlare kan vara ateister, buddhister, kristna, muslimer eller annat. Men det är ovanligt och anses ofta olämpligt om behandlaren låter sin egen tro inom områden som religion och andlighet påverka behandlingsformen. Emellertid finns det ju präster och diakoner som också är psykoterapeuter och det kan naturligtvis upplevas som tryggt för kristna patienter när de berättar om drömmar där de möter Gud, eller när de talar om bön. För en reinkarnationstroende patient känns det säkert tryggt att veta att terapeuten kan tänka sig att tidigare liv faktiskt finns.
   Jag tror ändå att de flesta av våra medlemmar avhåller sig från att styra in hypnosen på tidigare liv, men de kan nog ändå låta patienten gå så långt tillbaka i tiden som han/hon själv väljer. Om du då hamnar i en situation som förefaller historisk, så sätts din upplevelse i fokus på ett för dig terapeutiskt och konstruktivt sätt. Men terapeuten måste också vara öppen för att du kanske behöver landa i en upplevelse i detta livet!
   Det finns säkert behandlare i vår förening som inte kan acceptera patientens tolkning av sin upplevelse som en reinkarnation, därför att de inte kan tänka sig att sådant finns eller att de har haft patienter som använt denna tro som en verklighetsflykt. Ställer du din fråga direkt, så ska du få ett uppriktigt svar.
   Fördelen med att gå hos någon av våra medlemmar som respekterar reinkarnationsläran är att du kan presentera ditt problem/dina frågor och sedan få hjälp att hitta lösningar och svar antingen där du förväntar dig att hitta dem, eller där du inte trodde att svaren finns. Detta är möjligt hos en behandlare som är öppen för olika svar, men mindre sannolikt hos en terapeut som öppet erbjuder dig tidigare-liv-hypnos. Den som arbetar så tillsammans med sin patient har redan bestämt sig för ett enda svar och det anser vi oprofessionellt.

Susanna Carolusson

Hej igen och tack! Jag förstår precis. Mina tankar och oro kring detta är just att jag inte vill hamna hos någon "oseriös". Jag ska söka upp en behandlare hos er som är "öppen för olika svar". Mvh.

 

Hej.
Jag är en 30årig kille som har stora problem att skaffa vänner, behålla vänner, skaffa tjejkompisar, flickvän, jag kan inte hantera ett förhållande. I början är allt bra men sen dör det ut och tragiska saker sker. Jag kommer inte överens med klasskamrater, arbetskamrater. Jag blir utfryst, mobbad, dissad, retad, jag hamnar lätt i slagsmål, men har sedan många år nu lärt mig att hantera och dämpa aggressionen. Jag har ett tråkigt liv, mycket ensamt. Jag röker inte, tar inga droger, dricker sällan då jag har svårt att hantera alkohol, jag tränar flera ggr i veckan, läser på högskola. Jag har haft det svårt i livet, har alltid lärt mig saker den svåra och hårda vägen.
   Jag blev kickad hemifrån när jag var 20 och sen dess har jag bott själv i samma lägenhet, men den har jag renoverat, har nya möbler och elektronik, jag gillar att resa och har rest mycket, men jag har ingen som följer med. Jag har inga nära vänner. Men jag vill verkligen ha kul, gå på fester, ha tjejer, jag vill att folk ringer till mig, kommer hem till mig, bli bjuden på middagar och fika. Jag har haft det så här sedan 6 år tillbaka. Jag kommer ingen vart, jag försöker, men allt blir bara fel.
   Jag är jättetrevlig, har en skön humor, skojar mycket jag älskar att skratta och ha kul, men ju mer jag vill allt det där ju längre bort jag kommer från det. Jag tror folk uppfattar mig som en idiot, en retard, ibland vågar jag inte prata speciellt framför populära och snygga människor, som om deras vackra beteenden eller utseende utgör ett hot för mig. Jag själv ser väldigt bra ut, har hört det flera ggr, ingen skulle gissa att jag har dessa problem. Jag vill inte bli 35-60 och vara ensam och inga barn och ingen tjej. Jag vet att jag kommer att gå ut högskolan och få ett ok jobb, men det är det ända jag känner just nu som jag kommer att klara av, mina syskon ringer aldrig, men ändå vill dom verka som om vi är vänner, mina föräldrar likadant. Alla jag möter känner jag som om jag utgör ett hot mot dom, folk stöter bort mig, hela tiden. Jag behöver hjälp.

XX

 

    

Hej XX!
Du verkar säker på att människor faktiskt undviker dig och att du samtidigt är mycket trevlig. Och att du är arg men lärt dig att hålla igen. Och du vet vad du längtar efter. Du verkar inte ha en aning om på vad sätt du själv bidrar till att det blir så. Jag tycker därför att du ska avvakta med privat psykoterapi. Du behöver först en bedömning av vilken form av stöd eller behandling du kan ha nytta av.
   Jag tycker att du ska börja med att kontakta Högskolans studentrådgivning. Där kan du få flera besök hos psykolog, psykiater eller kurator.
Hos en psykolog kanske du kan få hjälp att förstå vad i ditt beteende som inte fungerar socialt, om det är där problemet ligger. De kanske kan hjälpa dig förstå vad du behöver hjälp att utveckla i din egen personlighet och om psykoterapi kan vara till nytta. Som du beskriver din situation, ser jag inget skäl att börja med hypnos. Psykoterapi med samtal som främsta metod kan bli aktuellt i ditt fall, men som sagt kontakta gärna Studentmottagningen vid din Högskola först, för vägledning.
   Om de inte tar emot dig, pga att ditt problem inte är studierelaterat, så kan du begära psykologkontakt på din vårdcentral. Flera vårdcentraler har psykolog att tillgå.

/Susanna Carolusson

Hej Susanna, tack för dina tips, jag har pratat med skolan och dom kommer att skicka mig till en psykolog, du vet Susanna jag har bekymmer att tolka signaler från min omgivning, jag vet inte varför? Jag har tid hos denna psykolog denna vecka. Skolan betalar 5 ggr, sen kommer jag kontakta vården. Du skrev: "vad i ditt beteende som inte fungerar socialt, om det är där problemet ligger". Ja det ligger där, är säker på det.
XX

 

Hej!
Jag har en fråga kring hypnos. Vad behandlar man och när?
Jag blev för ett halvår sedan lämnad av en kvinna som var mitt allt. Jag hade flera år tidigare lämnat mina barns mor för denna kvinna och såg fram emot ett långt liv tillsammans. Hon var fantastisk.
   Separationen blev mkt plötslig, hon flyttade över dagen och jag upplevde inte att hon hade visat att hon tyckte vårt förhållande var på väg åt fel håll.
   Vi fortsatte dock länge umgås under förutsättningen att om nån av oss träffade en ny skulle vi direkt berätta. Jag hoppades det skulle vända. Hon tog ideligen kontakt med mig och bekräftade både mig och sig själv en lång tid efteråt.
   Efter 6 månader berättade hon att hon börjat träffa en ny, än värre kom jag på att detta pågått sen långt innan hon egentligen gjorde slut. Hon hade alltså levt dubbelliv även när vi var tillsammans.
   Mitt egentliga problem är att vi arbetar nära varandra, och även om vi kan undvika varandra så plågar minnena av att blivit så kränkt inför alla gemensamma bekanta, släkt, vänner och arbetskamrater. Inte många vet vad jag gått igenom.
   Min oro är att jag hela tiden går och tänker på hämnd och hur jag skall få ut informationen om att hon betett sig så mot mig. Jag vill ju egentligen hellre släppa allt och gå vidare. Jag har gått i terapi från och till men det har liksom inte hjälpt.
   Jag har också fått hjälp med sömnen nyligen, men det botar inte min oro under dagarna.
   Förstår att mkt av det som gått snett troligtvis handlar om mig själv, vände mig blixtsnabbt inåt när det hände, mediterar och försöker på alla sätt gå vidare... men...
   Jag vill ha henne ur systemet och bli en starkare individ, med fokus kring
mig själv och barnen, INTE HENNE.

Mvh
G

 

    

Hej!
På din första fråga finns allmänna svar att hitta i informationsbroshyren
här på hemsidan.
Jag möter i mitt yrke alltför många som sitter kvar mentalt i relationer
som de skadats av. Det kan vara svårt att komma åt de djupare drivkrafterna
bakom varför man inte kan släppa taget, trots att man med sitt förnuft vill
gå vidare. Du har kommit en bra bit som inser att hämnd är en stark känsla.
Hypnos inom ramen för psykoterapi kan hjälpa dig att förtydliga och
bearbeta dina hämndfantasier och att i hypnostillståndet pröva känslan att
verkligen få henne ur ditt system. Hämnd är en primitiv mycket mänsklig
känsla hos den som blivit lurad och bedragen. Hämndkänslor bör paradoxalt
nog tas på allvar just för att inte bli fixerade på det tvångsliknande sätt
du beskriver. Jag rekommenderar en hypnoskompetent psykoterapeut där du
bor, kanske hittar du någon i behandlarregistret.

Susanna Carolusson

 

Hej
Jo, det är så här att mina döttrar har varit utsatta för incest. Den ena dottern kommer ihåg och kan prata om det och få behandling. Problemet är min andra dotter som kommer ihåg lite vaga saker men har sovit bort hur mycket tid som helst. Efter att detta kom fram så har hon inte haft hjälp av psykologer och inte velat prata om det, fått tvättmani och anorexia inslag. Nu har även mardrömmar kommit. Vet inte vad man skulle kunna göra för att hjälpa henne att minnas.
   Så nu har jag börjat fundera på hypnos. Tror ni det kan hjälpa henne så hon kan komma vidare och få hjälp? Hon vill minnas men det är en spärr för henne som gör att det inte kommer fram tyvärr.
   Hoppas att jag kan få svar på min fråga. Känner mig så hjälplös att bara stå bredvid och se på när min dotter lider.

 

    

Hej
Jag utgår i mitt svar nedan att det du skriver är fastställt och sant, inte bara en misstanke.
   Din dotter som inte minns har tillräckligt tydliga symptom på att hon mår dåligt, för att psykoterapi bör prövas. Dessutom är hon motiverad för behandling eftersom hon säger att hon vill minnas. hypnosterapi kan vara en bra ingång till att minnas, men det är verkligen viktigt att det är någon av våra medlemmar, med den behörighet att bejhandla som våra medlemmar har.
   Då kommer hon att få respekt och förståelse för den del av henne som (omedvetet) inte vill minnas. Anorexi och tvångstvättande kan vara (ett omöjligt) försök att svälta bort och tvätta bort minnena. Mardrömmar visar att hon ändå inte kan tränga bort sin rädsla för det hon har upplevt och vad det inneburit för henne, inom henne. Detta kan hon få hjälp att hantera i lagom doser i en hypnosbehandling. Det är inte säkert att hon först och främst kommer att minnas. Första steget kan handla om att våga tala om vad hon är rädd ska ske om hon minns.
   Du skriver inte dina döttrars ålder. Är hon myndig kan du bara rekommendera henne att ta kontakt med någon av våra medlemmar via behandlarregistret. Är du fortfarande vårdnadshavare kan du kanske hon behöver din hjälp att få kontakt med en terapeut.

Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag läste i en tidning att en människa var under hypnos och så sa hypnotisören till personen att den hade bränt sig på en brännässla (det hade personen inte) och personen fick brännblåsor och utvecklade symptom.
Borde det inte kunna fungera tvärt om, med suggestion om läkning?
   Jag är nyfiken på hur kraftig en hypnos kan vara, för jag tycker att det låter väldigt farligt när man kan få en människa som är under hypnos att göra saker som hypnotisören vill. Har man ingen kontroll alls? Ert företag verkar väldigt seriöst, men om en hypnotisör skulle vilja hade dom kunnat göra en människa psykiskt störd? Och andra farliga saker?

MVH, LN

 

    

Hej,
Ja, hypnos är en kraftfull metod. Skulle en hypnotisör kunna göra en människa psykiskt störd? Ja, det är som att få starka eller fel mediciner. Alltför stark eller fel behandling till en otillräckligt undersökt / förstådd patient kan skada!
   Det är därför man vänder sig till legitimerade läkare för medicinsk vård och till våra medlemmar för medicinsk eller psykoterapeutisk hypnos. Medlemmar i SFKH arbetar under lag om patientsäker vård och under Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet.
   Ditt exempel om brännsår: Man kan utveckla symptom och man kan läka genom s.k. självsuggestion. Placebomedicin (som saknar kemisk effekt) kan bevisligen läka. Detta sker dagligen i sjukvård där medicinen gör sitt och ditt förtroende för läkaren och medicinen gör resten. I läkemedelsforskning brukar ca 30% av patienterna bli bättre av placebomedicin. Övertygelse påverkar hjärnan och hjärnan påverkar hela kroppen. Därför fungerar hypnos mot smärta, inflammationer kan dämpas och blodcirkulationen förbättras. Det är några exempel på det du frågade om. Det är inte inbillning. Men det är inte hypnosterapeuten som kontrollerar din kropp och själ, det är du själv som väljer att föreställa dig det ni kommer överens om. Men först och främst: Hos våra medlemmar får du en ordentlig undersökning, intervju och bedömning av vad du behöver och du är aktiv och delaktig. Naturligtvis ska du ha rätt diagnos innan hypnos kommer ifråga. Sedan, i hypnosarbetet, är du vaken, koncentrerad, medveten och har kontroll. Behandlaren ger dig förslag på behandlingsform och vad hypnosen kan innehålla och du väljer att delta i det som känns bra för dig.
   Detta svar gäller våra medlemmar, jag kan inte svara för andra som kallar sig hypnotisörer.
 
Susanna Carolusson

 

Hej!
Visste inte var jag skulle skriva men så såg jag hypnosföreningens hemsida så jag tänkte att jag slänger iväg ett mail med en fråga. Det är visserligen en fråga som jag redan vet svaret på men jag vill veta om det finns någon inom er föreningen som kan hjälpa mig med det.
   Jag har pratat med en framstående hypnotisör som sa att det är möjligt att få mig att glömma saker jag gjort, att helt enkelt hypnotisera bort minnen!
   Skulle det kunna finnas någon som skulle kunna hjälpa mig med det?

 

    

Hej!
Kanske är detta ett exempel på en avgörande skillnad mellan "hypnotisörer" och legitimerade psykoterapeuter som använder hypnos inom ramen för patientsäker vård. Att erbjuda sig att hypnotisera bort ett minne låter inte professionellt! Det är rent tekniskt möjligt att med hypnos åstadkomma en viss mental blockering, men effekten av sådan hypnos är väldigt oviss och kan orsaka nya problem. Om du vänder dig till någon i vår förening kan du få hjälp med det som utgör det egentliga problemet. Våra medlemmar har kompetens att diagnostisera och behandla. Diagnosfasen innebär att utforska problemet. Problemet är nog inte att du minns, utan vad detta minne gör med dig och vilka eventuellt omedvetna slutsatser du dragit om dig själv och andra. Troligen är lösningen på ditt problem en annan än att slippa minnas. Kanske behöver du hjälp att bearbeta minnet, dvs hjälp att frigöra dig från upplevelsens grepp tills du kan lägga det alltmer bakom dig och leva i nuet och framtiden. Även om ditt problem är enklare än så, t.ex. en enstaka skrämmande händelse som orsakat rädsla för liknande situationer, så rekommenderar jag ändå en professionell behandlare från vårt behandlarregister.
    Hypnos är ett kraftfullt verktyg som måste hanteras med stor varsamhet och av proffs som arbetar under legitimationsansvar.
 
Susanna Carolusson

Tack för ditt svar
du skriver att "Troligen är lösningen på ditt problem en annan än att slippa minnas" men jag kan försäkra dig om att den lösningen är den enda som skulle kunna lösa problemet helt för mig, vidare skriver du att "effekten av sådan hypnos är väldigt oviss och kan orsaka nya problem" men jag är villig att testa allt för att ta bort detta minnet!
Jag var hos en hypnotisör som "kopplade" bort känslorna kring det som har hänt (det blev lite bättre men vetskapen att jag gjort det plågar mig) men som sagt för att kunna leva fullt ut igen måste vetskapen att jag har gjort detta försvinna! (Jag måste bara tilläga att det är inga brottsliga handlingar jag vill radera minnena av).

Susanna svarar, ngt förkortat från det personliga svaret:
Tänk om någon kan ta bort det minnet;
Det måste ju då bli ett problem att vetskapen om något du gjort som inte är brottsligt skall raderas ur ditt minne. Vad gör du sedan då, när du vet att du gjort något du inte kan stå ut med, men du minns inte vad?
Har du verkligen prövat en behandling som hjälper dig försonas med ditt minne? Kan det vara så att du behöver en behandling som mjukar upp ett oförsonligt strängt samvete? Vad du än gjort skulle du antagligen tjäna på att förstå på djupet vad som fick dig till det, vad du lärt dig...
Med ett utsuddat minne lär du dig ingenting av erfarenheten och inte heller hur du ska se till att inte göra liknande saker.
Kanske har jag fel i mina antaganden om dig, jag vet inte tillräckligt och nästa steg är ändå det jag redan rekommenderat dig.

Frågeställaren:
Att inte lära mig av erfarenheten är det minsta problemet jag har nu, jag har tänkt och kommit fram till saker, jag tror inte att känslorna för vad jag har gjort skulle finnas kvar eftersom anledningen till att jag mår dåligt sitter i att jag gjort det och vet jag inte att jag har gjort det så kommer känslorna försvinna (det man inte vet lider man inte av).

Susanna svarar:
Din slutmening inom parentes är en vanlig föreställning, som tyvärr inte stämmer med psykologisk klinisk forskning och erfarenhet när det handlar om personliga erfarenheter. Man vet djupt inom sig, även om man via suggestion eller psykiska försvarsmekanismer lyckas förneka minnet. Alla seriösa psykologer/psykoterapeuter har målet att hjälpa sina patienter/klienter att försonas med sina minnen och sig själv. Jag hoppas att du vågar söka dig till sådan professionell hjälp.
/Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag bor i Bohuslän. Vill fråga om hypnos. Kostnaden är viktig, då jag är mammaledig och därför ganska fattig. Vad kostar en eventuell behandling och hur många behandlingar kan man behöva?
    Jag har sedan tonåren varit överviktig, och på senare år ökade jag markant i vikt. För två år sedan genomgick jag en gastric bypassoperation, alltså en magsäcksförminskning. Nu har jag gått ner ca 50 kg och känner mig väldigt nöjd. MEN! Jag har ett stort problem som jag inte kommer ur. Jag är så sockerberoende att jag inte kan låta bli allt sött. Jag äter alldeles för mycket godis, kakor och bullar. Särskilt godis. Det var pga detta som jag gick upp så mycket i vikt, och är nu rädd att jag ska gå upp igen. Jag har tyvärr ökat några kilon och vill inget hellre än att få ner dem igen. Jag vet inte hur jag ska bli av med mitt sockerberoende. Det är så illa att jag går och tänker på godis och annat sött många timmar varje dag. Jag blir snart galen på mig själv!
    En dietist påstår att detta i mitt fall är tröstätning. Jag blev ”bortglömd” och fick inte den uppmärksamhet man som tonåring behöver då min syster var svårt sjuk under en längre period. Mina föräldrar var som man förstår upptagna med allt kring henne, och hade inte tid för mig.
    De senare åren när jag ökade markant i vikt berodde min tröstätning på ... (här utelämnas uppgifter i hemsidan i syfte att hålla avsändaren anonym). Det var en stor sorg och det dämpade jag med godis. Ett halvår efter operationen hade jag gått ner ca 35 kg.
    Jag har sambo och en baby och jag har aldrig varit lyckligare! Men jag MÅSTE bara bli av med mitt godisätande så jag inte går upp igen. Jag ser det som ett missbruk. Man säger ju att socker är mer beroendeframkallande än heroin, och det tror jag säkerligen att det är.
    Skulle man med hypnos kunna hjälpa mig att bli av med mitt sockerberoende? Eller vet du något annat sätt? Jag är väldigt tacksam för svar, för jag skulle verkligen behöva hjälp.

Tack på förhand.
"Sockerberoende".

 

    

Svar till "Sockerberoende"

Detta är ett stort problem för många. Att socker är starkt beroendeframkallande har nog underskattats. Socker har en kortsiktigt uppiggande och sedan lugnande effekt. Sötsuget är precis som suget efter alkohol hos en alkoholist; efter en liten sup/ sötsak, måste man ha mer och mer, tills man känner sig dåsig, obehaglig till mods och ångerfull. De psykologiska aspekterna är tydliga i detta att sockret blir som en större vän än familjen och de närmaste vännerna. Man kan t.o.m. utveckla en längtan att dra sig undan med sitt godis framför att umgås. Godiset kan komma att bli viktigare än kramar, sex, förtroliga samtal, motion, lek, mm.
    Det finns flera möjligheter att få hjälp. Hypnos hos en privatpraktiserande psykoterapeut kostar förstås. Se Behandlarregistret. Det lindrigaste privata alternativet i din närhet är kanske St Lukasstiftelsen i Uddevalla. Där kan du särskilt begära en terapeut med hypnoskompetens.
    Du kan också få bra stöd genom självhjälpsgrupper. För att komma igång, få starthjälp och avvänjning finns veckoslutskurser hos Bitten Jonsson i Näsviken. Googla på "Sockerberoende" så hittar du henne och självhjälpsgrupperna OA (Anonyma Överätare).
    I hypnos kan du få hjälp att hitta de innersta djupaste psykologiska behov och känslor som du dövar med sockret. Precis som hos alkoholister är beroendet ofta mer än fysisk abstinens. Godissuget startar ibland av normal hunger, och sedan lurar man sig själv att ta en liten godisbit innan man äter riktig mat. Det stannar sällan vid en liten godisbit.
    I många fall vaknar sötsuget av besvikelser, konflikter som man inte tar tag i, ensamhetskänslor (som kan ha rötter i barn- & ungdomen och därför upplevas irrationella "jag har ju en fin familj!"), ilska som inte kommer fram, sexuell lust som man inte bejakar, m.m.
    Allt sådant kan utforskas och bearbetas i en psykoterapi med hypnos som ett viktigt hjälpmedel för att komma åt det du inte når med enbart samtal.
    Jag skulle lura dig om jag säger att detta går snabbt. Du kan säkert få en hel del hjälp på 10 ggr, men om de djupare frustrationer inom dig som driver på sötsuget är starka och tidigt grundlagda, kan terapin bli betydligt längre.
    I vilket fall som helst är det naturligtvis en god hjälp att gå det antal gånger du har råd med, för att sedan se fram emot en uppföljning och ytterligare hjälp när du är tillbaka i arbete igen. Att veta att man kan återkomma till sin terapeut kan utgöra ett gott stöd att klara av suget någorlunda. I kombination med självhjälpsgrupperna jag nämnde ovan, kan du säkert få rätsida på detta!

Mvh
Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag är en kille med social fobi. Jag har haft en väldigt svår uppväxt med massvis med trakasserier och en pappa som slog mig. Jag har havererat (blivit så nervös att jag inte vetat vad jag säger/kunnat vara mig själv/blivit totalt underlägsen) 1000-tals gånger.
   Min fråga är om du tror att hypnos hjälper/räcker för mig med dessa erfarenheter?
Mvh
Klas

 

    

Hypnos är ofta fördjupande och förstärkande i psykoterapi. Vi använder tekniker för att stärka din innersta självkänsla, men också för att orka minnas hur det var och få hjälp att reparera på ett sätt du borde fått redan som barn. Men det är aldrig för sent och om det passar din personlighet kan det vara en tillgång med någon form av djupare arbete med inre bilder och kontakt med känslor i en trygg relation. Hypnos är en bra möjlighet, men om du blivit misshandlad kan tilliten till både dig själv och andra människor ha fått sig en rejäl törn och hypnos måste vänta tills du känner dig helt trygg med psykoterapeuten.
   Denna del av behandlingen (att få testa tilliten) är mycket viktig och ingenting som kan forceras. Det kan ta tid att bygga upp förtroende och här finns inga genvägar. Den tiden behöver du ge dig själv. Det kan bli en väsentlig del av terapin, att våga samtala om din rädsla att lita på andra, även terapeuten. Dom som blivit misshandlade av sina närmaste lär sig tidigt att inte lita på just dom som kommer nära.
   För att få ett svar på hur och när hypnos kan vara till nytta för dig specifikt behöver du beställa ett första samtal, alltså en s.k. intervju eller bedömning hos en psykoterapeut. Se vårt behandlar- och kandidatregister.

/Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag lider av social fobi som i vissa perioder är jobbigare än vanligt, jag har lätt för att rodna och känner en enorm ångest och stress över detta. Känner mig misslyckad. Jag lider även sedan många år av migrän ca. 1 gång/vecka. Jag har bra mediciner mot detta men känner att det ger kraftiga biverkningar. Så min fråga är om Hypnos är något som skulle kunna hjälpa mot både migrän och social fobi. Regressionshypnos är det en mer kraftfull behandling? Jag har aldrig gått på behandling för min sociala fobi.
mvh
B

 

    

Dina symptom tyder på att du bryr dig mer om vad andra anser om dig, än du mår bra av. Och att du inte heller är riktigt vän med dig själv. Detta kan du få hjälp med hos våra psykoterapeuter (se behandlar- och kandidatregistret).
    Om hypnos är ett hjälpmedel som passar dig, avgör psykoterapeuten tillsammans med dig. Om inte, så använder våra psykoterapeuter samtal eventuellt i kombination med lättare avspänning och/eller olika former av gestaltande, uttryckande metoder.
    Din migrän kan behandlas på två sätt med hypnos; hantera smärtan och/eller undersöka och behandla de spänningstillstånd som orsakas av din ångest. För övrigt kan du titta i denna spalt där liknande frågor har ställts av andra. Om regressionshypnos: Jag har bara stött på det begreppet bland dem som inte är behöriga att behandla med hypnos. De som är medlemmar hos oss (SFKH) är behöriga. Du använder begreppet "kraftfull" i din fråga om regressionshypnos. Det låter som ett säljargument från en icke behörig behandlare.
    Våra medlemmar är mycket noga med att anpassa hypnosens intensitet utifrån dina psykologiska resurser och behov. Alla former av hypnos brukar upplevas som mer kraftfulla än samtal enbart. Just därför är det synnerligen viktigt att behandlaren är kompetent och behörig. Se vår frågespalt om behörighetsfrågor.
 
Susanna Carolusson

 

Hej,
Enligt min psykiater så är hypnos inte vetenskapligt bevisat, så han kan inte remittera mig till sådan, med undantag av ögonhypnos (tror jag det heter) men alltså inte "vanlig" hypnos. Jag lider av dålig självkänsla och social fobi.
 
Tack på förhand, G-V.

 

    

Din psykiater har helt rätt i ett avseende: Det finns inget bevis för att hypnos per se botar något. Men i psykoterapi används många metoder och tekniker, som inom ramen för psykologisk och psykoterapeutisk kompetens räknas som tillräckligt vetenskapligt förankrade. Exempel på sådana beprövade och erkända metoder är hypnos, avspänning, bildterapi, kroppskännedom, symboldrama, arbete med drömmar, mental träning, medveten närvaro, etc. Därför utbildar vi inte lekmän i metoder, för om metoder kunde bota så skulle vem som helst kunna behandla, efter att ha lärt sig metoden. Av detta skäl ska man undvika ”hypnosterapeuter” som saknar legitimation i ett vårdyrke eller som inte arbetar under handledning av en legitimerad kollega.
    Däremot gör din psykiater ett misstag om han/hon anser sig kunna bedöma vilka metoder och tekniker som är lämpliga för dig i en psykoterapeutisk behandling. Det han kallar ”ögonhypnos” är förmodligen EMDR, men även EMDR kan bli verkningslös och t.o.m. skadligt om det skulle ges av en person som bara kan EMDR.
    Alla metoder oavsett graden av vetenskapligt bevisad effekt, måste sättas in i en kunskapsgrund och ett kunskapssystem i vilken den legitimerade psykoterapeuten har sin utbildning och examen. I psykoterapi kan metoder inte heller värderas fristående från den arbetsrelation som du och psykoterapeuten bygger upp tillsammans.
    Det åligger således den psykoterapeut du anlitar att göra en egen självständig bedömning tillsammans med dig, av vad du behöver och vilka metoder som kan användas samt när och hur. Enligt lag skall den som behandlar med hypnos arbeta inom hälso- och sjukvården, så metoden skall underordnas psykologisk eller medicinsk yrkeskunskap. En legitimerad psykoterapeut är bäst lämpad att bedöma om/hur hypnos kan vara till nytta för just dig.
    Hypnos har lika stor tyngd i forskningen som de flesta metoder som brukar användas i psykoterapi. Massiv forskning visar att metoder har effekt om den terapeutiska relationen sätts i fokus och den terapeutiska relationen är vad som får metoder att hjälpa eller inte hjälpa. Psykoterapeuten kan använda hypnos på många sätt; som avslappning, stresshantering, ångestlindring, etc. Hypnos är alltså ett hjälpmedel i en psykoterapi med samtalet som en ram.
    Jag kan jämföra med medicinsk vetenskap, där samma lagar råder: Kirurger undersöker och behandlar. Om jag remitterar min patient till en kirurg, så överlåter jag åt kirurgen att bedöma hur hon/han ska behandla min patient. Jag skulle aldrig säga att du inte får gå till en som gipsar, därför att gipsande saknar vetenskapligt stöd (för det finns inte mycket s.k. CRT-studier på gipsande som metod). Jag skulle aldrig säga: Du får inte gå till en som opererar bort blindtarmar, för det saknas CRT-studier på blindtarmsoperationer.
    Lång gedigen erfarenhet hos välutbildad legitimerad expertis samt nöjda patienter gör att vi fortsätter använda och finslipa metoder som visat sig framgångsrika i praktiken. Precis så är det med hypnos.
    Jag skulle aldrig skicka min patient till någon som bara kan hypnotisera, lika litet som jag skulle våga skicka någon till en som bara kan gipsa, som bara kan blindtarmsoperera eller som bara kan EMDR (ögonhypnos).
    Jag hoppas att din psykiater vill remittera dig till en hypnoskompetent legitimerad psykoterapeut som tillsammans med dig skapar ett arbetssätt som är unikt för just dina behov. De flesta som är hypnoskompetenta är utbildade på att vara just så flexibla i sitt arbetssätt.
    När det gäller vetenskaplighet kan du på denna hemsida gå in på forskning, där det aktuella forskningsläget dokumenterats.

Susanna Carolusson

 

Hej,
Jag har funnit er hemsida idag – och är intresserad. Jag är intresserad av att skapa egna själv-hypnos-inspelningar och undrar om ni skulle kunna sända mig någon information om hur detta kan göras? Eller tips om litteratur? Eller om inte annat – kanske ett manus ni själva använder så att jag kan lära av det och skriva egna manus?
 
Vänliga hälsningar E.

 

    

Hej
Det är ett sammanträffande att du ställer denna fråga just nu. I vår paraplyorganisation ISH diskuterar vi f.n. värdet av "manualer" för hypnos.
    Under de första åren under utbildning lär man sig efter de erfarna, man använder då deras manualer, men aldrig rakt av, utan med hjälp av handledning prövar man sig fram med varje enskild patient. Man har vissa grund-formuleringar som man tar fram, därefter lägger man in formuleringar som stämmer för det aktuella syftet och den individuella patienten. Det tar åtskilliga år av handledd praktik innan man funnit ett riktigt professionellt språk för hypnos. Det handlar om intonation, pauseringar, ordval, ramar, hur begreppen kan tolkas/misstolkas, etc.
    Och nu beskriver jag bara konsten att bedriva hypnos i behandling av individer, i terapeutiska samtal. Du frågar efter något som kräver ännu mer kompetens, nämligen att formulera hypnosinduktioner på ett sätt som stämmer för många, inte oroar någon, kan uppmuntra lyssnaren att ha egenkontroll och ändå slappna av, etc. Det är en konst som kräver lång erfarenhet av behandlingsarbete med hypnos. Eftersom du inte skriver vilket yrke du har, vilken hypnoskompetens du har och vilken målgrupp du avser med hypnosinspelningar, så förstår jag att du kanske är okunnig om komplexiteten bakom hypnosinspelningar. Jag avråder dig att ge dig in på detta.
    När jag läser ditt brev igen, inser jag att du kan mena att du vill spela in något enbart för dig själv, som bara du ska lyssna på?
    I så fall rekommenderar jag dig att söka någon av våra behandlare (se hemsidan) och under några tillfällen, efter att behandlaren bildat sig en uppfattning om vilken typ av jagstärkande hypnos du kan ha nytta av, komponera en inspelning specifikt för dig och dina behov just nu i ditt liv.
 
Susanna Carolusson

 

Hej, om en person blir hypnotiserad av en terapeut, visst vet han efter hypnosen om att han har blivit hypnotiserad, och han kommer väl ihåg att terapeuten har talat med honom och vad de talade om?

 

    

Du skriver inte varför du ställer frågan, men om du upplevt något själv i en terapi, som gör dig osäker, så ska du ställa frågorna till din terapeut. Jag ska försöka svara ur ett allmänintresse, för hemsidans läsare.
    Patienten är vanligtvis medveten hela tiden och han/hon minns också vad som skett. Vissa personer kan glömma vad de upplevt pga. speciella försvarsmekanismer. Jag har inte utrymme att förklara närmare, men det hanteras i så fall professionellt med patientens bästa för ögonen.
   Det finns tillfällen då terapeuter inte använder ordet hypnos, men ändå ger en snarlik behandling med avslappning och ett intensivt fokus på en inre föreställning. I psykoanalytisk terapi har man använt ordet "reverie" som betyder ungefär "dagdröm", för samma tillstånd. Mindfulness, medveten närvaro och symboldrama är terapeutiska metoder som i praktiken kan te sig mycket lika och det saknar ofta betydelse för patienten vad det kallas, bara det är verksamt och känns meningsfullt.
   God etik kräver inte att man sätter ord på varje teknik som ingår i en psykoterapi, men däremot är det absolut nödvändigt att terapeuten förvissar sig om att alla interventioner; ordval, tekniker, förslag, hemuppgifter, etc, är helt i överensstämmelse med terapins mål och patientens behov - dvs det ni tillsammans har kommit överens om att terapin ska syfta till.
    Detta är självklart för våra medlemmar.
   De sällsynta tillfällen då mina patienter glömmer vad vi talat om under hypnos, så brukar de uppleva det som att de somnat en stund. Det kan kännas tryggt.
    Men för det mesta känns hypnos som att vara i djupare kontakt med egna känslor än annars och en stark närvaro.

Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag har en fråga som kommer ur ren nyfikenhet. Jag läste i en text att Björkhem fick en psykologistuderande i Uppsala att uppleva ett helt liv för sitt inre under den korta stunden hon befann sig i hypnos.
   Detta skulle alltså vara någon form av inre hallucination?
Kan det verkligen göras med hypnos att man upplever scenarier i sitt inre? Upplevs då dessa som verkliga eller bara som en blek dagdröm?

//G

 

    

Hej G!
Ja, ett av de vanligaste effekterna av hypnos är att man kan förstärka intensiteten i sina upplevelser. Begreppet inre hallucination upplever jag som motsägelsefullt. En hallucination upplevs per definition som om den inre bilden de facto finns därute just nu. Och en sådan brist på realitetsuppfattning infinner sig bara hos personer som i vanliga fall brukar hallucinera. Hypnos hindrar inte en normal realitetsbedömning, men den hypnotiserade kan välja att tillfälligt åsidosätta realiteten och fokusera på upplevelsen, som om den vore verklig här och nu. Men t.o.m. de mest hypnotiserbara individerna vet hela tiden att det är fråga om inre föreställningar eller minnen, och att dessa helt enkelt upplevs så mycket mer intensivt i hypnos än annars. I behandling med hypnos bibehåller patienten sin realitetsförankring så mycket hon själv är bekväm med. "Dagdrömmen" som man mycket riktigt kan benämna upplevelsen, syftar till att bidra till läkning, bearbetande och utveckling.
    I scenhypnos är det på ett annat sätt, där ingår förvirringsmetoder som kan upplevas som manipulation utan annat syfte än att underhålla en publik. Ett sådant sammanhang kan kännas obehagligt och då kan fenomen inträffa som är av mer hallucinatorisk art, ibland till men för den som utsätts för det.

Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag är en tjej på 17 år.
    Vid 10 års ålder började jag må dåligt och vid 12 blev det mycket värre, jag hade ofta självmordstankar och vid 14-årsåldern slutade jag skolan. Jag har sedan dess haft många kontakter med privata psykologer men främst med BUP. Förra året fick min mamma en psykos och försvann hemifrån. Händelsen var traumatisk för mig och hela familjen. När hon hittades en vecka efteråt blev hon inlagd på psyk.
    Jag har aldrig mått riktigt bra och provat en del olika droger och även brukat väldigt mycket alkohol. I våras fick jag äntligen ett utredningsteam som skulle fastställa diagnoser och behandling. Jag är helt normalbegåvad och har inga svårigheter med t.ex problemlösning, skolarbete etc. Jag är bipolär av typ 1, lider av samtidig ångestproblematik och dessutom är jag dissociativ. Jag pratar nu med en psykolog två gånger i veckan, men många gånger känns det svårt och jag blir "avstängd" under mötena då de starka känslorna helt enkelt blir för mycket. Jag vill verkligen kunna lösa mina problem och jag går i skolträning men detta får inget resultat då jag ständigt hamnar i "depression", dessa börjar ofta efter att ett mindre problem fått överhanden. Jag brukar oftast "må bra" ca 1 månad, sen är jag deprimerad några veckor. Jag har funderat till och från på hypnos och vilket sätt det skulle kunna hjälpa mig på, det vore skönt att få klarhet i vad som egentligen bidragit till det som jag känner. Tror du att hypnos skulle kunna hjälpa mig bli frisk? Och om så, vad är det jag kan komma att uppleva under hypnosen?

Mvh Linnea

 

    

Hej Linnéa.
Du har tydligen fått flera diagnoser i de utredningar som gjorts. Om dissociationen är ditt starkaste försvar och övriga symptom/diagnoser bara är diverse uttryck för din ångest, så är insiktsorienterad psykoterapi med fokus på känslor ett bra val. Och den bedömningen har man tydligen gjort i ditt fall med tanke på att du får psykologsamtal som väcker starka känslor. Kanske är du otålig. Kanske får du rätt hjälp nu, hos den psykolog som vill satsa så mycket av sin tid som två ggr/vecka på dig.
    Om hypnos är bra eller ej, verkar inte vara det viktigaste i ditt fall. Det viktigaste är att du har en psykolog för vilken du kan känna ett starkt förtroende och en tillit som gör att du vågar vara i kontakt med just de känslor som väcks och som skrämmer dig för närvarande. Hypnos kanske skulle bli för starkt, för med hypnos kommer man ännu mer i kontakt med sina djupare känslor, än vad man gör enbart i samtal. Du behöver nog tid och tålamod. Om du känner att din psykolog ser dig och anar vad du bär på, vill utforska och lyssna, samt känns stabil och pålitlig, så är det viktigare än om han/hon använder hypnos. Så som du beskriver dina besvär får jag intrycket att du – för att bli så frisk som möjligt – får bäst hjälp av att våga satsa på att psykologen kan ge dig något som du behöver. Relationen läker, inte tekniken. I ditt fall skulle en hypnoskompetent psykolog förmodligen bara införa en lätt avslappning och det kan troligen din nuvarande psykolog hjälpa dig med, förutsatt att du vågar slappna av i hans/hennes närvaro.

/ Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag har alltid tyckt att jag är för tjock. Har alltid haft storlek 36, är 162 lång. Har aldrig varit riktigt nöjd med mig själv. Jag får ofta kommentarer att jag är vacker men kan inte förstå vad de pratar om. Tänker alltid för mig själv att då har de missat den kvinnan eller den kvinnan.
    Har en jobbig bakgrund och har gått i terapi under en del år. Har fungerat bra efter avslutad terapi. Men problemet med min bild av mig själv har återkommit en tid efter avslutad terapi.
    Har inte haft några bekymmer att gå ner i vikt efter mina graviditeter. När jag var 25 år fick jag problem med ämnesomsättningen och har ätit Levaxin sedan dess. Har haft en del besvär med inställningen det sista året. För ca 1,5 år sedan gick jag upp i vikt efter en lång tid av stress och press. Är i dag storlek 38/40 och trivs inte med min kropp. Jag har svårt att titta mig i en spegel med eller utan kläder, ser bara en stor fet kvinna.
    Jag skilde mig för några sedan, min mamma gick bort nästa samtidigt, alltför ung. Då gick jag ner en del i vikt och trivdes med min figur (strl 36), var nöjd under ca 1 års tid. Men problemen hopade sig med barn och en bitter före detta make. Har alltid tränat mycket och äter alltid rätt. Har en personlig tränare som hjälpt till med kosten. Men jag blir inte av med de kilon som inte ska vara där.
    Har frågat min husläkare som svarar att efter 40 lägger på sig några kilon och det är svårt att bli av med. Diskuterar även med min tränare som kort och gott menar att det är en psykologisk låsning så till vidare att jag säger till mig själv varje dag hur tjock och ful jag är, kroppen tror på detta och jag får ingen effekt av all träning och karaktären med maten.
    Känner mig maktlös. Har tänkt på hypnos som ett alternativ att stärka min självkänsla för att kunna se mer positivt på livet och mig själv. Då kanske allt sköter sig av sig självt...

Väldigt tacksam för svar..E

 

    

Hej E.
Det första man brukar pröva vad gäller hypnos och övervikt är att arbeta med målbilder, som kan handla om att avstå från mat med snabba kalorier och ställa in sig på grönt och sunt. Men du skriver att du äter sunt och tränar. Dessutom verkar du inte benägen att tröstäta när du har bekymmer, eftersom du gick ner i vikt då du sörjde. Så i ditt fall räcker det nog inte med beteendeförändrande målbilder, om du får hypnos. Det du skriver handlar om din inställning till dig själv. Detta bekräftas av att psykoterapi har hjälpt. Din tränare är inne på samma linje. Stress, även s.k. uppgivenhetsstress, kan hos somliga ge en sådan effekt att kroppen vill samla på sig fett.
    Så; ja, du bör nog pröva psykoterapi igen. Och eftersom tidigare behandlingar inte haft varaktig effekt så kan det vara så att inslag av hypnos ger den varaktiga effekt du saknat. Man arbetar då med föreställningar om framtiden, på ett sätt som om man redan är där. Det kallas posthypnotiska suggestioner och innebär att du hittar resurser i ditt inre som handlar om hur du kommer att känna när du mår bra i din kropp och kunna hitta en realistisk trivselvikt. Det kan kombineras med bearbetning i hypnos av sådant i din barndom som skadat din självkänsla. Det kan också vara klokt att inte avsluta nästa terapi abrupt, utan boka in glesa uppföljningssessioner som ett fortsatt stöd, kanske över en ganska lång tid.
    Naturligtvis ska du också fortsätta att kontrollera att Levaxin-nivån ligger rätt. Kroppen kan ju förändras i sitt behov av den medicinen.

Vänligen
Susanna Carolusson

 

Hej Susanna!
Jag är en tjej på snart 19 år.
Jag har en del problem som är väldigt jobbiga. Inte bara för mig, men för mitt förhållande också. Jag är totalt besatt av min pojkvän, om han åker iväg, behöver bara vara två dagar, så känner jag mig fruktansvärt ensam, och gråter oftast. Jag har samtidigt inte så många kompisar som jag umgås med, så jag är oftast ensam när han inte är hemma. Jag är också väldigt svartsjuk, och klarar inte av att han umgås med andra tjejer, eller om han är ute på stan med sina kompisar.
Där kommer ett annat problem in, jag litar på min pojkvän till 100 %, men samtidigt är jag så rädd att det ska hända någonting när han då är ensam med tjejer eller liknande. Sedan verkar det som om jag är väldigt känslig. För så fort han visar nåt tecken på att han är sur eller irriterad så börjar jag gråta. Och så har jag en känsla av att alla i närheten vill ha isär oss, även om jag vet att så inte är fallet.
MVH

Tina

 

    

Hej! 
Den här typen av extrem svartsjuka kan ha sin orsak i dålig självkänsla. Man tror att den man behöver kommer att lockas av andra som är mer intressanta, begåvade, sexiga, etc.
   Man kan ha sådana problem som du beskriver, trots ett gott självförtroende på andra områden. Man kan ha upplevt svek tidigare i livet och tagit så illa vid sig att man inte vågar lita på att den man behöver är pålitlig.
   Det brukar ta minst ett år, ibland många år i psykoterapi innan man får insikt om orsakerna till denna orealistiska rädsla. Du skriver att din rädsla är obefogad och orimlig, så jag tror inte du är hjälpt av samtal som fokuseras på hur du ska hantera er relation. Du vet nog redan hur du vill vara mot din kille. Därför vill jag rekommendera en psykoterapeut som vill gå på djupet i fråga om varför du känner som du känner, och hypnos är ett bra hjälpmedel i en sådan terapi. Du kan samtidigt få hjälp att bespara din kille alla plågsamma förhör som jag antar att du utsätter honom för.

Mvh
Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag lider av en trötthet som är oändlig. Jag sover regelbundet ca 5-7 timmar varje natt, äter bra och motionerar. Jag har svårigheter med minnet, då jag ofta glömmer av saker. Tror du att hypnos skulle kunna hjälpa mig att få reda på vad som orsakar min trötthet?
mvh,
M

 

    

Hej M!
Svårt att säga. Många orsaker är möjliga. Jag ska nämna tre.

  • Du sover dåligt pga återkommande mardrömmar. Om så, är psykoterapi med hypnos att rekommendera, eftersom mardrömmar brukar ha något att berätta om vad drömmaren behöver ta tag i.

  • Du tillhör dom som behöver mer sömn än dessa timmar. Om så, märker du att du är piggare de dagar du fått sova 8-9 timmar. (Jag själv blir plågsamt sömnig stora delar av dagen när jag sovit mindre än 8 timmar. Numera när barnen vuxit upp, sover jag 9 tim/natt, ibland mer, ibland mindre.)

  • Du kanske har bekymmer som du inte ser någon lösning på? Då kan man känna sig trött pga uppgivenhetskänslor. Psykoterapi gärna med hypnos, kan vara bra som ett stöd att komma vidare.

Se i behandlar- eller kandidatregistret.
Susanna Carolusson

Kommentar från M:
Jag har lidit av panikångestattacker och var dum nog att avsluta mina möten med psykologen. Jag drömmer ofta mardrömmar om att min sambo ska lämna mig m.m. Jag drömmer väldigt vilt om man säger så. Jag har två små barn och känner mig lite piggare efter 10 timmar sömn när jag väl får sova så länge, men inte mycket piggare.
Jag ska ta och titta i registret, tack för svar!

 

Hej
Jag har problem med min vikt, den har ökat och ökat genom åren. Nu är jag 23 år gammal och väger 98 kg. Jag har egentligen ändå sedan jag var 14 haft problem med min vikt, innan dess tränande jag 6 dagar i veckan, men då slutade jag träna. Några år senare lyckades jag gå ned mycket i vikt, det började ganska sunt men senare blev det ganska osunt, det slutade med att jag gick flera dagar utan att äta, och sen hetsåt när jag blev för hungrig. Och så gick det runt sådär. Nånstans är jag väldigt rädd för att det ska bli sådär igen, det var väldigt svårt att komma ur.
   Jag undrar om hypnos kanske kunde vara något för mig? Om det kunde hjälpa mig med motivationen och sluta vara så rädd för att få en osund relation till mat och träning.
   Jag undrar i så fall hur det rent praktiskt går till med hypnos?
/ Mimmi

 

    

Hej Mimmi.
Det finns så många sätt att lyckas gå ner i vikt. Tekniken handlar ju egentligen om energiinkomster (nyttig, inte alltför lättupptagen föda och dryck som intas regelbundet, så att du håller igång ämnesomsättningen) och energi-utgifter (motion). En bra dietist och en personlig tränare på gym kan räcka långt. Men ibland måste något mer till.
   Det handlar då om motivation och självbild. Där kan hypnos hjälpa till, särskilt om du (omedvetet?) har svårt att föreställa dig din spegelbild som smidig och snygg i kroppen. Med hypnos kan du stärka sin målbild och/eller utforska om du har någon rädsla inför att vara hungrig eller tom, inför att bli mer attraktiv eller om mat/dryck betyder mer än vad det egentligen är, alltså om det ersätter annat som du saknar.
 
Mvh
Susanna

 

Hej Susanna
I mitt arbete använder jag nästan dagligen engelska men jag upplever att jag har svårt att komma ihåg ord eller grammatik. Detta märks när jag ska prata eller skriva på engelska. För att bli bättre läser jag engelska böcker men det känns ändå som om man måste banka in varje ord gång på gång, men ibland hjälper inte detta (tyvärr oftast).
   Som du förstår finns viljan och hungern på att lära mig men det är väldigt motsträvigt. Tror du att hypnos kan underlätta inlärning eller "låsa upp" den mentala knut (om det är en sådan) som sen kanske underlättar inlärning?

 

    

Hej!
Ärligt, jag har ingen erfarenhet av att hypnos hjälper specifikt för detta. Men om mina kolleger läser detta på hemsidan, kanske det finns någon som arbetat framgångsrikt med den formen av hypnos och kan bidra med ett annat svar än jag ger. Det var populärt på 70-talet att pröva hypnos för detta du beskriver.
   Min egen erfarenhet av exakt samma sak är att jag måste läsa engelska, aktivt uttrycka mig, skriva orden och göra detta många ggr, innan de fastnar i minnet. Ändå anses jag språkbegåvad, jag hade i alla fall höga betyg i tyska, spanska och engelska, men oj vad jag fick öva!
   Jag har blivit bra på engelska i arbetssammanhang, men jag har aktivt repeterat vissa uttryck i många år nu. Troligen finns inga genvägar. Hypnos kan möjligen stärka din förmåga att fokusera och koncentrera dig, för det måste man kunna när man lär in något, vad som helst.
   Jag har emellertid hjälpt en vuxen person med hypnos, som hade inlärningshinder för siffror. I hypnos kunde hon minnas en hotfull händelse där hon förväntades förstå siffror och inte klarade detta, helt naturligt. Hon kunde få hjälp med den knuten i en bearbetande psykoterapi med hypnos. Och sedan hitta ett icke-skrämmande lekfullt sätt ett memorera siffror. Om det finns en sådan erfarenhet i ditt fall kommer hypnos förmodligen att kunna vara till nytta.
 
Susanna Carolusson

 

Hej,
Jag har en son på 13 år som periodvis har problem med tics, mestadels ryckningar och lite olika rörelser.
Vissa perioder är han helt fri, för att sedan under en kort eller lite längre (ca 1-2 veckor) få tillbaka det.
Min fråga är om det skulle kunna fungera med hypnos för att lindra hans problem?

/Mvh X X

 

    

Hej
Tics kan ha neurologiska orsaker, men oavsett om det finns en sådan bakgrund eller om det bara är psykologisk spänning som utlöser dessa tics, så ser man ofta att besvären förvärras av psykologisk stress. Hypnos är en bra metod för att utforska sådana samband och att få hjälp att hantera sådana situationer mer avspänt. Det kan också vara av betydelse hur omgivningen reagerar. Om han upplever att det besvärar omgivningen, kanske han spänner sig för att försöka kontrollera sina tics, vilket ofta får motsatt resultat.
Tala gärna med en neurolog först, för det kan vara bra att veta om det finns en neurologisk diagnos eller inte, när ni eventuellt kontaktar någon av våra medlemmar med hypnoskompetens.

Mvh
Susanna Carolusson

 

Hej,
jag undrar om man kan hypnotisera någon till att göra något som den inte är medveten om? T.ex. be den person som är hypnotiserad att göra saker som den sen inte kommer att komma ihåg?

Mvh B

 

    

Hej!
Svaret är ja. Du skriver ingenting om varför du ställer frågan. Vill någon göra detta som du beskriver? Svaret är att frågar du oss i SFKH som arbetar med klinisk hypnos, så har vi ingen anledning att skapa sådana effekter, tvärtom. vi använder hypnos för att hjälpa människor att bli mer medvetna om hur de väljer och vara mer närvarande i vad de gör.

Mvh
Susanna Carolusson

 

Hej!
Min fråga handlar om ett problem som jag haft sen jag var liten. Det handlar om att umgås med folk. Jag har alltid tyckt att det varit jobbigt att umgås några stycken på samma gång eftersom att jag alltid varit den som hamnat utanför därför att jag sällan vet vad jag ska säga.
    Jag har verkligen försökt läsa mig till att bli bättre på sånt här men inget har fungerat för mig. Ofta när jag pratar känns det som att det finns en tendens till att bli stelt och tvunget fast att det är det sista jag vill! Så min fråga är om man kan avhjälpa dessa slags problem med hjälp av hypnos?

 

    

Hej!
Det fungerar sällan att läsa sig till lösningar på blyghet.
   Detta är något som kan ta tid och för vilket jag rekommenderar psykolog- eller psykoterapisamtal. Hypnos kan vara ett hjälpmedel, så småningom, när du byggt upp ett förtroende för din terapeut och känner dig fri.
   Det kan vara så att det bästa för dig är att upptäcka att det går att var öppen och spontan tillsammans med en psykoterapeut, som hjälper dig att vara mer frimodig, eller åtminstone hjälper dig att själv kunna välja när du vill vara reserverad respektive öppen och kunna ta plats i ett sällskap. Om du känner att du kan öppna dig hos en terapeut, kommer du förmodligen att pröva hur mycket av den öppenheten du rimligen kan och vill visa i andra sammanhang. Och vad du vill hålla för dig själv.
 
Bra initiativ att du vill ta tag i detta!
 
Susanna

 

Hej
Vi är två studenter på Hälsouniversitetet i Linköping som står i begrepp att påbörja vårt examensarbete. Vi har valt att fokusera på sömn och sömnbehandling. Nu i inledningsskedet av studien samlar vi in information om tidigare forskning och metoder relaterat till sömn och behandling av sömnbesvär. Under pågående sökning har vi funnit att sömnproblem kan behandlas med hypnos. Det hade varit intressant att få reda på mer om denna behandlingsmetod för att eventuellt ta med i vår studie. Jag undrar därför om ni utför behandling/terapi för sömnbesvär? Hur utför ni i så fall detta behandling? Använder ni er av inspelat material för hypnos (på CD-skiva)?

 

    

Hej
Vi i SFKH har goda erfarenheter av att lära ut självhypnos mot lindriga eller stressrelaterade sömnbesvär.
   Hypnos är ett perfekt hjälpmedel i psykoterapi om besvären har samband med t.ex. obearbetad förlust, PTSD eller utbrändhet.
På vår hemsida kan ni eventuellt hitta litteraturreferenser, t.ex. i vår länk till ISH.
   Jag personligen kan bäst bidra med klinisk erfarenhet.
   Jag får ofta patienter som av sin läkare har rekommenderats terapi för sina stressrelaterade besvär; utbrändhet, kris, separationer, ångest och oro – samtliga av dessa besvär som oftast är förenade med sömnproblem.
Resultatet av hypnos (inom ramen för psykoterapeutiska samtal) har hjälpt de flesta.
   Jag har en CD med ett spår som heter ”något till natten”. Den säljer bra (men av etiska skäl inte via apotek, utan de säljs av mig eller via legitimerad behandlare)
   Denna CD har jag sålt sedan 1987, förbättrad version 1999. Bara positiv feedback. I de fall den inte fungerar, har det visat sig att den behöver kombineras med insiktsorienterad hypnos (hypnosanalys) om vad det är som håller en vaken, dvs vilken funktion fyller det att ha en beredskap att reagera, varför vågar man inte släppa taget?
   I de fall cortisolnivåerna hamnat i en ond hög-nivå-cirkel pga en yttre stress, (t.ex. en orimlig arbetsbörda under lång tid) så hjälper oftast hypnos enbart, eller i kombination med självkännedom (för att förstå hur man låtit sig drivas in i detta vakenhetstillstånd).
 
Susanna Carolusson

 

Hej Susanna!
Jag har fått ditt namn av min psykolog på vårdcentralen. Jag undrar om hypnos kan hjälpa mig med mina problem? ... mina problem är livslångt sömnproblem med mardrömmar och sömngång. ... bakgrund i trasig familj och mobbing och säkert annat. ... fysiska symptom ... sökte läkare, fick diagnosen utmattningsdepression. Måste avsluta hos min psykolog (vården har begränsat antal besök per patient). Nu kanske hypnos är för dyrt och kanske inte rätt för mig, men jag vill ändå undersöka möjligheten att alternativ terapi kan vara till nytta.

 

    

Hej!
Jag vill först kommentera begreppet alternativ terapi. Hypnos är en metod som skall användas inom ramen för traditionell vetenskaplig beprövad behandling, så vi räknas inte som alternativterapeuter.
   Du bör vända dig till oss med legitimation i vårdyrke. Du har säkert sett alla hypnoscoacher och märkliga titlar som annonseras – de har i allmänhet ingen vårdexamen från ett statligt godkänt universitet.
   Certifieringar, Mastertitlar, diplom, etc är inte underkastade några allmänna kvalitetskrav, endast Socialstyrelsens legitimation garanterar gedigen utbildning och patientsäkerhet.
   Du hittar telefonnummer på behandlarregistret eller kandidatregistret. På kandidatregistret kanske du eventuellt få ett lägre arvode. Kandidaterna går i handledning hos legitimerad psykoterapeut – det ger också en god kvalité på behandlingen.
 
Mvh
Susanna Carolusson
Läs mer: Behandlarregistret eller kandidatregistret

 

Hej!
Jag undrar om man kan sluta röka, med hjälp av hypnos?
mvh
K

 

    

Hej K
Hypnos har förmodligen samma resultat som andra bra metoder: ca en tredjedel slutar röka för gott, ca en tredjedel håller upp ett bra tag, ca en tredjedel fortsätter röka.
   Det är därför särskilt intressant att försöka förstå varför de som lyckas, gör det. Och vad de duktigaste behandlarna har gemensamt.
   Såvitt jag förstår, så lyckas duktiga behandlare få de omotiverade att avstå behandling. De riktigt motiverade som alltså väljer behandling efter att ha fått information om vad som krävs av dem, har kraft att kämpa sig igenom abstinensen, suget och behandlingens regler.
   Man måste alltså verkligen vara motiverad att sluta. Man måste också vara beredd på att utforska vad det då är som gör att man ändå röker. Enbart fysisk abstinens räcker inte som svar, för då skulle alla klara av att härda ut alltifrån några dagar upp till tre veckor, tills den värsta abstinensen är över. Behovet att röka kan dölja många andra behov: att få ta en paus, kicken att få inta en drog och känna effekten, självtröst, avledande från oro eller obehag, längtan efter samvaro. Listan kan göras lång.
   Om frågan gäller ditt eget behov av rökavvänjning, så rekommenderar jag dig att söka upp en hypnosterapeut (se behandlarregistret) och i ett första bedömningssamtal känna efter om terapeuten känns förtroendeingivande och trygg för just dig som person.

Med vänlig hälsning
Susanna Carolusson

 

Hej!
Jag heter X X och ska skriva ett projektarbete om hypnos.
Jag undrar om Ni kan svara på några snabba frågor.

Kan man förändra sin personlighet med hjälp utav hypnos?
Kan man ändra sitt beteende med hjälp av hypnos, och till vilken grad?

 

    

Korta korta svar som en början är:
 
1. Nej i stort sett inte. Inte det som är din sanna verkliga genuina personlighet och som du känner är verkligen du.
   Du kan dock med psykoterapi (med hypnos, men även utan hypnos) bli av med sidor i din personlighet som kommit till genom imitation av andra och som man kan benämna som ”falskt jag”.
 
2. Svaret gäller psykoterapi, med eller utan hypnos: ja och oftast kräver en förändring att man först får insikt i beteendets djupare innebörs, varför man beter sig så och vad man innerst inne vill uppnå med det. ibland kan oönskade beteenden fylla funktionen att man undviker något; en relation, en känsla, ett behov, en längtan...
 
Med vänlig hälsning
Susanna Carolusson

 

 

Hej!
Jag är 35 år och för tio år sedan började jag med p-piller, som jag upphörde med efter ett år, eftersom jag gick upp 20 kg!
 
Men jag lyckas inte på egen hand få ner min vikt.
 
Svea

 

    

 

Hej Svea!
Vilken form av psykologisk hjälp du än väljer, så är det min erfarenhet att du bör kombinera med en kontinuerlig kontakt med dietist.
   Dessutom är det bra om skriver upp varenda smula av allt du stoppar i din mun och regelbundet delar med dig dessa anteckningar till någon (dietist, terapeut eller en vän).
   På så sätt så blir det tydligare för dig vad exakt du äter/dricker.
   Hypnos kan vara ett mycket bra hjälpmedel, men det du själv gör mellan hypnossessionerna är avgörande.
 
Med vänlig hälsning
Susanna Carolusson

 

 

Hej!
Jag är en kille på 20 år som undrar om hypnos kan vara något för mig. Jag har en fobi som upptar mig ständigt. Jag är rädd för en insekt som knappt syns men finns i mitt hem. Jag vågar nästan inte vara hemma ensam. Storstädning hjälper inte, ohyran kommer tillbaka gång på gång. Professionella städare har kostat mig en hel del. Jag tränar att vara i mitt hem. Jag har tidigare provat olika behandlingar, men fobin har faktiskt blivit värre. En hypnotisör sade att jag var för spänd. Kan det ändå vara så att en duktig hypnotisör skulle kunna hjälpa mig?

N.N.

 

    

 

Hej N.N.
Jag kan tyvärr, utifrån den information jag fått, inte ha någon idé om hur din fobi kan behandlas. Det krävs ett personligt bedömningssamtal hos en professionell behandlare, t.ex. psykoterapeut. En intervju görs då för att utröna om din fobi startat efter någon händelse eller en längre period av lidande i ditt liv som plågat dig, men inte bearbetats.
   Fobier kan ha många orsaker. Behandlaren försöker få ett grepp om vad dessa insekter betyder för dig, varför du tillskriver dem en sådan farlighet. Behandlaren behöver bilda sig en uppfattning om varför du är rädd, för att överhuvud taget kunna få en idé om hypnos skulle vara en lämplig metod och i så fall om hypnosen skulle ingå i en utforskande, en avbetingande (typ fobiträning i fantasin), eller en självförtroendestärkande psykoterapi. Ofta kombinerar man dessa tre inriktningar.
   Om du har råd att gå hos en privatpraktiserande psykoterapeut, titta i vårt behandlar- eller kandidatregister här på hemsidan.

Lycka till!
Susanna Carolusson

 

 

Hej Susanna.
Jag är en 3-barns mamma som i ca 1 1/2 år lidit av depression. Den utlösande faktorn var nog att min man var otrogen och hela min trygghet rämnade.
   Med tiden blev mitt tillstånd värre och jag blev insatt på Cipramil och samtal en gång i veckan. Där är jag nu.
   Saken är den att jag återkommer hela tiden till min barndom med missbruk, våld och otrygghet. Jag har inget direkt minne förrän 10 års ålder, utan allt är svart. Dock har små fragment och känslor börjat komma, vilket leder till en fruktansvärd ångest.
   Jag började i väldigt låg ålder att tvångsonanera. Ofta tvingade jag mig på tjejkompisar och utförde oralsex mm i våra lekar. För mig har den sexuella biten alltid varit mkt ful och äcklig och det är i samband med den biten som ångesten kommer, framförallt på kvällen när jag ska gå och lägga mig. Min man har en tendens att vilja göra "det" mitt i natten och det är så hemskt!! Detta har resulterat i små minnesbilder och känslor som jag tror beror på ngt som hänt i min barndom... eller rättare sagt så VET jag att ngt har hänt, men jag kan bara inte komma ihåg det.
   Nu undrar jag om det går att få fram det genom hypnos för det håller på att göra mig tokig att inte veta vad allt detta beror på. Min depression är djupt gången och jag ser detta som en utväg till att minnas.
 
Mvh M P

 

    

 

Hej M P
Ja, hypnos i händerna på en kompetent kliniker är en bra metod för att få fram vad man är rädd för. Det är inget sanningsserum, men vi som arbetar med hypnos i psykoterapi, känner ganska väl om ett minne är laddat med verkliga upplevelser eller om det mesta är fantasier. Vi arbetar inte med hypnos för att plocka fram minnen och sedan lämna patienten med den ångest det väcker. Hypnosen skall ingå i en psykoterapi där du får hjälp att hitta styrkan att möta det du finner och även där kan hypnos vara till hjälp.
    Du kan hitta behandlare i behandlarregistret och kandidatregistret. I kandidatregistret är alla kompetenta, de går i regelbunden handledning hos erfaren legitimerad psykoterapeut. I behandlareregistret bör du begränsa dig till de som är leg. psykoterapeuter, eftersom du verkar behöva en traumabearbetande behandling hos en psykoterapeut som kan diagnostisera och behandla trauma och inte minst den ångest det väcker när minnen kommer upp. Ditt brev innehåller ganska personliga detaljer – får vi publicera det?
 
mvh
Susanna Carolusson

Visst går det bra att ni publicerar brevet, kan det vara till hjälp för ngn annan så är jag bara glad. / M P

 

 

Hej!
Jag är en 37-årig kvinna som aldrig upplevt orgasm. Skulle hypnos kunna hjälpa? Vart vänder jag mig? Till en sexualterapeut?
 
Mvh, N.O.

 

    

 

Hej
Orgasm är vanligtvis en fråga om förmåga att hitta rätt teknik men också att tillåta sig att njuta, ge sig hän och låta kroppen ta över. Du kan säkert hitta någon i vårt behandlarregister som vill ta sig an ditt problem.

Då kan du förvänta dig att hypnosterapeuten kommer att

1. Bedöma vad du behöver; rådgivning och/eller hypnosterapi.
2. Själv råda dig angående orgasmteknik eller ge en hypnosbehandling som
    kan bearbeta eventuella mentala spärrar eller hänvisa dig till lämpligare
    form av terapi om du behöver något annat än vad den aktuella terapeuten
    kan erbjuda.
Du är inte särskilt ensam om detta, men få vågar prata om det eftersom dom
tror att alla andra får orgasm utan svårighet.
 
Susanna Carolusson

 

   
 

 

 

 

Kontaktinformation      |      Etiska regler      |      Länkar      |      Informationsfolder

Frågor och svar om hypnos och användning av hypnos inom behandlingsverksamhet